Jag är bäst!!

Att åka från Västerås till Sala tågstation visade sig vara enklare än jag trodde på förhand...
I god tid hoppade dotter A och jag in i bilen, bytte musik och gasade iväg.
Vi passerade Skiljebo, Finnslätten och Hökåsen och sedan var det bara att köra rakt på till första rondellen. Eftersom vi såg Ransta-skylten blev det lite minnen i bilen och någon nervositet kände vi inte av ( ännu ).

Helt plötsligt var vi framme vid första rondellen där vi skulle ta höger, vilket känns otroligt fel då man kommer ut på en 100-väg som ( enligt mig ) går åt fel håll. Men här har jag åkt för inte så länge sedan, så jag var fortfarande lugn, nöjd och säker.
Ganska snabbt kom vi till nästa rondell och här skulle vi ta vänster rakt ut på en gammal, hackig och smal väg. Det vill säga "bakvägen" mellan Ransta och Sala och här har jag också kört förr, så nerverna var fortfarande under kontroll.
Gott om tid var det fortfarande när vi guppade bredvid rälsen mot Sala.

Sedan skulle vi vid andra avfarten ta vänster, vilket vi gjorde, en kort stund senare var det meningen att vi skulle se brandstationen på vänster sida och tågstationen på höger...
Men det gjorde vi inte...
Det vi såg var träd, hus och helt plötsligt stod vi vid en t-korsning och var tvungna att välja själva.
Dotter försökte få kontakt med vår mänskliga GPS, men telefon-täckningen i Sala ( skogen utanför ) var väldigt dålig...Så jag åkte åt höger eftersom skylten visade Sala Centrum åt det hållet...Plötsligt hade jag Sala Statshotell på höger sida, ett annat gammalt hus på vänster och just då insåg jag att jag åkte fel varv i en pytte liten rondell ( och fick möte ).

Samtidigt fick dotter och GPS'en kontakt och fem minuter senare parkerade vi vid tågstationen med tio minuters marginal!!!
Hahaha...vad jag är bäst!!!

Hemresan?!!?
Ja, den gick helt smärtfritt?!!?
Eller??

/vink vink