Att gå på bio...

...är alltid en upplevelse i nivå med forsränning eller annandag-jul-rea.
Eftersom premiären var igår fredag hade vi betalt biljetterna via internet redan tidigare i veckan, vilket betydde att vi med hjälp av mitt kort skulle hämta ut biljetterna i en röd automat...Konstigt nog gick det över förväntan, så jag slapp ringa dotter A som satt redo att bistå via telefon.

Med händerna fulla av popcorn, dricka och 3D-glasögon satt vi så i stolarna ( med extra benutrymme, hur skönt som helst ).
Apropå 3D så är det säkert hur häftigt, roligt och underhållande som helst om man inte som jag har ett knepigt brytningsfel och alltid glasögon.
För det första måste 3D-ögonen sättas utanpå mina egna.
För det andra är alltid mitt vidvinkelseende under all kritik och med dubbla glasögon försvinner det en hel del mer på kanterna ( men mitten av filmduken ser jag bra )
För det tredje skaver det bakom öronen med så många skalmar.

Men visst är det mysigt att gå på bio!
I en stor salong med väldigt många andra människor som pratar under filmen, reser sig upp för att sträcka på benen och barn som sparkar en i ryggen när det är roligt.
Men visst finns det en viss charm med att gå på bio!
Det kostar hutlösa pengar, luftkonditioneringen fungerar sällan och chansen att få någon annans godis i håret är stor.
Det bästa med att gå på bio måste vara att;
man slipper städa efter andra...
man har ingen täckning på telefon...
man uppskattar sitt eget vardagsrum ännu mer när man kommer hem och slipper trängas med okända, otrevliga och missunnsamma människor...

Var det värt då?
Njae...Uppföljare slår alltid i underläge. Man har så höga förväntningar och visst skrattade jag åt det japanska toalettbesöket eller när han försökte få en engelsk bobby att dra på mungiporna. Jag log snett åt alla vanliga klyschor som;
Finner du en vän så hittar du en skatt
eller
Det viktiga är inte att vinna utan att ha roligt

/vink vink