Helt plötsligt...

...kom dagen då det kostar mig en hel del pengar "bara" för att få umgås med sonen.

I hans ögon är jag numera bara en mamma, en mamma som ska ställa fram mat när han är hungrig, en mamma som ser till att det finns rena kläder i garderoben och en mamma som måste knacka på dörren, vänta i evigheter innan ett "kom in då" ljuder inifrån.
Att "bara" åka och bada med mamma är urtrist ( oavsett om det är inne eller ute )
Att "bara" spela spel är värdelöst ( men fungerar en kort stund om ingen får veta det )
Att "bara" umgås finns inte ens

I snart två veckor har jag försökt med allt möjligt och det enda som har fungerat är äventyrsgolf ( under tystnad ) med tillhörande glassätande ( med ryggen mot mig ).
Ett bio besök i lyx stolar med tillhörande godis ( och notan slutade på 430 kr )
Sedan har jag även fått agera chaufför vid två tillfällen, då han var tvungen att handla några specifika saker...

Min sons höjdpunkter denna sommar var semesterdagar hos mormor och morfar och veckan i Can Picaforte, resten av tiden hade han lika gärna kunnat tillbringa i skolan.
Skolan som han verkligen längtar till nu så mycket att det förmodligen värker i kroppen.
Han kan inte förstå vad man ska ha 10 veckors ledighet till!!

Helt plötsligt kom dagen då jag bara är en hushållsarbetande mamma och inte en åh-vad-jag-tycker-om-att-göra-saker-med-dig-mamma.
Och även om det beror på att han snart fyller fjorton, kommit i målbrottet och har en begynnande hårväxt på överläppen, så känns det i hjärtat.

PS! Att de två vuxna döttrarna dessutom klarar sig alldeles utmärkt i sina egna boenden, med sina jobb och i sina liv förstärker naturligtvis att man inte längre behöver vara den mamma man en gång var.

Var tog alla åren vägen?
Varför gick det så fort?

Men å andra sidan, tänk vad tid jag har för mina böcker, min egen lathet och vad skönt det egentligen är att slippa tänka på sovtider, blöjbyten och skolschemor...=)

Ja, alla åldrar har sin tjusning både för en själv och för barnen...=)

/vink vink