fredag 10 augusti 2012

Jaha...på allmän begäran...

...kommer det nu ett ångestinlägg.
Ett inlägg som skakar av nej-jag-vill-inte och neej-jag tänker-inte!
Ett inlägg där paniken skriker ut vågor av motvilja!

Nähä...det inlägget kommer faktiskt inte idag ( inte någon annan heller ).
För hur mycket vi än ojar oss, gnäller och nöter om att semestern tråkigt nog är slut, så kvarstår faktum att all semester tar slut och arbetet väntar.
Varje år, varje gång och hela tiden.
Ibland kan det vara skönt när vardagen äntligen kommer...

För övrigt kom brevbäraren idag med brevet!
Brevet som sonen väntat på!
Brevet som äntligen talar om när, var och hur skolan börjar!
Och!
Stämde informationen i brevet?
Nä!
Jag fick lov att ringa till expeditionen...vänta...återkommer snart...vänta...lämna namn och nummer så ringer vi upp...vänta...blir uppringd...ojdå, vad tokigt det verkar ha blivit och ingen rektor finns på plats...kan vi återkomma på måndag?
Varför ska det alltid vara såhär?
Att barn med särskilda behov ska få sin information sist, när det är just de barnen som behöver information i tid, att barn med särskilda behov ofta får den information de inte ska ha.
"Damen" i telefon var inte otrevlig, inte snäsig och återkopplade fort...men att säga till mig att det är lugnt, det är en hel vecka kvar, så det ordnar sig...känns sådär samtidigt som sonen vankar av och an i hallen, snurrar morgonrockskärpet runt sig flera varv, knyter bara för att knyta upp på en gång igen och igen och igen.
När detta skrivs är det tre timmar sedan jag la på luren sista gången och sonen klär inte på sig idag, han kollar almanackan varje halvtimme och frågan; "Hur tror du det blir mamma, ska jag börja på måndagen eller tisdagen?" har han ställt ett antal gånger nu.
Mitt svar till honom är tyvärr; "Jag vet inte men får veta på måndag eller tisdag nästa vecka, så det ordnar sig"
Blicken jag knappt får från honom är blank, stirrig och min klump i magen ger sig till känna. Om ytterliggare några timmar kommer han att ha lugnat sig och numera kommer han då att kunna säga; "Mamma, jag vet att det ordnar sig men det skulle vara skönt att få vara säker i tid"

Men nu mina vänner laddar vi för slutspurten av OS, jobbstart och kanske lite kräftor i helgen...=)

/vink vink

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar