Räcker det med ett soligt leende...

...och varma händer när man ska klä av sig inför främmande människor?
Fungerar det med avkopplande, meditativ och rofylld bakgrundsmusik tillsammans med färgglada djur i vacker miljö när man ska blotta sitt personliga jag, sin egen nakenhet i all sin "prakt"?
Får de fräscha, nya och stilrena möblerna en och känna sig lika bekväm som hemma där tydligen vissa människor springer runt utan att skyla sig, med persienner uppe och starka taklampor som reflekterar den bara hudens alla synliga skavanker som kommer med åren?

"Välkommen"
"Tack så mycket"
"Mår dom bra?"
"Ja, det tror jag"
"Ställ dig här och slappna av så lägger jag dom tillrätta"
Min arm lyfts, hakan flyttas och håret rättas till.
Armen lyfts igen innan den ena dras ut så långt det bara går ( vilket inte är mycket )
"Slappna av lite"
"Okej"
"Slappna av lite till"
"Mmm"
Det kläms åt hårt, riktigt hårt medans jag försöker koppla bort det bisarra i hela situationen.
Proceduren upprepas tre gånger till och sista gången låter det;
"Nu måste du slappna av lite"
"Jag försöker verkligen, men det finns inget naturligt i det här vilket gör det väldigt svårt"
"Ja, det förstår jag. Men du måste väl kunna slappna av lite till, det är inte första gången du är här"
Jag biter mig hårt i kinden, knyter den lediga handen och tänker;
"Nä, men kanske den sista"
Smärtan pulserar nu verkligen i hela min överkropp efter allt dragande och klämmande. Benen skakar och ögonen blir nästan tårfyllda, för den sista gången gör verkligen ont, riktigt j---vla ont.
Beror det på att man fått nog?
Eller för att man vet att det är sista för denna gången?
Handlar det om förödmjukelsen i hela sammanhanget?
"Nu behöver jag höra ditt personnummer*
Jag rabblar det med darrande tunga.
"Använder du hormoner?"
"Jag vet inte", svarar jag och vill bara fly därifrån, springa det snabbaste jag någonsin gjort.
"Jaja, du kan gå nu. Det såg fint ut och du behöver nog inte oroa dig"
I omklädningsrummet, under promenaden och nu här hemma funderar jag på vad hon menade med att det såg fint ut?
En blek, halv mullig kropp och hängande bröst som under en plastskiva kläms åt så hårt att jag garanterat får blåmärken ( fick jag sist i alla fall )kan väl knappast se fint ut?

Jag vet att det är ett nödvändigt ont, ett måste att genomgå och bra för hälsan att gå på mammografi men inga soliga leenden, varma händer eller lugn miljö kan få mig att tycka att det är okej.
Nu tröstar jag mig med tanken att det dröjer två år tills nästa gång, för det såg faktiskt fint ut sa hon...

/vink vink