Idag gick startskottet...

...till 2011 års julfirande under skratt, applåder och falskt sjungande julsånger men vad gör det när humöret är på topp.

Pepparkakshus-mallarna lades ut på borden, tallrikar fylldes med godis och elvispen gick varm när glasyren fixades.
Efter en liten trevande start då ingen påstod sig kunna kom sedan damerna igång och på en timme var fem små hus utsmyckade med gelehallon, nonstop och skumtomtar. Tre är monterade, varav ett är ihop"limmat" två gånger då vi första gången råkade ställa det huset precis över en jordbävning. Ett hus är halvmonterat och det sista ska fixas i morgon.
Skratten var många, samarbetet fungerade bra och nostalgin blev stor när vissa insåg att det är 40 år sedan de gjorde ett eget pepparkakshus, vilket vi andra nog glömmer bort när vi stånkar, pustar och frustar "Ånej, är det dags för kletet igen"
Några fler händer hade dock inte varit dumt och en kamera, men det får bli nästa gång!

Nästa vecka fortsätter vi med en härlig glögg-mingel-kväll med underhållning och det är många som längtar, så även jag.

Rent privat känns det annars som om jag ikväll ska fundera lite över vad ödet menar eller vill, då vi igår eftermiddag upptäckte att vår dörr inte gick att låsa utifrån. Det var tvärstopp, nyckeln gick att vrida åt upplåsarhållet men inte låshållet. Så under ca två timmar igår fick vi lämna dörren olåst fast ingen var hemma...
Så även idag en stund mitt på dagen, men nu är den fixad med hjälp av underbara K ( kvartersvärd ) och specialolja.
Sonen har testat och konstaterat att nu blir det ännu lättare att låsa...=)
Men vad menar ödet då?
Här har man varit hemma i tre månader för att sedan samma vecka som jag börjar jobba få springa/rusa till minst två läkarbesök ( på arbetstid )p g a en tå, en dörr som strejkar och en bil som inte riktigt gillar minusgrader.
Kanske jag behöver knäcka några av de goda pepparkakorna som dotter A gjorde igår för att spå mig själv, för några tarokort eller teblad har jag inte, och se vad som väntar ( eller inte väntar ).

*funderar*

/vink vink