...hur hanterar vi den?
Hjälper vi ungdomarna in i arbetslivet eller stjälper vi framtiden?
Ger vi dem tips och råd eller vidarebefodrar vi skitsnacket?
Föregår vi med gott exempel eller tycker vi att de är otacksamma snorungar som inte accepterar att jobba varje helg?
Är ovanstående stora, viktiga och avgörande frågor eller gör det oss detsamma för vi vet bäst i allafall och pensionen närmar sig?
Törs vi ta upp ämnet i personalmatsalen eller är det lättare att prata om att ungdomarna aldrig lär sig något?
Oavsett arbetsplats, yrkesval så är ungdomarna oerfarna när de får sitt första jobb.
Teori är en sak i läroboken, men var på schemat finns ämnen som lär dem hantera jargongen i korridoren, ignoransen på mötet eller utanförskapet på grund av mindre erfarenhet.
Hur och vem ska i sanningens namn forma framtiden?
Vi eller dem?
För stt göra det tillsammans verkar svårt, ointressant eller rent av otäckt...
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar