Vissa dagar är knasiga.

Det händer inte så ofta, faktiskt oerhört sällan, men idag hände det och jag är fortfarande förundrad, chockad och lite sargad.
Förmiddagen sprang förbi mig, stannade inte, vinkade absolut inte utan helt bara rusade undan.
Förmiddagen och jag brukar dricka kaffe tillsammans, vi filosoferar kring livet men framförallt brukar förmiddagen och jag umgås, ibland i tysthet, andra gånger i högljudd munterhet.
Känner en viss saknad...:)
Däremot stannade eftermiddagen lite extra idag, vi hann inte fika, umgås eller diskutera djupare saker.
Eftermiddagen arbetade effektivt vid min sida, kastade krims krams, dokumenterade snabbt och lät mig komma ikapp förra veckans frånvaro.
Eftermiddagen stannade iallafall en stund...:)

Jag har lärt mig massor idag förresten;
1. Om man ringer till sig själv tutar det upptaget och då kan man välja mellan att bli arg eller att fika...:)
2. Kanske vore det bra om skyddsrummet är olåst ifall larmet skulle gå?
3. Hur gamla vi tjejer än blir är vi obotliga romantiker...Grease, Dirty Dancing...så nu killar/gubbar/äkta män eller bara kroppar är det upp till bevis.
4. Jag är urdålig på snapsvisor...;)
5. Är man för lång slår man huvudet i taket och är man för kort skrapar man armbågarna i golvet.
6. Det är också fantastiskt roligt att flytta på t ex ett kylskåp och se alla som försöker ta i ett "försvunnet" handtag...=)

Sist idag vill jag bara nämna att det är så bra, skönt och tryggt att ha vänner i samma hus som fienden bor...
Allra sist bör jag också nämna att jag formligen avgudar mail-korrespondens, speciellt när betyget blir MVG och kanske en utvidgning...*myser*

/vink vink