..och igen!
Sista tiden har varit lugn, trygg och vanlig.
Barnen har rest i vinterväglag med bil utan problem, vi har hållit hos ganska friska för lite snor i näsan är inget att prata om.
Jobbet har rullat på i lagom dos, inte för mycket eller för lite att göra.
När allt är lagom går man ner i varv, man slappnar av och flyter med.
PANG!
Då händer det!
Meddelandet löd; Himla skit.
Bara det stod det, ingenting mer...
Jag skyndade mig hem, kastade av mig jackan och startade datorn så fort att skorna satt kvar på fötterna ända in i köket ( i och för sig inget ovanligt på sommaren, men nu är det vinter, snö och slask ).
Trummade otåligt med fingrarna i bordet och aldrig har min lilla rosa startat sig så långsamt som idag. Försöker logga in mig på mailen, när datorn plötsligt vill göra en viruskoll och jag svär som en tok för mannen har sagt att jag måste låta den göra det när den indikerar det. Mannens måste bytte jag idag ut mot bör och tryckte bort viruskollrutan ( den heter säkert något annat, men inte som jag kommer på nu iallafall ).
Öppnar inkorgen och läser, läser och läser igen.
Tar djupa andetag och läser igen.
Tänker en stund och inser att det nog, kanske eller eventuellt inte var så illa. Behöver bara fundera ut rätt strategi inför detta omtumlande och oväntade ( eller egentligen väntade beskedet, men jag hade lite hopp kvar eftersom svaret hade dröjt så länge )
Svarade kortfattat att det finns lite att diskutera i morgon.
Nu har det gått ca 45 minuter sedan jag läste mailet och mina känslor har ändrats ganska mycket. Från ilska, frustration och vanmakt till förväntan, spänning och lite, lite hämnd.
Ja...ibland blir saker inte som man tänkt, trott eller önskat men det kanske är bra!
Vi människor behöver nog kastas ur vår box ibland, känna turbulensen och få stimulera hjärnan lite nu och då.
Så de kommande dagarna/veckorna ska jag observera hur detta hanteras från olika håll...*njuter lite nu och ler faktiskt skadeglatt*
Vad har jag lärt mig av den sista timmen?
Jo, att min man har nog rätt...jag kanske är en liten berg och dalbana trots allt...*asg*
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar