Även den starkaste fasaden raseras om den inte underhålls på ett rätt, smidigt och effektivt sätt. Att smålappa utan att börja från grunden, att halvjustera utan att lyssna är som att tejpa en planka över rosten eller ställa in radio volym med hörlurar på.
Till slut trillar plankan bort och grannen klagar på oljudet.
Provar man bara en annan tejpsort till plankan och ignorerar grannen, kommer snacket igång och när skvallret går är det försent att återvinna förtroendet från grannen om att inte höja ljudet för mycket igen.
När fasaden är bräcklig av många års försumelse räcker det med en vindpust, lätt fingerknäpp eller ett jämnfotahopp för att det ska bli sprickor. Är det då en bomb som briserar blir det troligtvis bara smågrus kvar som kanske är helt omöjligt att bygga upp, även om starten blir grundlig, noggrann och bra planerad.
Väljer man en enkel väg med Karlssons klister, scootch tejp eller häftmassa från ICA för att lappa ihop gruset med förbundna ögon blir raset/braket än värre än tidigare. Och jag lovar att fasaden rämnar igen, igen och igen!!!
Att jag idag var glad, nöjd och utvilad efter en bra helg gjorde att bomben skakade mig endast lite och jag ser nu fram emot nästa, nästa och nästa. För det kan inte bara vara jag och en handfull till som ser sprickorna, revorna och småhålen...eller?!!?
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar