...hade precis en sådan där grej som vi behövde till sonen och som inte har ett namn!
En liten svart, rund med snöre att dra i och krok att sätta fast med. Den kostade en slant eller snarare ett drygt papper. Men sonen blev glad och fixade med den på en gång.
Ett problem ur världen...bara att fortsätta med nästa...vilken vinflaska man ska öppna ikväll?
Som om jag har så många att välja på?!!?
Näe, jag konstaterade nyss att jag har fler varianter av kaffesorter att välja på än alkohol. Vilket skulle kunna tolkas som ett beroende också om man tänker efter.
För övrigt är det skillnad konstaterade sonen vid hemkomsten - när det regnar ute får de stackars flickorna ha gymnastik inne, men de tuffa pojkarna måste spela fotboll ute.
Ja, livet är inte rättvist alls. Inte då, nu eller sen!
/vink vink
fredag 31 augusti 2012
Styr vädret...
...vår sinnesstämning, eller är det vårt humör som påverkar vädret. För inte kan det vara en slump att gråheten ute går ton i ton med det dystra i mitt huvud?
Sista augusti är det, men känslan är slutet på november med tända lampor, ullstrumpor och tjock tröja inomhus dagtid...
*rycker mig i kragen*
Nu ska här ringas, samtalas och få saker gjorda innan helgen lockar med väskinköp, skoprovning och kanske liiiite vin.
För inte är det så att man ska tiga still, låta sanden rinna genom fingrarna och att trampa vatten för länge känns onödigt.
*sparkar mig själv där bak*
Strategin är klar.
Stödorden nedskrivna.
Modet samlat.
*klappar mig på axeln*
Det kommer bli bra...=)
/vink vink
Sista augusti är det, men känslan är slutet på november med tända lampor, ullstrumpor och tjock tröja inomhus dagtid...
*rycker mig i kragen*
Nu ska här ringas, samtalas och få saker gjorda innan helgen lockar med väskinköp, skoprovning och kanske liiiite vin.
För inte är det så att man ska tiga still, låta sanden rinna genom fingrarna och att trampa vatten för länge känns onödigt.
*sparkar mig själv där bak*
Strategin är klar.
Stödorden nedskrivna.
Modet samlat.
*klappar mig på axeln*
Det kommer bli bra...=)
/vink vink
torsdag 30 augusti 2012
Kan man stoppa stormen...
…med bara ord?
Blir gräset kortare av en blick och dansar giraffer på natten?
Ibland virvlar det till, sedan stannar allt och nästa gång man andas har tiden gått vidare. Ord som ekar, meningar som fastnar öde i tomheten.
Suset ska höras i skogen, kluckandet vid havet och motorernas dån vid motorvägen. Mat köps i affären, bastun bör vara het och veckan har sju dagar.
Men solen går alltid upp, regnet ner och blixten är oförutsägbar.
/vink vink
Blir gräset kortare av en blick och dansar giraffer på natten?
Ibland virvlar det till, sedan stannar allt och nästa gång man andas har tiden gått vidare. Ord som ekar, meningar som fastnar öde i tomheten.
Suset ska höras i skogen, kluckandet vid havet och motorernas dån vid motorvägen. Mat köps i affären, bastun bör vara het och veckan har sju dagar.
Men solen går alltid upp, regnet ner och blixten är oförutsägbar.
/vink vink
tisdag 28 augusti 2012
Dags att ta sig...
...en funderare på om jag har ett samvete eller inte?!
Med tanke på hur vissa politiker ( och andra redan multirika människor oftast inom näringslivet ) äter och dricker gott på vår bekostnad om och om igen.
Klipper och klistrar kvitton utan skrupler och konsekvenser.
Slingrar sig, ljuger och ber om förlåtelse och förståelse i media.
Jag betalar skatt, de skålar i champagne till vardags!
Arbetar mina timmar oftast utan andningshål, sköter hemmet ( kanske inte så bra, men ändå ) utan svart hjälp och betalar mina räkningar i god tid.
Jag sköter mitt, de sköter inte sitt!
Ingen i min närhet, familj eller vän lever av samhället. Alla gnetar på med sina jobb, sina hyror och andra utlägg. Några av oss är unga, andra lite äldre och visst finns det krämpor lite här och där.
Vi bidrar till välfärden, de skor sig på oss!
Så hur ska jag svara, tänka eller agera?
Självklart har jag ett samvete, självklart kommer jag att berätta som det är och självklart kan de som redan har massor äta lite fler snittar, skåla en extra gång och le mot oss genom tv-rutan eller kvällstidningen närde än en gång ursäktar sig för att de inte visste att även krogrundor, resor och övernattningslägenheter ska betalas...
/vink vink
Med tanke på hur vissa politiker ( och andra redan multirika människor oftast inom näringslivet ) äter och dricker gott på vår bekostnad om och om igen.
Klipper och klistrar kvitton utan skrupler och konsekvenser.
Slingrar sig, ljuger och ber om förlåtelse och förståelse i media.
Jag betalar skatt, de skålar i champagne till vardags!
Arbetar mina timmar oftast utan andningshål, sköter hemmet ( kanske inte så bra, men ändå ) utan svart hjälp och betalar mina räkningar i god tid.
Jag sköter mitt, de sköter inte sitt!
Ingen i min närhet, familj eller vän lever av samhället. Alla gnetar på med sina jobb, sina hyror och andra utlägg. Några av oss är unga, andra lite äldre och visst finns det krämpor lite här och där.
Vi bidrar till välfärden, de skor sig på oss!
Så hur ska jag svara, tänka eller agera?
Självklart har jag ett samvete, självklart kommer jag att berätta som det är och självklart kan de som redan har massor äta lite fler snittar, skåla en extra gång och le mot oss genom tv-rutan eller kvällstidningen närde än en gång ursäktar sig för att de inte visste att även krogrundor, resor och övernattningslägenheter ska betalas...
/vink vink
söndag 26 augusti 2012
De sociala svinen...
...är svåra att ha i sin närhet.
De låter andra prata, men inte till punkt och med blicken fäst någon helt annanstans än mot talarens ansikte.
De avbryter andras samtal ibland genom sin blotta närvaro med en gest, en blick och nyckelskrammel.
De ändrar spelreglerna utifrån egen vinning, för att sedan påstå att alla andra missförstått.
Ett socialt svin får andras hjärtan att löpa amok, svetten att rinna i floder och talcentrat att haka upp sig. Hjärnor stannar, ben blir matta och magar gör uppror när det sociala avskummets närvaro blir för påtaglig.
Ett socialt svin tolkar allting fel, pratar mycket skit och överdramatiserar bagateller. Människor runtomkring tvingas skaffa bevis, spara allting som ”kvitto” och vakta sin rygg konstant.
Vissa sociala svin upptäcker man direkt på stegen, första hälsningen och de inledande minutrarna. Dessa svin upptar som tur är inte ens sinnen mer, de ignoreras hårt och tar ingen energi.
Men de sociala svin som är svåra att upptäcka är de riktigt otäcka då de inledningsvis är överdrivet hjälpsamma, ödmjuka och generösa. Tills plötsligt en dag ( oftast inom en kort tidsram ) får man första indikationen på att något inte står rätt till och meningar som ”Det kanske finns en förklaring”, ”Jag får ha överseende” och ”Jag gjorde nog fel” börjar cirkulerar i ens eget huvud. I det här läget gäller det att stanna upp, tänka till och säga ifrån annars är man garanterat svinföda för resten av livet…
Man tar aldrig miste på ett äkta socialt svin, det tar man bara olika lång tid att upptäcka dom vilket gör att såren kan bli ojämna!
/vink vink
De låter andra prata, men inte till punkt och med blicken fäst någon helt annanstans än mot talarens ansikte.
De avbryter andras samtal ibland genom sin blotta närvaro med en gest, en blick och nyckelskrammel.
De ändrar spelreglerna utifrån egen vinning, för att sedan påstå att alla andra missförstått.
Ett socialt svin får andras hjärtan att löpa amok, svetten att rinna i floder och talcentrat att haka upp sig. Hjärnor stannar, ben blir matta och magar gör uppror när det sociala avskummets närvaro blir för påtaglig.
Ett socialt svin tolkar allting fel, pratar mycket skit och överdramatiserar bagateller. Människor runtomkring tvingas skaffa bevis, spara allting som ”kvitto” och vakta sin rygg konstant.
Vissa sociala svin upptäcker man direkt på stegen, första hälsningen och de inledande minutrarna. Dessa svin upptar som tur är inte ens sinnen mer, de ignoreras hårt och tar ingen energi.
Men de sociala svin som är svåra att upptäcka är de riktigt otäcka då de inledningsvis är överdrivet hjälpsamma, ödmjuka och generösa. Tills plötsligt en dag ( oftast inom en kort tidsram ) får man första indikationen på att något inte står rätt till och meningar som ”Det kanske finns en förklaring”, ”Jag får ha överseende” och ”Jag gjorde nog fel” börjar cirkulerar i ens eget huvud. I det här läget gäller det att stanna upp, tänka till och säga ifrån annars är man garanterat svinföda för resten av livet…
Man tar aldrig miste på ett äkta socialt svin, det tar man bara olika lång tid att upptäcka dom vilket gör att såren kan bli ojämna!
/vink vink
lördag 25 augusti 2012
Jag har en egen åsna...
...och det är jag väldigt glad för.
Idag har han snällt snyggat till sig och städat den fläcken!
Både tankat och betalt bensin i sin bil, så jag kan använda den!
Inte ens den stora högen räkningar fick honom ur balans!
Som sista försök att få åsnan att bli lite arg, sur eller skakig rensade jag sonens garderob - Åh herreminskapare vad han måste ha växt!
Min alldeles egen åsna fick släpa säckar till frälsningsarmens insamlings"burk" - och vi fyllde den!
Så det blir nog snart en shoppingrunda till...
För övrigt har solen visat sig hela dagen, förrutom de 90 minutrarna som vi valde att gå på marknaden, men man kan handla renhjärta, kinesiska getingar och remmar ändå!
/vink vink
Idag har han snällt snyggat till sig och städat den fläcken!
Både tankat och betalt bensin i sin bil, så jag kan använda den!
Inte ens den stora högen räkningar fick honom ur balans!
Som sista försök att få åsnan att bli lite arg, sur eller skakig rensade jag sonens garderob - Åh herreminskapare vad han måste ha växt!
Min alldeles egen åsna fick släpa säckar till frälsningsarmens insamlings"burk" - och vi fyllde den!
Så det blir nog snart en shoppingrunda till...
För övrigt har solen visat sig hela dagen, förrutom de 90 minutrarna som vi valde att gå på marknaden, men man kan handla renhjärta, kinesiska getingar och remmar ändå!
/vink vink
torsdag 23 augusti 2012
När minstingen...
...helt plötsligt, som från ingenstans uttrycker en önskan om andra byxor än joggingbrallor med resår nere vid benen, är minstingen inte längre liten!
Dessutom gäller det att snabbt agera, därför for vi idag till Dressman och fick en sådan underbar service att av fyra provade byxor inhandlades tre.
Varav ett par jeans!!!
Så snyggt blev det att jag funderade på när fyrverkerierna skulle dra igång, stjärnorna slockna och gräset färgas blått...
Tack till A för stödet.
För övrigt är jag helt utmattad, har värk i nacken och en konstig molande punkt i magen som förstör lite av ledig tid. Orken att fixa hemma känns avlägsen, orken att träffa de som man egentligen behöver mest när det känns tungt infinner sig inte.
Så förlåt bästa M - snart måste vi bara ses för lite avpratnings-pepp-stunds-fika!
Vid hemkomsten idag var jag vansinnigt kissnödigt ( intressant va? ) och när jag började fundera, fundera och fundera insåg jag att jag knappt varit på toaletten under dagen. *pekar med pekfingret mot mig själv* Ajabaja på mig - Skärpning där!
Men i morgon är det fredag och det betyder sovmorgon på lördag och vila extra på söndag.
Underbart!
Och PANG nu slog det mig vad jag glömde tidigare...Jaja, får ordna det i morgon...
/vink vink
Dessutom gäller det att snabbt agera, därför for vi idag till Dressman och fick en sådan underbar service att av fyra provade byxor inhandlades tre.
Varav ett par jeans!!!
Så snyggt blev det att jag funderade på när fyrverkerierna skulle dra igång, stjärnorna slockna och gräset färgas blått...
Tack till A för stödet.
För övrigt är jag helt utmattad, har värk i nacken och en konstig molande punkt i magen som förstör lite av ledig tid. Orken att fixa hemma känns avlägsen, orken att träffa de som man egentligen behöver mest när det känns tungt infinner sig inte.
Så förlåt bästa M - snart måste vi bara ses för lite avpratnings-pepp-stunds-fika!
Vid hemkomsten idag var jag vansinnigt kissnödigt ( intressant va? ) och när jag började fundera, fundera och fundera insåg jag att jag knappt varit på toaletten under dagen. *pekar med pekfingret mot mig själv* Ajabaja på mig - Skärpning där!
Men i morgon är det fredag och det betyder sovmorgon på lördag och vila extra på söndag.
Underbart!
Och PANG nu slog det mig vad jag glömde tidigare...Jaja, får ordna det i morgon...
/vink vink
tisdag 21 augusti 2012
Allmän information...
...vad är det?
Idag ska det mesta vara utformat efter varje enskild, unik och speciell människa.
Det ska skrivas handlingsplaner högt och lågt, rutiner för varje detalj och uppföljningar hit och dit.
Varför existerar då allmän information?
Hur formulerar man allmän information på ett individuellt sätt?
Man kommer i god tid innan lektion/möte/arbetspass börjar ( enligt vems klocka och vad är i god tid? )
Skräp kastas i befintliga papperskorgar ( vad är skräp? )
Var väl förbered inför dagen ( ??? )
Medtag för dagen nödvändigt material ( räknas den fina stenen, fula pinnen eller dataspelet in här? )
o s v
Nä...fy för den lede för allmän information!!
/vink vink
Idag ska det mesta vara utformat efter varje enskild, unik och speciell människa.
Det ska skrivas handlingsplaner högt och lågt, rutiner för varje detalj och uppföljningar hit och dit.
Varför existerar då allmän information?
Hur formulerar man allmän information på ett individuellt sätt?
Man kommer i god tid innan lektion/möte/arbetspass börjar ( enligt vems klocka och vad är i god tid? )
Skräp kastas i befintliga papperskorgar ( vad är skräp? )
Var väl förbered inför dagen ( ??? )
Medtag för dagen nödvändigt material ( räknas den fina stenen, fula pinnen eller dataspelet in här? )
o s v
Nä...fy för den lede för allmän information!!
/vink vink
måndag 20 augusti 2012
Skolstart...
...för många barn idag, allt från den lilla, nervösa, söta 7-åringen med ny ryggsäck och fina kläder till den långa, gängliga, tuffa tonåringen utan väska och med trasiga jeans.
Oavsett ålder, kön och attityd tror jag att väldigt många känner en viss förväntan, spänning och fjärilsdaller i magen när första skoldagen infinner sig.
Att komma hem idag till en strålande, glad och nästan sprallig ( vilket inte är vanligt ) son var fantastiskt roligt. Han satt med mig i köket, visade de få lappar han fått, berättade vad som hänt och hur morgondagen ser ut, vilket var så mysigt att jag glömde ta av mig skorna, ignorerade kissblåsan som värkte och bara satt och log.
Att han kom till skolan 40 minuter innan han började var en bagatell.
Att han dessutom tyckte den ena läraren såg arg ut, kunde ha blivit ett problem men när det visade sig att läraren inte var det så kunde jag andas ut.
Det kanske blir bra det här och det andra men det tredje tvivlar jag på!
PS! Bingovinst igår...hurra hurra
/vink vink
Oavsett ålder, kön och attityd tror jag att väldigt många känner en viss förväntan, spänning och fjärilsdaller i magen när första skoldagen infinner sig.
Att komma hem idag till en strålande, glad och nästan sprallig ( vilket inte är vanligt ) son var fantastiskt roligt. Han satt med mig i köket, visade de få lappar han fått, berättade vad som hänt och hur morgondagen ser ut, vilket var så mysigt att jag glömde ta av mig skorna, ignorerade kissblåsan som värkte och bara satt och log.
Att han kom till skolan 40 minuter innan han började var en bagatell.
Att han dessutom tyckte den ena läraren såg arg ut, kunde ha blivit ett problem men när det visade sig att läraren inte var det så kunde jag andas ut.
Det kanske blir bra det här och det andra men det tredje tvivlar jag på!
PS! Bingovinst igår...hurra hurra
/vink vink
söndag 19 augusti 2012
Vilka tur...
...att IKEA finns i fler städer än Västerås!
Jo Marie, vi hinner till Uppsala fram och tillbaka, det går fort.
Jamen Marie, vi åker dit handlar det vi ska ha och hem igen, det tar ingen tid alls.
Tja, lite tid tog det...halv två åkte vi och ca fem var vi hemma för även på IKEA i Uppsala måste man gå runt hela affären för att komma till slutet och magarna skrek efter mat ungefär halvvägs. Precis där restaurangen var.
Att den största kartongen var stor, så stor att vi först inte trodde den skulle få plats i bilen, hade någon inte riktigt räknat med så lite nervöst var det på parkeringen.
Men om två är tysta när den tredje tänker, brukar det ordna sig.
Nejdå Marie, jag grejar inte med det här när vi kommer hem.
Självklart Marie, städar jag undan efter mig om jag börjar fixa lite.
Hm, några tomma kartonger ligger nu i hallen i väntan på bort-forsling till tippen. Och lite bärhjälp av trumset, data-skärmar och skrivbord behövdes allt.
Javisstja, lite möbler blev staplade på balkongen också som ska kastas så fort tillfälle ges...
Men om sanningen ska fram, blev det faktiskt riktigt bra om man inte tittar på de slitna tapeterna, det sönderskavda golvet och de extremt smutsiga fönstren, som jag nu inte kommer åt att tvätta.
/vink vink
Jo Marie, vi hinner till Uppsala fram och tillbaka, det går fort.
Jamen Marie, vi åker dit handlar det vi ska ha och hem igen, det tar ingen tid alls.
Tja, lite tid tog det...halv två åkte vi och ca fem var vi hemma för även på IKEA i Uppsala måste man gå runt hela affären för att komma till slutet och magarna skrek efter mat ungefär halvvägs. Precis där restaurangen var.
Att den största kartongen var stor, så stor att vi först inte trodde den skulle få plats i bilen, hade någon inte riktigt räknat med så lite nervöst var det på parkeringen.
Men om två är tysta när den tredje tänker, brukar det ordna sig.
Nejdå Marie, jag grejar inte med det här när vi kommer hem.
Självklart Marie, städar jag undan efter mig om jag börjar fixa lite.
Hm, några tomma kartonger ligger nu i hallen i väntan på bort-forsling till tippen. Och lite bärhjälp av trumset, data-skärmar och skrivbord behövdes allt.
Javisstja, lite möbler blev staplade på balkongen också som ska kastas så fort tillfälle ges...
Men om sanningen ska fram, blev det faktiskt riktigt bra om man inte tittar på de slitna tapeterna, det sönderskavda golvet och de extremt smutsiga fönstren, som jag nu inte kommer åt att tvätta.
/vink vink
fredag 17 augusti 2012
Tid är ett märkligt begrepp!
Vissa timmar minns man inte, andra glömmer man aldrig.
En sekund kan vara femton minuter och ett dygn känns ibland som två timmar.
Det är som intervall-träning, om man tränar förståss...
Men nu är det fredag, en fredag som kanske inte var den roligaste men jag tror att det gick ihop sig. Och klockslagen som fastnat i huvudet idag är;
- 11.05 ( hur i hela helvetet kan den redan vara så mycket )
- 12.10 ( har inte ro att sitta längre på lunch )
- 15.20 ( skit, skit, skit nu förstördes allt och jag kommer inte att komma hem alls ikväll + fasiken, jag har glömt ringa sonen )
- 16.15 ( jippie, äntligen och hurra, jag hann gå hem när jag skulle )
Tiderna där emellan är borta, försvunna och finns inte så jag hoppas innerligt att jag verkligen fick något gjort då...
Nu tar jag helg och jag tillhör skaran som totalt ignorerar vilket väder det blir, för jag ska vila, äta och bara vara. Så det så!!
/vink vink
En sekund kan vara femton minuter och ett dygn känns ibland som två timmar.
Det är som intervall-träning, om man tränar förståss...
Men nu är det fredag, en fredag som kanske inte var den roligaste men jag tror att det gick ihop sig. Och klockslagen som fastnat i huvudet idag är;
- 11.05 ( hur i hela helvetet kan den redan vara så mycket )
- 12.10 ( har inte ro att sitta längre på lunch )
- 15.20 ( skit, skit, skit nu förstördes allt och jag kommer inte att komma hem alls ikväll + fasiken, jag har glömt ringa sonen )
- 16.15 ( jippie, äntligen och hurra, jag hann gå hem när jag skulle )
Tiderna där emellan är borta, försvunna och finns inte så jag hoppas innerligt att jag verkligen fick något gjort då...
Nu tar jag helg och jag tillhör skaran som totalt ignorerar vilket väder det blir, för jag ska vila, äta och bara vara. Så det så!!
/vink vink
onsdag 15 augusti 2012
När doktorn som bäst...
...klipper, drar och sliter och blodet försöker trycka sig fram bland varet som pumpar fram, rycker sonen till som om det gjorde ganska ont. Varpå doktorn omedelbart slutar och tittar förskräckt på sonen som ligger på britsen på helspänd.
"Gjorde det ont?", frågar han.
"Ja, fast i fel ben", svarar sonen.
Sköterskan tar snabbt bort handen som hon mjukt hade lagt på sonens vänstra smalben i ett försök att vara vänlig.
"Det var bara min hand", säger hon.
"Jaha, men det var inte skönt", replikerar sonen fort och blänger på henne.
Doktorn fortsätter kämpa, vicka och nästan hugga och nu rinner det blod överallt.
"Går det bra?", frågar han.
"Ja, det känns inte alls", svarar sonen med ett leende.
Helt plötsligt är den borta, nageln som vållat bekymmer så länge är nu borta för andra gången på ett år.
Inom vården får man lära sig att en klapp, en beröring eller till och med en kram är läkande. Att det betyder massor för den som har ont, är sjuk eller ensam.
Tyvärr är det inte alltid vad en människa behöver och jag önskar ibland att personal kunde vara lite mer pålästa innan de träffar en patient, kund eller brukare.
I min sons fall kan en vänlig, mjuk och lättsam klapp göra ont, kännas obehaglig och göra mer "ont" än att först få två nålstick i en redan inflammerad tå, för att sedan få den bort-ryckt...
Ikväll ska vi äta glass som tröst, be till högre makter att det inte behövs en större operation och penicillin framöver.
/vink vink
"Gjorde det ont?", frågar han.
"Ja, fast i fel ben", svarar sonen.
Sköterskan tar snabbt bort handen som hon mjukt hade lagt på sonens vänstra smalben i ett försök att vara vänlig.
"Det var bara min hand", säger hon.
"Jaha, men det var inte skönt", replikerar sonen fort och blänger på henne.
Doktorn fortsätter kämpa, vicka och nästan hugga och nu rinner det blod överallt.
"Går det bra?", frågar han.
"Ja, det känns inte alls", svarar sonen med ett leende.
Helt plötsligt är den borta, nageln som vållat bekymmer så länge är nu borta för andra gången på ett år.
Inom vården får man lära sig att en klapp, en beröring eller till och med en kram är läkande. Att det betyder massor för den som har ont, är sjuk eller ensam.
Tyvärr är det inte alltid vad en människa behöver och jag önskar ibland att personal kunde vara lite mer pålästa innan de träffar en patient, kund eller brukare.
I min sons fall kan en vänlig, mjuk och lättsam klapp göra ont, kännas obehaglig och göra mer "ont" än att först få två nålstick i en redan inflammerad tå, för att sedan få den bort-ryckt...
Ikväll ska vi äta glass som tröst, be till högre makter att det inte behövs en större operation och penicillin framöver.
/vink vink
måndag 13 augusti 2012
Rivstarter....
...är det bästa heller hur?
Därför satsade jag hel hjärtat genom att sova ca fyra timmar natten till idag och hur ögonen, hjärnan och nerverna var kring lunchtid behöver jag knappast beskriva.
Lite kalle-bakom-men-ändå-delaktig bearbetade jag av timme för timme innan jag for hem, satt en stund med kaffe, några PM och darriga knän ( troligtvis på grund av sockerdimp ).
Sedan var det dags för sonens kväll, the night och något han längtat efter.
Parkerar bilen, överdriver parkeringsavgiften ( kan ta tid det här, tänkte jag ) och små joggar lite försenade ( mycket ovanligt för att vara oss, men jag var/är mycket trött ) över gatan vid övergångsstället där inga bilar stannar.
Kommer fram till dörren;
Inställt p g a sjukdom
De ledsna ögonen fick mitt huvud att slå volter och jag hör mig själv säga;
"Men du, vi åker och spelar minigolf istället"
Hallå, hur tänkte jag där?
Klockan var efter 18 och hela min kropp skrek efter sömn, mat och ja-inte-vet-jag-men-inte-en-dryg-timme-vid-golfbanan-iallafall!!!
I bilen satt jag och önskade att det skulle vara stängt ( på grund av blommiga sjukan eller liknade ), att det skulle vara så mycket folk att bilar stod parkerade som en mur vid infarten eller att himlen skulle släppa ner regn, hagel och snö i drivor ( men bara över golfbanan )
Nu börjar klockan närma sig sova-för-länge-sen och jag kan motvilligt erkänna att det var ganska skönt att tillbringa en dryg timme utomhus efter jobbet, trots den äldre mannen som inte kunde vänta på sin tur vid varje bana, utan slog första slag innan vi puttat klart. Och trots den ( numera förmodligen nyblivna mamman ) höggravida kvinnan som vattnet gick för vid bana 10 ( detta uppmärksammade inte så många som tur var och definitivt inte min son ).
I morgon ger vi järnet igen och hoppas att det finns luft i både cykel och lungor...
/vink vink
Därför satsade jag hel hjärtat genom att sova ca fyra timmar natten till idag och hur ögonen, hjärnan och nerverna var kring lunchtid behöver jag knappast beskriva.
Lite kalle-bakom-men-ändå-delaktig bearbetade jag av timme för timme innan jag for hem, satt en stund med kaffe, några PM och darriga knän ( troligtvis på grund av sockerdimp ).
Sedan var det dags för sonens kväll, the night och något han längtat efter.
Parkerar bilen, överdriver parkeringsavgiften ( kan ta tid det här, tänkte jag ) och små joggar lite försenade ( mycket ovanligt för att vara oss, men jag var/är mycket trött ) över gatan vid övergångsstället där inga bilar stannar.
Kommer fram till dörren;
Inställt p g a sjukdom
De ledsna ögonen fick mitt huvud att slå volter och jag hör mig själv säga;
"Men du, vi åker och spelar minigolf istället"
Hallå, hur tänkte jag där?
Klockan var efter 18 och hela min kropp skrek efter sömn, mat och ja-inte-vet-jag-men-inte-en-dryg-timme-vid-golfbanan-iallafall!!!
I bilen satt jag och önskade att det skulle vara stängt ( på grund av blommiga sjukan eller liknade ), att det skulle vara så mycket folk att bilar stod parkerade som en mur vid infarten eller att himlen skulle släppa ner regn, hagel och snö i drivor ( men bara över golfbanan )
Nu börjar klockan närma sig sova-för-länge-sen och jag kan motvilligt erkänna att det var ganska skönt att tillbringa en dryg timme utomhus efter jobbet, trots den äldre mannen som inte kunde vänta på sin tur vid varje bana, utan slog första slag innan vi puttat klart. Och trots den ( numera förmodligen nyblivna mamman ) höggravida kvinnan som vattnet gick för vid bana 10 ( detta uppmärksammade inte så många som tur var och definitivt inte min son ).
I morgon ger vi järnet igen och hoppas att det finns luft i både cykel och lungor...
/vink vink
söndag 12 augusti 2012
Hjälp, jag hinner inte...
...allt som jag hade tänkt på min semester, för nu är det mindre än ett dygn kvar.
Så nu klonar jag mig för att åtminstone hinna det jag brukar göra på söndagar;
Tvätta
Fixa matlådor
Kolla jobbväskan
Se över kommande privata agenda
Slöa
Handla något onödigt
Javisstja äta också
Men först och sist OS
/vink vink
Så nu klonar jag mig för att åtminstone hinna det jag brukar göra på söndagar;
Tvätta
Fixa matlådor
Kolla jobbväskan
Se över kommande privata agenda
Slöa
Handla något onödigt
Javisstja äta också
Men först och sist OS
/vink vink
lördag 11 augusti 2012
Vilken guld medalj är egentligen...
...mest en guld medalj?
Vilket är svårast, att vinna guld i en laggren eller individuellt?
Med eller utan djur?
Tillhör man ett lag och är otroligt bra som enskild individ räcker det oftast inte till guld om övriga laget underpresterar...
Utövar man en individuell gren och är bäst, otroligt bra kan det gå hela vägen till guld om inte...
Innefattar idrotten djur kan allting hända...
Tillhör man ett lag kan man peppa varandra, dra ner varandra och allt hänger i slutänden på att alla gör sitt bästa när det behövs som mest...
Utövar man en individuell gren kan man peppa sig själv, dra ner sig själv och allt hänger på en själv...
Innefattar idrotten djur kan allt hända...
I sport världen finns det mer om, men eller kanske än någon annanstans.
Det räknas, mäts och kontrolleras och ändå blir det fel och orättvist.
Imponeras mest gör jag av idrottarna själva ( speciellt de i individuella grenarna ) som trots små, små marginaler "endast" fått silver eller brons och helt lugnt kommenterar det med "Jaha, så är det inom idrotten" eller "Njae, nästa gång kanske turen är på min sida"
Inom lagidrotterna är det lite andra tongångar och vanligast är målvaktsmissarna...eller coacherna...eller de skadade...
Sorgligast nu är att det snart är slut på både OS och semester, på samma dag, samtidigt!
/vink vink
PS Glöm inte hålla utkik efter alla fantastiska stjärnfall ni kan komma att se lördag natt och söndag natt...
Vilket är svårast, att vinna guld i en laggren eller individuellt?
Med eller utan djur?
Tillhör man ett lag och är otroligt bra som enskild individ räcker det oftast inte till guld om övriga laget underpresterar...
Utövar man en individuell gren och är bäst, otroligt bra kan det gå hela vägen till guld om inte...
Innefattar idrotten djur kan allting hända...
Tillhör man ett lag kan man peppa varandra, dra ner varandra och allt hänger i slutänden på att alla gör sitt bästa när det behövs som mest...
Utövar man en individuell gren kan man peppa sig själv, dra ner sig själv och allt hänger på en själv...
Innefattar idrotten djur kan allt hända...
I sport världen finns det mer om, men eller kanske än någon annanstans.
Det räknas, mäts och kontrolleras och ändå blir det fel och orättvist.
Imponeras mest gör jag av idrottarna själva ( speciellt de i individuella grenarna ) som trots små, små marginaler "endast" fått silver eller brons och helt lugnt kommenterar det med "Jaha, så är det inom idrotten" eller "Njae, nästa gång kanske turen är på min sida"
Inom lagidrotterna är det lite andra tongångar och vanligast är målvaktsmissarna...eller coacherna...eller de skadade...
Sorgligast nu är att det snart är slut på både OS och semester, på samma dag, samtidigt!
/vink vink
PS Glöm inte hålla utkik efter alla fantastiska stjärnfall ni kan komma att se lördag natt och söndag natt...
fredag 10 augusti 2012
Jaha...på allmän begäran...
...kommer det nu ett ångestinlägg.
Ett inlägg som skakar av nej-jag-vill-inte och neej-jag tänker-inte!
Ett inlägg där paniken skriker ut vågor av motvilja!
Nähä...det inlägget kommer faktiskt inte idag ( inte någon annan heller ).
För hur mycket vi än ojar oss, gnäller och nöter om att semestern tråkigt nog är slut, så kvarstår faktum att all semester tar slut och arbetet väntar.
Varje år, varje gång och hela tiden.
Ibland kan det vara skönt när vardagen äntligen kommer...
För övrigt kom brevbäraren idag med brevet!
Brevet som sonen väntat på!
Brevet som äntligen talar om när, var och hur skolan börjar!
Och!
Stämde informationen i brevet?
Nä!
Jag fick lov att ringa till expeditionen...vänta...återkommer snart...vänta...lämna namn och nummer så ringer vi upp...vänta...blir uppringd...ojdå, vad tokigt det verkar ha blivit och ingen rektor finns på plats...kan vi återkomma på måndag?
Varför ska det alltid vara såhär?
Att barn med särskilda behov ska få sin information sist, när det är just de barnen som behöver information i tid, att barn med särskilda behov ofta får den information de inte ska ha.
"Damen" i telefon var inte otrevlig, inte snäsig och återkopplade fort...men att säga till mig att det är lugnt, det är en hel vecka kvar, så det ordnar sig...känns sådär samtidigt som sonen vankar av och an i hallen, snurrar morgonrockskärpet runt sig flera varv, knyter bara för att knyta upp på en gång igen och igen och igen.
När detta skrivs är det tre timmar sedan jag la på luren sista gången och sonen klär inte på sig idag, han kollar almanackan varje halvtimme och frågan; "Hur tror du det blir mamma, ska jag börja på måndagen eller tisdagen?" har han ställt ett antal gånger nu.
Mitt svar till honom är tyvärr; "Jag vet inte men får veta på måndag eller tisdag nästa vecka, så det ordnar sig"
Blicken jag knappt får från honom är blank, stirrig och min klump i magen ger sig till känna. Om ytterliggare några timmar kommer han att ha lugnat sig och numera kommer han då att kunna säga; "Mamma, jag vet att det ordnar sig men det skulle vara skönt att få vara säker i tid"
Men nu mina vänner laddar vi för slutspurten av OS, jobbstart och kanske lite kräftor i helgen...=)
/vink vink
Ett inlägg som skakar av nej-jag-vill-inte och neej-jag tänker-inte!
Ett inlägg där paniken skriker ut vågor av motvilja!
Nähä...det inlägget kommer faktiskt inte idag ( inte någon annan heller ).
För hur mycket vi än ojar oss, gnäller och nöter om att semestern tråkigt nog är slut, så kvarstår faktum att all semester tar slut och arbetet väntar.
Varje år, varje gång och hela tiden.
Ibland kan det vara skönt när vardagen äntligen kommer...
För övrigt kom brevbäraren idag med brevet!
Brevet som sonen väntat på!
Brevet som äntligen talar om när, var och hur skolan börjar!
Och!
Stämde informationen i brevet?
Nä!
Jag fick lov att ringa till expeditionen...vänta...återkommer snart...vänta...lämna namn och nummer så ringer vi upp...vänta...blir uppringd...ojdå, vad tokigt det verkar ha blivit och ingen rektor finns på plats...kan vi återkomma på måndag?
Varför ska det alltid vara såhär?
Att barn med särskilda behov ska få sin information sist, när det är just de barnen som behöver information i tid, att barn med särskilda behov ofta får den information de inte ska ha.
"Damen" i telefon var inte otrevlig, inte snäsig och återkopplade fort...men att säga till mig att det är lugnt, det är en hel vecka kvar, så det ordnar sig...känns sådär samtidigt som sonen vankar av och an i hallen, snurrar morgonrockskärpet runt sig flera varv, knyter bara för att knyta upp på en gång igen och igen och igen.
När detta skrivs är det tre timmar sedan jag la på luren sista gången och sonen klär inte på sig idag, han kollar almanackan varje halvtimme och frågan; "Hur tror du det blir mamma, ska jag börja på måndagen eller tisdagen?" har han ställt ett antal gånger nu.
Mitt svar till honom är tyvärr; "Jag vet inte men får veta på måndag eller tisdag nästa vecka, så det ordnar sig"
Blicken jag knappt får från honom är blank, stirrig och min klump i magen ger sig till känna. Om ytterliggare några timmar kommer han att ha lugnat sig och numera kommer han då att kunna säga; "Mamma, jag vet att det ordnar sig men det skulle vara skönt att få vara säker i tid"
Men nu mina vänner laddar vi för slutspurten av OS, jobbstart och kanske lite kräftor i helgen...=)
/vink vink
torsdag 9 augusti 2012
Varför ser jag...
...förbättringsområden, resursomfördelning och förändringsarbete på de mest konstiga ställen?
Kanske jag ska starta eget som förändringskonsult?
Inte ens på bio kan jag gå utan att störa mig på den dåliga planeringen för kund ( och säkert för personal också ).
Filmstaden slår upp sina dörrar kl 14.30.
Första filmen/erna startar kl 15.00.
Kön ringlar sig långt ut på cykelvägen redan kl 14.25 och när dörrarna öppnar sig är rusningen ett faktum, vuxna människor puttar små barn i sin iver att komma först till?
Mina tankar är följande;
Jaja...mina biljetter är redan betalda och bara att hämta ut i automaten, och det var väldigt många människor som ska gå på bio en helt vanlig onsdag eftermiddag. Kanske för att det regnar, kanske för att många har semester eller kanske för att fler än jag behövde ett avbrott i allt OS-tittande.
Jag hämtar alltså ut mina biljetter i en automat mycket enkelt och snabbt, vänder mig om och ser två ( bara ) kassor öppna för godis inköp ( trodde jag).
Ordentlig som jag är ( eller kanske på grund av sonen som är lag och ordningschef ) ställer jag mig längst bak och tänker;
Det går säkert fort för de flesta köper nog bara popcorn menyer eller annat smått.
Men oj vad fel jag hade.
Efter tio minuters köande har jag inte flyttat fötterna en endaste centimeter och sonen börjar skruva sig, tvinna tröjan och snegla mot klockan.
Nu börjar jag lyssna på vad som egentligen händer och blir uppriktigt sur då jag hör att många av de som trängde sig in så de kom ( nästan ) först i kön är bara där för att köpa/hämta biljetter till föreställningar som börjar kl 16.00 och några till och med 19.00!!
Dessutom ska de som köper biljetter stå och diskutera om platserna och jag tänker inte ens återge vad jag hörde...men chockad blev jag.
Nu till de enkla förändringar som skulle behövas på filmstaden;
Öppna en kassa där man bara hämtar ut biljetter...
Öppna en annan kassa för de som ska köpa biljetter, diskutera platser eller tvinga folk att betala i automaterna...
Öppna två kassor för enbart godis inköp...
Med minsta marginal hann vi in i salongen, få på oss glasögonen och börja tugga popcorn och sonen andades ut.
PS! Undrar hur pappan tänkte som verkligen tvingade sin ca 7-åriga son att gå på bio och mostern som skrämde livet ur den ca 3-åriga flickan genom att gå på en 3D-film ( de lämnade lokalen efter ca 15 minuter och återkom aldrig )när flickan aldrig tidigare varit på en biograf.
/vink vink
Kanske jag ska starta eget som förändringskonsult?
Inte ens på bio kan jag gå utan att störa mig på den dåliga planeringen för kund ( och säkert för personal också ).
Filmstaden slår upp sina dörrar kl 14.30.
Första filmen/erna startar kl 15.00.
Kön ringlar sig långt ut på cykelvägen redan kl 14.25 och när dörrarna öppnar sig är rusningen ett faktum, vuxna människor puttar små barn i sin iver att komma först till?
Mina tankar är följande;
Jaja...mina biljetter är redan betalda och bara att hämta ut i automaten, och det var väldigt många människor som ska gå på bio en helt vanlig onsdag eftermiddag. Kanske för att det regnar, kanske för att många har semester eller kanske för att fler än jag behövde ett avbrott i allt OS-tittande.
Jag hämtar alltså ut mina biljetter i en automat mycket enkelt och snabbt, vänder mig om och ser två ( bara ) kassor öppna för godis inköp ( trodde jag).
Ordentlig som jag är ( eller kanske på grund av sonen som är lag och ordningschef ) ställer jag mig längst bak och tänker;
Det går säkert fort för de flesta köper nog bara popcorn menyer eller annat smått.
Men oj vad fel jag hade.
Efter tio minuters köande har jag inte flyttat fötterna en endaste centimeter och sonen börjar skruva sig, tvinna tröjan och snegla mot klockan.
Nu börjar jag lyssna på vad som egentligen händer och blir uppriktigt sur då jag hör att många av de som trängde sig in så de kom ( nästan ) först i kön är bara där för att köpa/hämta biljetter till föreställningar som börjar kl 16.00 och några till och med 19.00!!
Dessutom ska de som köper biljetter stå och diskutera om platserna och jag tänker inte ens återge vad jag hörde...men chockad blev jag.
Nu till de enkla förändringar som skulle behövas på filmstaden;
Öppna en kassa där man bara hämtar ut biljetter...
Öppna en annan kassa för de som ska köpa biljetter, diskutera platser eller tvinga folk att betala i automaterna...
Öppna två kassor för enbart godis inköp...
Med minsta marginal hann vi in i salongen, få på oss glasögonen och börja tugga popcorn och sonen andades ut.
PS! Undrar hur pappan tänkte som verkligen tvingade sin ca 7-åriga son att gå på bio och mostern som skrämde livet ur den ca 3-åriga flickan genom att gå på en 3D-film ( de lämnade lokalen efter ca 15 minuter och återkom aldrig )när flickan aldrig tidigare varit på en biograf.
/vink vink
onsdag 8 augusti 2012
Helt plötsligt...
...kom dagen då det kostar mig en hel del pengar "bara" för att få umgås med sonen.
I hans ögon är jag numera bara en mamma, en mamma som ska ställa fram mat när han är hungrig, en mamma som ser till att det finns rena kläder i garderoben och en mamma som måste knacka på dörren, vänta i evigheter innan ett "kom in då" ljuder inifrån.
Att "bara" åka och bada med mamma är urtrist ( oavsett om det är inne eller ute )
Att "bara" spela spel är värdelöst ( men fungerar en kort stund om ingen får veta det )
Att "bara" umgås finns inte ens
I snart två veckor har jag försökt med allt möjligt och det enda som har fungerat är äventyrsgolf ( under tystnad ) med tillhörande glassätande ( med ryggen mot mig ).
Ett bio besök i lyx stolar med tillhörande godis ( och notan slutade på 430 kr )
Sedan har jag även fått agera chaufför vid två tillfällen, då han var tvungen att handla några specifika saker...
Min sons höjdpunkter denna sommar var semesterdagar hos mormor och morfar och veckan i Can Picaforte, resten av tiden hade han lika gärna kunnat tillbringa i skolan.
Skolan som han verkligen längtar till nu så mycket att det förmodligen värker i kroppen.
Han kan inte förstå vad man ska ha 10 veckors ledighet till!!
Helt plötsligt kom dagen då jag bara är en hushållsarbetande mamma och inte en åh-vad-jag-tycker-om-att-göra-saker-med-dig-mamma.
Och även om det beror på att han snart fyller fjorton, kommit i målbrottet och har en begynnande hårväxt på överläppen, så känns det i hjärtat.
PS! Att de två vuxna döttrarna dessutom klarar sig alldeles utmärkt i sina egna boenden, med sina jobb och i sina liv förstärker naturligtvis att man inte längre behöver vara den mamma man en gång var.
Var tog alla åren vägen?
Varför gick det så fort?
Men å andra sidan, tänk vad tid jag har för mina böcker, min egen lathet och vad skönt det egentligen är att slippa tänka på sovtider, blöjbyten och skolschemor...=)
Ja, alla åldrar har sin tjusning både för en själv och för barnen...=)
/vink vink
I hans ögon är jag numera bara en mamma, en mamma som ska ställa fram mat när han är hungrig, en mamma som ser till att det finns rena kläder i garderoben och en mamma som måste knacka på dörren, vänta i evigheter innan ett "kom in då" ljuder inifrån.
Att "bara" åka och bada med mamma är urtrist ( oavsett om det är inne eller ute )
Att "bara" spela spel är värdelöst ( men fungerar en kort stund om ingen får veta det )
Att "bara" umgås finns inte ens
I snart två veckor har jag försökt med allt möjligt och det enda som har fungerat är äventyrsgolf ( under tystnad ) med tillhörande glassätande ( med ryggen mot mig ).
Ett bio besök i lyx stolar med tillhörande godis ( och notan slutade på 430 kr )
Sedan har jag även fått agera chaufför vid två tillfällen, då han var tvungen att handla några specifika saker...
Min sons höjdpunkter denna sommar var semesterdagar hos mormor och morfar och veckan i Can Picaforte, resten av tiden hade han lika gärna kunnat tillbringa i skolan.
Skolan som han verkligen längtar till nu så mycket att det förmodligen värker i kroppen.
Han kan inte förstå vad man ska ha 10 veckors ledighet till!!
Helt plötsligt kom dagen då jag bara är en hushållsarbetande mamma och inte en åh-vad-jag-tycker-om-att-göra-saker-med-dig-mamma.
Och även om det beror på att han snart fyller fjorton, kommit i målbrottet och har en begynnande hårväxt på överläppen, så känns det i hjärtat.
PS! Att de två vuxna döttrarna dessutom klarar sig alldeles utmärkt i sina egna boenden, med sina jobb och i sina liv förstärker naturligtvis att man inte längre behöver vara den mamma man en gång var.
Var tog alla åren vägen?
Varför gick det så fort?
Men å andra sidan, tänk vad tid jag har för mina böcker, min egen lathet och vad skönt det egentligen är att slippa tänka på sovtider, blöjbyten och skolschemor...=)
Ja, alla åldrar har sin tjusning både för en själv och för barnen...=)
/vink vink
tisdag 7 augusti 2012
Nej...
...jag har inte börjat räkna ner, har inte börjat få ångest och jag har inte öppnat min mail än!
Jag vägrar förstöra de sista ljuva lediga dagarna med onödiga grubblerier angående saker som jag inte kan förändra.
Det kanske kommer en vind, en storm eller ett utbrott
som sveper mig med
Om den dagen är nära eller långt bort
kan jag endast sia om
Det kanske kommer ett lugn, ett vakuum eller ingenting
som landar intill mig
Om den dagen kommer är det ingen som vet
Det vi vet är att dagarna kommer, passerar och blir till minnen blott
/vink vink
Jag vägrar förstöra de sista ljuva lediga dagarna med onödiga grubblerier angående saker som jag inte kan förändra.
Det kanske kommer en vind, en storm eller ett utbrott
som sveper mig med
Om den dagen är nära eller långt bort
kan jag endast sia om
Det kanske kommer ett lugn, ett vakuum eller ingenting
som landar intill mig
Om den dagen kommer är det ingen som vet
Det vi vet är att dagarna kommer, passerar och blir till minnen blott
/vink vink
söndag 5 augusti 2012
De udda sporternas OS!
Medalj i fälttävlan, dubbeltrapp, triathlon och segling men inget i simning och heller inte i friidrotten än så länge.
Många fjärdeplatser ( skulle vilja se statistik på det ) för inte är det fy skam. Det är faktiskt j...igt bra, ja att bara ta sig till OS är fantastiskt bra!
Tänker på den afganiska tjejen i judo...den första kvinnliga deltagaren från Afganistan - snacka om seger trots förlust!
Eller att det i badminton var en kvinnlig, muslimsk domare som stolt deltog i OS med sin huvudbonad - också en seger!
OS får en alltid att tänka till, tänka efter och framförallt att tänka!
Giganter mot giganter och de som ingen känner till vid sidan om.
Skrällarna.
De udda sporterna som knappt får tv-tid.
Fram till varje OS har de som lyckats ta sig dit befunnit sig i varsin svett-slit-uppoffrings-bubbla som vi andra omöjligt kan förstå. Så visst förstår jag besvikelsen som de själva känner över missade medaljer trots deltagande i finaler, men att vi som tittar på halvt liggande i soffor, fåtöljer och kanske till och med sängar sågar, klagar och blir förbannade förstår jag inte.
/vink vink
Många fjärdeplatser ( skulle vilja se statistik på det ) för inte är det fy skam. Det är faktiskt j...igt bra, ja att bara ta sig till OS är fantastiskt bra!
Tänker på den afganiska tjejen i judo...den första kvinnliga deltagaren från Afganistan - snacka om seger trots förlust!
Eller att det i badminton var en kvinnlig, muslimsk domare som stolt deltog i OS med sin huvudbonad - också en seger!
OS får en alltid att tänka till, tänka efter och framförallt att tänka!
Giganter mot giganter och de som ingen känner till vid sidan om.
Skrällarna.
De udda sporterna som knappt får tv-tid.
Fram till varje OS har de som lyckats ta sig dit befunnit sig i varsin svett-slit-uppoffrings-bubbla som vi andra omöjligt kan förstå. Så visst förstår jag besvikelsen som de själva känner över missade medaljer trots deltagande i finaler, men att vi som tittar på halvt liggande i soffor, fåtöljer och kanske till och med sängar sågar, klagar och blir förbannade förstår jag inte.
/vink vink
lördag 4 augusti 2012
Så här har vi det...
...hemma hos oss!
Mannen har tre semester veckor - allt fungerar bra, inget går sönder och livet lunkar på.
Mannen börjar jobba ( och är som bekant borta hela veckan ) - då brakar tekniken och livet blir förstört.
Hahaha...nu överdrev jag, men vår kära kära router valde att inte vara med längre, så under ett dygn var vi utan internet ( nästan ), för nu överdrev jag igen!
Våra telefoner fungerade på det mobila så klart.
Dagen idag har för övrigt flutit på som vanligt med inköp, fix med internet, fix med damsugare, fix med telefoner och en stunds glädje över medalj.
En liten stund höll vi andan när borren trycktes in i väggen igen på andra sidan av gamla Stockholmsvägen. Men eftersom tjejer är bäst, tjejer kan och envisheten definitivt bor där, gick allt bra.
Resultatet ska jag titta på i morgon söndag samtidigt som jag ska avnjuta kalasgott fika på kalaset för A.
Nu återgår jag till tv-fåtöljen...har inte riktigt tid med er/detta...=)
/vink vink
Mannen har tre semester veckor - allt fungerar bra, inget går sönder och livet lunkar på.
Mannen börjar jobba ( och är som bekant borta hela veckan ) - då brakar tekniken och livet blir förstört.
Hahaha...nu överdrev jag, men vår kära kära router valde att inte vara med längre, så under ett dygn var vi utan internet ( nästan ), för nu överdrev jag igen!
Våra telefoner fungerade på det mobila så klart.
Dagen idag har för övrigt flutit på som vanligt med inköp, fix med internet, fix med damsugare, fix med telefoner och en stunds glädje över medalj.
En liten stund höll vi andan när borren trycktes in i väggen igen på andra sidan av gamla Stockholmsvägen. Men eftersom tjejer är bäst, tjejer kan och envisheten definitivt bor där, gick allt bra.
Resultatet ska jag titta på i morgon söndag samtidigt som jag ska avnjuta kalasgott fika på kalaset för A.
Nu återgår jag till tv-fåtöljen...har inte riktigt tid med er/detta...=)
/vink vink
torsdag 2 augusti 2012
Hur är det med de sociala medierna...
...egentligen?
Är de bra eller dåliga?
Ska vi akta oss för dom eller ska vi använda dom mer?
Ska vi gilla att de finns och lära oss hantera dom eller ska vi ignorera dom och slå oss för bröstet?
Jag gillar dom snabba informations täta sociala medierna.
Jag behöver inte ens byta om från pyjamasen innan jag vet allt som är värt att veta.
Jag kan sippa på nattkaffet och sedan somna trygg i vetskap om att jag vet alla världsliga saker som händer ute på gatan, i en annan stad och även hemma hos någon i en annan världsdels kök.
Hm...tänker ni nu...själv då?!
Jodå...jag checkar in var jag är - ibland!
Absolut...skriver jag vad jag tänker - ibland!
Självklart...informerar jag er om vad jag gör - ibland!
Det jag gillar mest är att jag numera inte behöver ana, misstänka och gissa mig till vilka som faktiskt är korkade, elaka och rent av dumma på ett osmidigt sätt, för de skriver det direkt till mig.
Jag kan läsa deras avslöjande inlägg.
*ler stort*
Och de som säger sig inte vara intresserade...De tror jag minst på, speciellt när de försäger sig, kommenterar saker de bara skulle kunna ha läst sig till och så vidare.
PS! Om ni missat SVT's Jonas Karlssons krönikor - har ni verkligen missat något. De är enligt min mening helt underbara, klockrena och säger allt utan att egentligen säga något...=)
/vink vink
Är de bra eller dåliga?
Ska vi akta oss för dom eller ska vi använda dom mer?
Ska vi gilla att de finns och lära oss hantera dom eller ska vi ignorera dom och slå oss för bröstet?
Jag gillar dom snabba informations täta sociala medierna.
Jag behöver inte ens byta om från pyjamasen innan jag vet allt som är värt att veta.
Jag kan sippa på nattkaffet och sedan somna trygg i vetskap om att jag vet alla världsliga saker som händer ute på gatan, i en annan stad och även hemma hos någon i en annan världsdels kök.
Hm...tänker ni nu...själv då?!
Jodå...jag checkar in var jag är - ibland!
Absolut...skriver jag vad jag tänker - ibland!
Självklart...informerar jag er om vad jag gör - ibland!
Det jag gillar mest är att jag numera inte behöver ana, misstänka och gissa mig till vilka som faktiskt är korkade, elaka och rent av dumma på ett osmidigt sätt, för de skriver det direkt till mig.
Jag kan läsa deras avslöjande inlägg.
*ler stort*
Och de som säger sig inte vara intresserade...De tror jag minst på, speciellt när de försäger sig, kommenterar saker de bara skulle kunna ha läst sig till och så vidare.
PS! Om ni missat SVT's Jonas Karlssons krönikor - har ni verkligen missat något. De är enligt min mening helt underbara, klockrena och säger allt utan att egentligen säga något...=)
/vink vink
onsdag 1 augusti 2012
Sömn!
Sover jag för lite eller för mycket?
Vem bestämmer hur mycket man ska sova?
Under vanliga jobbveckor snittar jag på 6 timmars sömn per natt och är helt väck när klockan ringer...Jaha, lägg dig tidigare då tänker ni säkert nu!
Nu är jag inne på tredje semesterveckan och förrutom några dagar ( resdag till och från Mallis t ex ) har jag ställt klockan på 9.00 till varje morgon. De första dagarna har jag kunnat somna nästan samma tid som under jobbveckor och varit hur trött som helst när klockan skränat, men nu är det svårare och svårare att somna. De senaste kvällarna har klockan blivit både 3.00 och 4.00 utan att jag känt minsta antydan till trötthet. Till slut somnar jag i alla fall och när klockan ringer kl 9.00 är jag så trött att jag knappt vet var jag är.
Jag har faktiskt gått upp när klockan ringt alla dagar utom en, då jag sov vansinnigt för länge ( gissa hur svårt det var att somna den natten ) och ändå blir det inte lättare att somna i tid, bara svårare att gå upp...
Kanske ska jag ställa klockan en timme tidigare för varje dag som går?
Då kommer jag att gå upp klockan 3.00 natten mellan söndag och måndag, men frågan är då när jag somnade? Eftersom svårigheten är att bli trött när jag ska somna och att vara pigg när jag ska vakna.
Eller är det helt enkelt så att jag aldrig kommer att vakna pigg och somna av utmattning?
Jag brukar säga att jag är en natt människa, men när jag jobbade natt för några år sedan klarade jag galant av att vara vaken hela natten, hade svårt att somna på morgonen och när klockan ringde på eftermiddagen...Ja, just det, då var jag som en Zoombie!!
Så jag är nog ingen morgon människa, ingen kvällsmänniska utan helt enkelt en inte-vilja-vakna-människa!!
/vink vink
Vem bestämmer hur mycket man ska sova?
Under vanliga jobbveckor snittar jag på 6 timmars sömn per natt och är helt väck när klockan ringer...Jaha, lägg dig tidigare då tänker ni säkert nu!
Nu är jag inne på tredje semesterveckan och förrutom några dagar ( resdag till och från Mallis t ex ) har jag ställt klockan på 9.00 till varje morgon. De första dagarna har jag kunnat somna nästan samma tid som under jobbveckor och varit hur trött som helst när klockan skränat, men nu är det svårare och svårare att somna. De senaste kvällarna har klockan blivit både 3.00 och 4.00 utan att jag känt minsta antydan till trötthet. Till slut somnar jag i alla fall och när klockan ringer kl 9.00 är jag så trött att jag knappt vet var jag är.
Jag har faktiskt gått upp när klockan ringt alla dagar utom en, då jag sov vansinnigt för länge ( gissa hur svårt det var att somna den natten ) och ändå blir det inte lättare att somna i tid, bara svårare att gå upp...
Kanske ska jag ställa klockan en timme tidigare för varje dag som går?
Då kommer jag att gå upp klockan 3.00 natten mellan söndag och måndag, men frågan är då när jag somnade? Eftersom svårigheten är att bli trött när jag ska somna och att vara pigg när jag ska vakna.
Eller är det helt enkelt så att jag aldrig kommer att vakna pigg och somna av utmattning?
Jag brukar säga att jag är en natt människa, men när jag jobbade natt för några år sedan klarade jag galant av att vara vaken hela natten, hade svårt att somna på morgonen och när klockan ringde på eftermiddagen...Ja, just det, då var jag som en Zoombie!!
Så jag är nog ingen morgon människa, ingen kvällsmänniska utan helt enkelt en inte-vilja-vakna-människa!!
/vink vink
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)