Årskrönika 2012...

...är det nu dags för!
Det är så man ska göra läste jag någonstans, man ska avsluta det gamla och då riktigt ösa ur sig allt. Både bra och dåligt!
Sedan går man vidare rakt in i det nya, blanka och okända med starka steg utan gammalt skit i bagaget.
Ett problem bara; vissa saker är bra att ha med sig från det gamla till det nya. Till exempel; kontonummer, sitt namn och säkert egentligen en hel del annat också.

Min krönika 2012
Januari-var lång som alltid
Februari-knappt märkbar
Mars-innehöll födelsedagar
April-lite närmare sommaren
Maj-mer födelsedagar och några snitt
Juni-fylld av festivaler och grönska
Juli-bilar, flygplan och sand
Augusti-skolstart med gung
September-ånej, ett år äldre
Oktober-trist som alltid
November-födelsedagar igen, igen och igen
December-det är nu och nu vänder det. Både ljuset, humöret och tankarna!

Min framtidsanalys/önskan 2013
De tolv månaderna kommer att delas upp i femtitvå veckor och en herrans massa dagar. Dagar då jag kommer att vara glad, trött och förbannad. Året kommer att bestå av mer vardagar är helgdagar och semestern kommer tyckas alltför kort.
Någon sa; att det är det som är livet, livet är att gneta, streta och försöka orka skratta däremellan. Men kan det verkligen vara möjligt? Går det att ändra på?
Andra säger att; man väljer sitt öde, man väljer att ha det som man vill ha det.
Men är det så? Kan man alltid välja? Kan alla välja?
Om jag ska vara riktigt ärlig vill jag nog vara ilsken som en jagad tjur ibland, för att sedan bli glad som en lärka fri bland molnen.
Jag vill vara trött som ett gammalt kylskåp för att rättfärdiga att jag sover bort en halv, viktigt helgförmiddag då inget annat händer.
Jag vill kunna gråta av medlidande, hat och glädje så att hela kroppen skakar och töms på energi, för att i nästa stund fyllas av bubblande fnitter, asgarv och hysteriska anfall när det roliga, trevliga och fantastiska händer.
Jag vill ha alla mina känslor kvar, jag vill att de ska åka berg och dalbana och jag vill kunna känna.
Därför tror jag att 2013 blir ett bra år, ett år som alla andra år då jag är jag och gillar inte andra det är det deras bekymmer.

Om jag ska avsluta med lite seriöst så minns jag året 2012 som ett bra år i det stora hela. Ett år då inga större katastrofer drabbat mina nära och kära. Ett år då jag hoppade ett litet men ack så viktigt steg. Ett år då barn nummer ett fortsatte att visa sin vuxenhet, barn nummer två flög iväg till sin vuxenhet och barn nummer tre stadigt hittar sig själv i denna förvirrade värld.
Ett år då övriga familjemedlemmar fått vara friska ( på det stora hela ), då vänner har visat sig vara vänner på gott och ont och ett år som jag inte vill vara utan. Då året som gått lärt mig en hel del om mig själv som var nödvändigt för kommande år.

Därför önskar jag alla ett GOTT SLUT på år 2012 innan vi välkomnar 2013
=)

/vink vink

Det här med reor...

...gör mig galen.
Garderober gör mig förbannad.
Rastlöshet när man äntligen är långledig gör mig frustrerad.

Hela hösten har jag letat efter den perfekta jackan, eftersom jag har ansett att jag inte har någon jacka.
Idag hittade jag den! Varm, tunn och snygg, lätt och benvit...Den satt som en andra hud, såg skitsnygg ut på mig ( ja, faktiskt ) men hängde den på rea-ställningen? Hade den en röd rea-lapp på sig?
Nä, så klart inte...Så vad hände?
Jag köpte den, resonerade med mig själv att jag var värd den, jag kommer att kunna ha den i många år och man kan verkligen inte alltid stirra på prislappen.

Väl hemma har jag spatserat runt i min jacka, stannat till framför spegeln fler gånger idag under en timme än under hela året sammanlagt och till slut var det dags att hänga den på en galge i jack-garderoben...
Fick den plats?
Nä...
Vems jackor är det som hänger i min garderob?
Mina...men skit också...Jag hade visst några jackor som jag glömt bort, eller?!
Tog några varv förbi mina andra garderober/rum och konstaterade att;
Sko-garderoben är överfull...
Väsk-och halsduks-rummet är ( nästan ) fullt...
Jack-garderoben ( som sagt ) full...
Mina vanliga garderober ( ni vet dom för byxor, tröjor och skjortor ) är fulla...
Och att trycka ner en ny jacka i lådorna för underkläder, träningskläder och sovplagg är absolut inte att tänka på ( om det skulle ha funnits plats )...
Så snälla tomten! Nästa jul önskar jag mig en ny, stor garderob eller ett till rum!

Rastlösheten då?
Ja, inte vet jag var den kommer ifrån.
Jag har trots allt städat lite i lådor som jag brukar, läst alldeles för mycket och shoppat.
Jag har inte tänkt på jobbet, har inte tjuvkollat mail och jag gillar fortfarande att sova på förmiddagen, äta godis på natten och bara lata mig däremellan.
Så varför kryper det då i mina ben, armar och susar lätt i huvudet?
Oro skulle en del säga.
Nervös gissar andra på.
Och de riktigt negativa skriker; Gå till doktorn!
Själv tror jag att det går över...För nästa år är mitt år, ert år, allas år och kanske är det så att jag längtar dit. Bara för att se hur långt man kan dra vissa saker, hur hårt vissa knutar är knutna och vad som händer på riktigt när allt släpps loss... =)

PS! Meteoriten var ett flygplan, internetet fungerar igen så någon j...vla domedag kommer tydligen inte jag att få uppleva, vilket kan göra mig lite sur!

/vink vink

Domedagen får vänta...

...även om jag trodde den var här igår när en brinnande meteorit syntes på himlen över oss. Tydligen befann den sig närmare Norge än här, men vad jag förstår finns även Norge kvar.
Idag trodde jag att den var här igen ( inte meteoriten för den brann upp, men domedagen ) då internetet slutade fungera och den löjligt vänliga inspelade rösten talade om att det var drift störningar och att även om vi väntade kvar och fick prata med en levande människa skulle den tala om samma sak; d v s lite små drift störningar i några långa timmar!!

Hur som helst bestämde vi oss för att inhandla allt och lite till inför nyåret och det resulterade i dyr champagne ( dock i liten flaska ), lite för mycket skaldjur ( eller ), godis och glass i massor.
Så domedagen får vänta tills allt mums är uppätet och urdrucket punkt slut!!

För övrigt går dagarna lite för fort ( kanske beror det på att jag/vi sover bort halva dagen, men ändå inte för vi är trots allt vakna halva natten?? så det borde kompensera )
Nu är det en vanlig helg som väntar, sedan två röda vardagar innan jag måste släpa mig till jobbet igen...Då bara i tre dagar innan helg igen, men ändå...
Därför äger jag tvättstugan ikväll, killarna kollar igenom sagan om ringen-trilogin och katten leker med julgranskulorna...Vilket hon inte gjort på många år...men en liten söt, bedårande kattunge lärde visst min pensionär mer sattyg än jag såg...=)

PS! I år funderar jag på allvar om jag ska avge något nyårslöfte, men hur mycket jag än tänker, klurar och diskuterar saken med mig själv, finns det inget jag vill lova. Konstigt tänker ni eftersom jag då och då tar mig ett bloss, äter lite för mycket chips och tränar absolut ingenting. Lägg därtill till att jag inte gillar att städa, gå upp tidigt på lediga dagar och kanske inte alltid är arbetet hundra procent hängivet, så borde det finnas en mängd nyårslöften att ge.
Okej, okej jag funderar en stund till...;)

/vink vink

Julmaten är slut...

...familjeträffarna är avverkade i glädje, stillsamhet och skratt.
Nu rusar vi vidare mot det nya året, året då kanske förändringarna sker eller vardagen flyter på. Några lediga dagar till, då pengar ska rulla, bio ska besökas men först ut stod sonens efterlängtade keeboard inköp som blev möjligt tack vare pantning av flaskor, födelsedagspengar och slutligen de så nödvändiga julklappspengarna.
Att se lyckan i den normalt lite snåla sonens ögon när han räknar upp tusenlapparna för att betala är otroligt mysigt. Att det fanns ett paketpris på själva keboarden, hörlurar, pedal och gratis lektioner via internet i en hel månad gjorde inte saken sämre...:)
Däremot undrar jag hur andra vuxna ibland tänker när de fäller sina kommentarer som; "vilken bortskämd unge som får mer saker efter julafton" och "vilken onödig grej att köpa på vintern"
Jag antar att de vuxna mår dåligt av olika anledningar, men jag önskar ändå att de kunde hålla tyst!

När killarna har lekt färdigt i musikrummet som snart behöver byggas ut p g a alla gitarrer, trummor och nu en stor keeboard ( och då har jag inte ens tänkt rabbla alla små instrument som hänger på väggarna ) hoppas jag att bilen går mot Erikslund, där jag ska använda min julklapp på något kanske onödigt men ack så tillfredställande.
Att jag fick med mig en väska och två slipsar från stan räknas inte...

Först hinner jag nog diska, städa och läsa lite.

/vink vink

Åtta lediga dagar till...

...som ska fördrivas, underhållas och få ut något vettigt av...eller är det okej att bara vara?
Förrutom att min skinka inte var så fin ( alldeles full med senor ) så blev julafton en lugn, glad och harmonisk tillställning där alla hann sitta ner, prata med varandra och titta på barnens paket öppnande och lill kattens klättrande i granen.
Många skulle vidare till fler famljer så när klockan slog tjugonollnoll var disken borta, skräpet slängt och möbler på sin rätta plats igen.
Klockan tjugotvånollnoll var vi klädda i mysdräkt ( mycket mysig morgonrock ) sittandes vid lagom engagerande film och en enorm ostbricka som smakade mums med lite kex och marmelad.
Vid läggdags undrade jag vad jag skulle ställa klockan på och mannen sa surt att skulle låta bli att ställa klockan. Jag replikerade med att då får han skylla sig själv när jag sover bort hela dagen.
Facit blev att halva dagen sovs bort, men troligtvis behövde jag det eftersom jag vaknade utan huvudvärk, stela leder och med ett leende...när hände det sist?

Vår blåa tomte gjorde förresten ett fantastiskt jobb!
Maten tog slut, vilket var skönt!
Jag behöver inte heller åka runt på fler julaftonar längre och det uppskattar jag också väldigt mycket.
Så åter till funderingen kring mina resterande lediga dagar. Måste de vara nyttiga?

Nä...men lite shopping orkar jag nog, ett biobesök också och kanske det viktigaste att få bort all jul innan nästa år!

/vink vink

GOD JUL

Va!?

Någon berättade nyss att det är julafton i morgon!!??
Vem hade kunnat tro det??
Enligt vårt nedräkningsljus på köksbordet är det fem dagar kvar och jag tvivlar på att någon har glömt tända det varje dag...
Nu har jag googlat runt, kollat massor med kalendrar och frågat alla jag känner och tydligen är det julafton i morgon!!??

Jisses, vad bråttom jag fick nu.
Sneglar på klockan, tänker; Ah...jag hinner för det är sex timmar kvar till midnatt.
Först ska jag bara;
Rulla köttbullar
Baka bröd
Snitsa till några kakor
Koka ihop lite godis

Sedan blir det till att;
Köpa julklappar
Slå in dom
Trixa till lite rim

Avslutningsvis;
Skrubba lägenheten
Ställa fram tomtar
Pynta grannen

Så om jag nu har glömt något får i klara oss utan det.
Rullar det fram någon råtta får vi hoppa över den
Blir någon utan paket får vi inte ta det personligt

=)

/vink vink

Nu vet jag vad tystnad...

...innebär!
Efter en dag med liv och rörelse, fortsatte det hemma med besök av båda utflugna barnen, en kattunge och att mannen kom hem.
Vi åt, pratade och skrattade. Myste med lilla N innan det blev dags för mannen att åka och jobba.
Sonen som gått på jullov valde att hänga med sin far ett dygn. Döttrarna gick hem till sitt och helt plötsligt var det knäpp tyst i min stora lägenhet.
Kylskåpet surrade till då och då, grannarna spolade i toaletten och min pensionärskatt gick varv på varv och letade efter kattungen.

Efter en stund satte jag på radion, höjde volymen på tv:n och låste in mig i duschen en lång stund.
Åt lite godis i vanlig ordning, tittade lite halv uttråkad på dumburken och plockade undan lite skräp. Diskade, flyttade en tomte från ett ställe till ett annat innan jag tänkte; Gå och lägg dig istället!

Läste några sidor i boken som är urdålig, surfade runt på telefonen en stund men hittae inte mycket nytt angående domedagen, för att sedan släcka lampan.
Kunde jag somna?
Hördes det en massa nya ljud?

Två timmar sov jag...
Ljuden som hördes var nog inte nya och trots att jag inte är mörkrädd blev det vansinnigt konstigt att vara helt själv.
Men om några år är det så här det kommer att vara jämt!
Om nu inte världen går under idag...men so far so god eftersom detta skrivs.

Efter en vecka med eld i fingertopparna, raska steg överallt och ett huvud fullt av komihåg tar jag nu långledig, vilket jag verkligen behöver!
Ledig alla dessa dagar;
lördag
söndag
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
söndag
måndag
tisdag

=) =)

/vink vink

Matdagbok...

...tänkte jag att jag skulle börja skriva för ett tag sedan.
Inte för att banta ( även om det skulle behövas ), inte för att få koll på hushållskassan ( hm...skulle också behövas ) utan mer bara för att se...liksom!

Måndag - frukost; chokladbit
lunch; två mackor ( färdigbredda som mannen glömde på söndagen )
middag; en rostmacka med ett kokt ägg och en näve räkor
nattsnacks; en skål chips
+ kannvis med kaffe, ett glas vatten och två läkerolaskar ( innehållet alltså )

Tisdag - frukost; chokladbit
lunch; jultallrik på restaurang ( gratis )
middag; Ett mål på Max med smält ost
nattsnacks; en skål jordnötsringar
+ kannvis med kaffe, inget vatten och två nävar nötter blandat med torkad frukt

Onsdag - frukost; chokladbit
lunch; räksallad på restaurang ( inte gratis )
middag; fyra hårda knäckisar med massor av ost
nattsnacks; är nu på väg till godisskåpet...och jag vet att det finns chips
+ kannvis med kaffe, fyra pepparkakor och två glas saft

Jag kanske inte ska fortsätta med denna dumma dagbok angående maten. Det gör ingen människa glad att läsa den, framförallt inte mig!
Att jag har dåliga matvanor visste jag, men att det var så här illa...

PS! Lite mer knäck har vi gjort och mer kommer vi att få göra

PSS! Teknik är bra när den fungerar, urusel när den krånglar men vansinnigt bra att skylla det mesta på. ( Johorå, min telefon var på men har inte ringt!! )

/vink vink

Något var tydligen riktigt salt...

...idag vid dagens lunch, som trots det var god.
Jullunch inspirerad av medelhavet med kaffe och efterrätt som pricken över i:et.
En förrätts tallrik som hade fungerat alldeles lagom som huvudrätt åt mig, men även varmrätts tallrikens innehåll slank ner ( eller kanske inte allt, för musslorna och de stenhårda köttbullarna fick kocken tillbaka ).
Synd bara att man blir så mätt, däst och trött efteråt...en liten rökpuff, lite mer kaffe så fixade sig eftermiddagen också.

Sent igår kväll fick vi se underverket...en så go, söt och liten vildkatt som for fram, tillbaka och upp, ner och hit, dit. Ja, lite sugen blir man på en katt till, men faktum är att även de växer upp och blir småfeta, halvlata och håriga.

Idag började julkorten droppa ner i lådan och samvetet i mig skrek;
"Ånej, skit oxå" Den detaljen hade jag glömt!
Så ni nu som inte hittar någon liten julhälsning i brevlådan ska inte bli ledsna. Jag önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År så klart. =)
Kanske det får bli en gemensam hälsning här framöver, eller kanske jag kan muta någon stackars brevbärare i snö rusket...vem vet?!

Till sist tycker jag verkligen på riktigt att äkta skvaller är fantastiskt underhållande. Speciellt när det framkommer att andra har trillat i samma kanot som de som de förut hårt kritiserade. Och vet ni!? Sådant skvaller kan jag vänta många, långa år på och de är ändå underbara.
Ingen människa är felfri, alla gör vi misstag och det mesta går faktiskt över med tiden.
Så kör hårt därute, lev livet lite lagom riskfyllt så slipper ni bli gaggiga, bittra pensionärer...*asg*

/vink vink

På nästan varje arbetsplats...

...finns det mörka hörn eller en liten vrå där man får vara ifred.
Och ibland faller det bara över mig att uppsöka ett sådant ställe. Kanske för att få vara ifred, kanske för att höra saker ingen tror att man hör...
Det tråkiga med detta är att man kanske inte hör allt helt och hållet och att man för det mesta måste avslöja sig när man går därifrån.
En annan jobbig grej med att "gömma" sig så är när man hör saker sägas som är helt fel, spekulationer man vet är oriktiga och osanna.

Hur som helst är jag helt säker på att;
December har 31 dagar
Arbetstidslagen gäller för alla oavsett yrke ( med vissa specifika undantag )

Däremot är jag tveksam till;
Att jorden går under den 21:a
Att sjukskrivningarna har blivit färre

Riktigt arg blir jag när;
Rasistiska utlägg förekommer
Fjäsket för vissa hänger på tapeterna

Givetvis hör man värre saker, kommentarer och ideer som skriker felaktigheter. Men som alla vet får man inte skriva vad man vill offentligt. Därför behåller jag de värsta sakerna till??
Ja, vem vet...

Senare ikväll ska sonen och jag trixa oss över till dotter A som blivit med katt.
I morgon är det tisdag och känslan är att om tre blinkningar och fyra harklingar är det långledigt att se fram emot

/vink vink

Pepparkakslukten...

...spreds sig även hos mig idag, dock några dagar senare än vanligt, vilket är Europes fel. Pepparkakshuset står på plats och några tomtar till har tittat upp ur lådan men eftersom det töar och slaskar idag är inspirationen lite långt bort, så resten av tomtarna får vila i lådan lite till.
Knäcken blev knäckig och kommer förmodligen att ta slut innan julafton och de brända pepparkakorna äter mannen mer än gärna upp.

Igår insåg vi att vi inte var färdiga med julhandlandet, så iväg vi for en gång, två gånger och tre gånger och nu är vi definitivt färdiga eller?!
Konstigt hur man fungerar egentligen...Man bestämmer sig varje år ( vi i alla fall ) att inte handla så mycket ( och det gör vi inte heller ) men ändå blir det mer än vad man tänkt från början.

Jag menar; tomten smyger först in genom skorstenen på natten...
Sedan kommer han tillbaka med en fylld säck...
Dessutom ska det finnas lite paket under grannen...
Alltså fungerar julafton i en tre stegs variation och det gäller att inte missa något steg, någon person och någon timme!
Nåväl, nu är allt under kontroll eller?!

Nu kryper söndag kvällen på oss och lite ångest har jag faktiskt för kommande vecka. Det känns lite tungt att veta innan att man inte kommer att hinna det man måste hinna och ändå ha orken att trolla fram julkänsla, feeling och glädje.
Därför är det helt underbart att helgen ( en helt vanlig ) kommer före julen, så man hinner ha sovmorgon och pyssla med det sista.
Att jag har semester i mellandagarna gör inte heller ont att veta...

PS! Nu knäpper jag händerna och önskar mig en vinst som jag absolut vet hur jag ska använda

/vink vink

Att bo i Stockholm...

...och behöva pendla med buss, tunnelbana eller taxi varje dag är absolut inget för mig.
Att göra det någon gång om året utan stress, inga måsten och för att målet är något trevligt är däremot helt okej.
Att stå på tunnelbane-perrongen och kolla in alla kufiska, konstiga och annorlunda människor samtidigt som det på olika skärmar rullar budskap som; Varning för ficktjuvar och Var observanta på mellanrummet mellan tåget och perrongen, kan också vara underhållande men max en gång om året.
Å andra sidan det där med annorlunda människor...I en storstad finns det så extremt många individer med s k annorlunda utseende och märklig kostymering att det blev jag i mina vanliga svarta jeans, svart täckjacka och rosa väska som kändes udda i all min enkelhet.

Hursomhelst bibehölls tålamodet nästan i bilköerna till Hovet, bilen puttades sedan in på en oplogad, gratis parkering innan Drottninggatan intogs i yrande snö och bitande vindar.
Lite små shopping, makalös buffe med både sushi, dumplings och "vanlig" kina-mat, lite gott och dricka innan fötterna fick småspringa tillbaka till förbandet.
Sedan plötsligt stod de där på scenen!! Jag klappade, sjöng med och njöt i fulla drag ända tills ljuset tändes i taket och det var slut...

Bilen rullade sedan snällt över lite snömodd och stadigt vidare hemåt i natten. Som pricken över en fantastisk dag såg vi stjärnfall eller stjärnfall från den klara, mörka himlen innan vi trötta och med sus och brus i öronen däckade i respektive hem och säng.

Kan inte påstå att jag under dagen varit pigg, men tvätten, disken och snart ( kanske ) lite mat har jag lyckats med i alla fall.
Och dessutom är det inom kort tillåtet att krascha rakt ner i soffan igen.
För helgen är här och bara en veckas arbete kvar detta år, vilket känns väldigt, väldigt skönt.

/vink vink

Det är underbart att ha ett jobb...

...att gå till varje dag.
Ett arbete där det finns för mycket att göra hela tiden, många trevliga, glada och intressanta människor att möta, hjälpa och prata med.
En vardaglig rutin som håller ihop veckan och gör den meningsfull.

Men det bästa med att vara anställd är ( förrutom månadsbidraget som kommer precis när plånboken är tom ) när man har semester!
Det är helt magiskt att ställa klocklarmet på den tiden om man egentligen skulle infinna sig på jobbet, titta på tiden när den ringer, stänga av larmet, vända på sig i sängen och hårt somna om. Det är dom gångerna man somnar om med ett leende på läppparna, vaknar glad utan huvudvärk många timmar senare.
Det blir inte sämre när man i sin egen takt kan äta frukost, bläddra i tidningen för att sedan göra sig i ordning till frivilliga ( nästan alltid ) aktiviteter. Om man sedan tittar på klockan lite nu och då under semesterdagen och slänger en tanke om vad de andra gör på arbetsplatsen kan det sluta med att leendet konstant sitter i mungiporna, fnisset dallrar på tungan och stegen är lätta på vägen till roligheter.

Så visst är det fantastiskt att ha ett arbete att gå till...

Idag ringde klockan 6.45, jag tittade på termometern och frös till is inombords, gick ett varv i lägenheten och kastade en liten tanke till kollegor, försökte få sonen att stänga jackan, ta på sig vantar och mössa men lyckades inte, låste dörren efter honom och somnade om.
Nu några timmar senare är jag vaken, utvilad men har ett stort problem ändå och det känns inte bra.
Vad ska jag ha på mig idag?
Det finns inga skor här hemma som jag tycker passar.
Inga kläder som skriker åt mig att de vill följa med på äventyr.
Värst är nog att välja väska; ska jag välja en praktisk, en snygg eller någon som är tillräckligt stor för att stoppa ner något nytt inhandlat i?
Kanske hade det varit bättre att jobba?

Näää, skulle inte tro det!
För Joey Tempest håll i dig, snart ses vi! =)

Jo, just det. Utan mina underbara barn hade äventyret idag inte blivit av och jag är oerhört tacksam för att de är så gulliga.
Tänk er själva...De betalar dyra konsertbiljetter till en konsert de inte är sådär jätte intresserade av, de kör sin gamla mor dit och hem och dessutom kommer de kanske tvingas se på när deras mor beter sig som en töntig tonårs tjej...
Okej...jag ska försöka vara vuxen, men jag lovar inget...

PS! Öronpropparna stannar hemma!

/vink vink

Kan man sammanfatta...

...en extrem röra, ett kaos och allmän dumhet?
Nix, blir svaret kort och koncist!
Men en sak har fallit ner...jag har inte alltid fel...det händer att jag har rätt...nu är bara frågan?
Vem ska jag berätta det för?
Kanske jag vet, eller också behåller jag det en stund till för mig själv...

En vuxen

En vuxen som kritiseras
blir osäker och fumlig.

En vuxen som hånas
blir rädd och ledsen.

En vuxen som utsätts för ironi
blir isolerad och utanför.

En vuxen som aldrig får beröm
börjar hata.

PS! Dikten är en omgjord variant av dikten Ett barn som i stort sett alla människor har läst. Jag hittade raderna av en slump och tycker nog att de också är tänkvärda...

/vink vink

Ficktjuvarna...

...lyste med sin frånvaro mitt på dagen idag och tänk vilken tur för mig!
En mycket dyrbar, attraktiv och användbar last fraktades på bussen från stan, från bussen till min bil och sedan i min bil till jobbet.
40 stycken redo-att-användas saker!
Att det dessutom är halt fläckvis, moddigt i högvis och jag så påpälsad med kläder att jag knappt kunde röra mig, gjorde mig till ett lätt byte.
Ett litet ryck, en pekfingerknäpp eller bara en lätt ut-andning hade lätt fått mig att lämna ifrån mig de tre påsarna med 40 st fina, nya och olåsta saker.
Men kanske ficktjuvarna var fastfrusna, bortlurade eller helt enkelt inte vaksamma, för jag kom fram helskinnad ( dock svetttig ) till alla destinationer.
Nu ska bara tiden trollas fram till att få dessa 40 saker att komma till användning...

Att åka stadsbuss är förresten som att spela rysk roulette fast utan pistol, kulor och kostymer.
Än far bussen hit, än sladdar den dit och till slut kör den nästan fast i snön.
Suckarna på bussen studsar mellan sätena, händer vitnar när de hårt håller sig fast och chauffören ökar volymen på radion.
Någon plingar fel, skriker det högt varpå någon annan svarar att den ska av. Ja, tio minuter på en stadsbuss gör mig nervös, orolig och stressad förmodligen i onödan men det där med att inte ha egen kontroll är jobbigt.

Dagens ( kanske veckans ) fundering är;
Vilket kommer att vara värst?
Snökanoner i Stockholm torsdag natt eller att jag tror att jag har fattat men inte har fattat. Och även om jag fattat inte hinner fatta färdigt?

En annan fråga har ställts;
Hur jag sover?
Ja, ibland på rygg, ibland på sidan men oftast på magen. Om jag sedan sparkar, snarkar eller pratar under sömnen har jag ingen aning om får därför återkomma med det svaret. Idag tänker jag att det är tur att jag inte svarar det jag tänker och vill säga, utan att jag har fler personligheter som vet när de ska agera...

/vink vink

En måndag...

...kan vara bra!

Lunchdate med bästa M, fick paket från andra sidan Atlanten och Sushi.
Kvällen kommer att avslutas med trumuppvisning, en uppvisning som mannen kommer att kunna se för ovanlighetens skull.

Gårdagens DN bjöd på en underbar artikel om svärsonen och hans fantastiska humor d v s Dunderhumor ( gå gärna in och kolla ).

För övrigt hinner jag inte tänka/skriva mer, för morgondagens läxa måste fixas, en RAP-låt på ca åtta meningar och lite noter. Det blir kul för en tondöv människa som jag. Men rimma lite på fula,, konstiga ord ska jag nog klara av...

Bara en liten detalj till - be för allt ni är värda för att vädrets makter är snälla på torsdag, då jag oavsett ska med stort s ta mig till huvudstaden och tillbaka på natten. Inget kan egentligen stoppa mig, men lite tur med vädret kan ni väl ställa upp med...

/vink vink

Veckan tog slut...

...och jag sjönk ner i soffan, där jag blev sittande tydligen.
En intensiv vecka med nya intryck där vissa värderingar kanske fått sig en törn. En galen vecka med för mycket snö på en gång och en son som valde inne läge. En lång vecka där osäkerheten fått stå i centrum och felmarginalerna blivit för stora.

Efter en liten sipp glögg med chocklad smak slappnade axlarna av, hjärnan började sortera och efter ett lite glas rött hann saker ikapp. De lösryckta orden blev konkreta meningar och ett sammanhang blev uppenbart. Som pricken över avslappnings stunden kom alla dessa ånej, javisstja och typiskt oxå.

Därför blev det en liten klunk rött till som rann ner hastigt och lustig med attityden; nu är det helg!
Och tänk att det fungerade, för här sitter jag nu innan kl tio en lördag morgon, ganska pigg och utan föregående tankar.
Idag blir det varma-skor-shopping till mig, införskaffande av kartong till mannen och sedan lite festligheter i skogen där någon nyss fyllt år.

Nästa vecka blir kort av tråk och härlig med roligt där ingen ska få rubba det goda humöret. Den startar med att mannen fått bonusdagar hemma, jag har en date med bästa M och sedan ska jag dansa hela natten med J T i huvudstaden....

Ps! Lite rödvins-ont-i-huvudet har jag idag, men det var det värt....för hanteringsmodulen för framtiden är klar!

/vink vink

Röven sitter...

...där bak hur många snurrar jag än gör!!
Men i snöröken och stormbyarna under eftermiddagspromenaden på icke plogade småvägar, över den förhatliga Bergslagsvägen och genom meterhöga drivor med snö spelade det inte någon roll längre var min röv sitter.
Inte heller spelade det någon roll vad allt betydde, jag ville bara överleva och komma hem.
Om ovädret fortsätter kanske jag får in en vana och rutin på det här med tjocka kläder på och blöta kläder av, så om ni ser en galning med vinterutrustning dansa kring midsommarstången i juni behöver ni inte bli oroliga, det är bara jag.

Jag tycker inte om blodpudding - därför köper inte jag det!
Jag gillar inte vintern - och tänker inte heller låtsas det!

Oklarheter är otydliga...
Motsägelser är paradoxa...
Kapitulationen är nära, hjärnan är avtrubbad och orden snubblar på örsnibben.
Jag tror det blir bra för alla, men mest för mig ( ego som man är )

PS! Nu rullar tåget, lastbilen har slagit i handbromsen och det är bara den gröna som ska åka en vända till...Sedan kanske man kan sova en stund i alla fall

/vink vink

Mamelucker...

...är ett fruktansvärt fult ord, men mycket värmande för den mellersta regionen av kroppen. Kombinera detta med vanliga kläder under termobyxor ( tjocka ), en riktig vinterjacka med luva ( för nordpolenfarare ), halsduk ( tredubbelsnurrad ) och två par vantar. Lägg till fodrade stövlar som får plats med fötter kläda i bomulls strumpor och raggsockor.

Gå i rask takt i ca 15 femton minuter och varm svettånga stiger upp mot de nya glasögonen som jag inte får torka av med papper, tröjan eller något annat som finns nära till hands. Utan de ska torkas av med den speciella duken som ligger i glasögonfodralet längs ner i väskan som är fylld med diverse massor av andra saker ( så klart ).
Börja man sedan känna att det blir blött i ljumskar, armhålor och längs med ryggraden, då är man för varmt klädd!!
Men, eftersom ren svett inte luktar illa, får det hellre rinna lite här och där än att jag blir iskall ända in i märgen. Dessutom skallrar istappar lite hotfullt!!

Nu har mannen åkt rakt mot ovädret...Vilken tur att det finns mobiler!!
Sonen går här och grymtar fortfarande...Kanske blir det en hel vecka hemma, vilket aldrig någonsin tidigare hänt!!
Själv siktar jag nu in mig på duschen, tv:n och lite godis i smyg!!

/vink vink

Jag lovade för mycket tidigare idag...

...därför sitter jag nu här med skrivkramp eller något liknade?!
Kylan gör märkliga saker med människor, maskiner och kanske djur också.
Minus 18 grader är inte okej...Men tydligen så finns det massor av människor som inte stoppas av det.
De som tar på sig lager på lager + mössor och vantar för att bege sig ut till behövande. När de kommer in är de härligt rödkindade, svettiga i nacken och några har till och med grova svordomar på tungan. Och det var här jag nu skulle få till något ironiskt dräpande om att kalla en medmänniska som inte fyllt 30 år för k....g-j...l men kylan har tydligen fryst sönder några tänkar celler, därför får det vara som det var...
Jag tror dock att glimten fanns i ögat, orden och att det nog var kylans fel där också.

Min son då??
Ni vet han som valde att gå hem i kortbyxor förra veckan??
Han är sjuk nu!!
Och jag är ordentligt kluven till om hans sjukdom berodde på att han blev kall eller om lördagens äventyr i konserthuset bland alla över 69 år är orsaken. ( Men jisses vad bra föreställningen var, mer sånt åt folket tack! )
Eller är det så enkelt att det var hans tur att bli sjuk??
Ja, vem vet...?!!?
Nu är det inte så farligt utan mera det klassiska; en näsa som rinner ( han påstår att den sitter fast ), ett hamrande huvud ( inte hans uttryck heller ) och allmän sjukdomskänsla ( som i hans fall beskrivs som gummiarmar/ben som svider och att kisset bränner ).
På onsdag är han nog i farten igen, för aptiten är god och ögonen var lite klarare idag när jag kom hem än igår kväll.

Rent allmänt tas det ett steg i taget och hur är det man säger;
Även små bäckar blir en flod till slut.
Rent allmänt blir det en vinst här och där och då brukar man säga;
Även småpengar kan göra en till miljonär.
Men rent allmänt bör man inte kasta sten i glashuset eller sprida dynga på vardagsrumsgolvet.

/vink vink

Nu har det börjat...

...det som kommer varje år, som vi alla vet om ska komma men vi blir lika överraskade och förvånade ändå.
Ibland känns det som om vintern och snön är mer chockartat än när tomten kliver in eller att påskharen passerar på gatan.
Här vill jag göra en skillnad
- Jag vet att snön ska komma
- Jag vet att det blir kallt
- Jag vet att det blir halt
- Jag vet att bilen måste skrapas minst en gång om dagen
- Jag blir inte förvånad när det kommer snö

Men ( stort M ) jag gillar det inte ( stort I )
Varje gång jag tvingas stå där med en kall bil, isiga rutor och med berg av snö runt omkring blir jag på fruktansvärt dåligt humör och som kan hålla i sig länge!
Varje gång jag får snö i skorna, innanför jackan och i öronen blir jag så arg!
Varje gång jag försöker hitta ett ställe i lä för att tända en cigg upptäcker jag att på vintern finns det inget lä, absolut ingenstans och det irriterar mig till vansinne!

Så nu gäller det att kämpa, stå ut och hålla fast vid tanken att glädjen blir desto större när jag ser den första tussilagon, hör vatten droppa från taken och när jag känner att solens strålar faktiskt värmer kinderna igen.

Men ( stort M ) det finns undantag ( stort U )
Först ska jag njuta av två konserter, mysig lucia, underbar jul och roligt nyår.
Lugna kvällar utan ett gå-ut-måste-hängandes-över-mig som normalt visar sig den ljusa årstiden.
Det blir kalas och kanske lite fler utflykter innan jag släpper greppet om ilskan och vintern.
Så helt hopplöst är det inte, förrutom ( stort F ) när bilen ska skrapas, snö klättrar på kroppen och allt bara fryser till istappar.

Riktigt kluven och kanske lite schizofren är jag helt uppenbart angående årstiden som de senaste dagarna presenterat sig ordentligt på många håll i landet.
Nåväl, det kan vara bra att få ge utlopp för alla känslor och så länge det inte innefattar ilska mot annan person eller skratt i ensamhet så är det helt okej.

/vink vink

Att lyssna, förstå och svara

"Idag är det fredag"
"Är du säker på det?"
"Ja, igår var det torsdag och i morgon är det lördag, så då måste det vara fredag idag"
"Går det att ändra på?"
"Nä, veckodagarna är som dom är"
"Det måste du ändra på, trots att det är mysigt med fredagar"

"Titta, det snöar"
"Ser du inte fel nu?"
"Nä, titta själv, det snöar"
"Måste det snöa?"
"Ja, vädret är svårt att göra något åt"
"Det måste du gör något åt, även om det är naturligt med snö på vintern"

"Såg du nyheterna igår?"
"Vad är det?"
"Nyheterna, som är på TV:n varje kväll"
"Nu vet jag inte vad du menar"
"Vanliga nyhetsprogrammen på TV:n....."
"Menar du nyheterna?"
"Ja"
"Vadå!??!...."

Helt plötsligt!

"Förresten, enligt nyheterna igår skulle det snöa idag fredag och det gör det"
"Ja, jag sa just det"
"Gjorde du?"
"Ja"
"Jaha, det var nytt för mig"
Tystnad
"Förresten så det nog inte sant...och är det så måste du ändra på det"

/vink vink

Å int' slank bilen...

...ner i diket heller.
Men knöligt halt var det på sina ställen i morse, i några kurvor gleeed bilen liiiite för mycket kanske och att tvärnita var inte att tänka på.
De flesta bilar körde lugnare än vanligt, men en och annan tutade ilsket på mig varpå jag saktade in lite till och vinkade glatt. =)

Utvecklingssamtal är alltid spännande, lärorikt och vissa gånger lite gäspigt om jag ska vara ärlig.
Denna gången hade faktiskt jag lite synpunkter på hur själva omdömena skrivs ( numera får man dom på mail i god tid innan samtalet och det är suveränt ).
Jag anser att är man lärare på högstadienivå ( lärare överhuvudtaget egentligen ) så ska man väl kunna skriva korrekt??!!
Och framför allt ska man veta lite om eleven man skriver om!!!
Nåväl, noteringen är tagen och resultatet kommer till våren...

Till sist tänker jag bara kort informera om att sonen tyckte idag att det var helt okej väder att gå hem i kortbyxor, vilket inte jag var överens med så klart och det är inte ofta jag låter arg på honom men idag blev nog rösten aningens hård. Därför kör vi lite middag idag som kompensation...

Nya grannar har vi fått och det är alltid oroande.
De sista som flyttade ut hostade hela nätterna och de nya gillar hiphop-musik, känns som pest eller kolera.
Några andra även de ganska nya i trappen, har uppenbara problem med att hålla reda på katten...kanske på grund av att de små barnen öppnar dörren...Dessutom orkar de bara tvätta och torka kläderna, inte bära upp dom.

Jaja...inga större bekymmer om man jämför.

PS! Villa Villerkulla virvlar vidare och trollerilådan finns inte, utan det krävs äkta vara.

/vink vink

Människan är komplicerad.

Föreställ er tre personer som ni "känner" t ex arbetskamrater, föreningsvänner eller vad som helst runt ett bord, eller tolv eller ännu fler personer.
Tänk er sedan att ni står en bit ifrån och tittar på x antal "kända" personer vid ett bord, eller på en gräsmatta eller var som helst.
Ställ er sedan frågan;
Vad vet jag egentligen om de där människorna?

Troligtvis inte mycket, eventuellt ålder ( kön vet vi oftast ), hur familjestrukturen ser ut ( men ändå inte kanske ) och man vet vem som pratar mest och högst eller inget alls.
Men hur någon annan människa ( man tror sig veta något om ) interagerar med andra än en själv vet man inte.
Hur en annan person egentligen mår, lever och tänker har man ingen aning om.

OCH vissa insikter om andra, när det första intrycket ändras, kan vara både glädjefyllda, chockerande och det kan göra en vansinnigt förbannad.
Men även här kanske vi ska hejda oss i vår bedömning?
För fortfarande är det så att man inte vet något om en annan människa...

Jag känner inte mig själv längre...vem är jag nu? vart är jag på väg? och vad hände? är det en kris på g? eller är det denna förbaskade mörka hösten som slagit rot i huvudet?

*ler snett*

Lugn, bara lugn jag är inte deprimerad och jag är fortfarande jag ( även om ingen annan vet vem det egentligen är ) och snart kvittrar vi alla tillsammans med vårfåglarna och höstens depp ( oavsett om den är på riktigt eller inte ) är borta.

/vink vink

Karusellen snurrar vidare...

...och inte kan jag tycka att det är okej med snabba, ogenomtänkta nödlösningar hela tiden¡
Först in, sen upp och ner igen.
Upp igen, ner och åt sidan.
Ut, in, upp.
Ner, ut, upp.
Avslutar med några ner, upp, upp och ner innan det är dags att gå ut.
Det måste finnas enklare sätt¿¿¿

En vecka kvar av mörker, sedan är det dags att lysa upp både inne och ute. Denna vecka är hel, nästa likaså men efter det är det en kort och en hel innan lång ledigt...me like!!

Som ni märker är det torka...eller kanske det kallas munkavel??
Hur som helst är det inte illa när det finns de som saknar att jag kommer ut från ett håll, att jag kliver över en tröskel eller kanske bara finns. Vissa dagar [ oftare och oftare ] känner jag lika...Jag vill verkligen vara den som äger dörrhållet, men jag har ingen önskan att vilja hålla i pärmen, om ni förstår vad jag menar?!!?

Nu är i alla fall måndagen över, jag överlevde. Sonen har struttat runt i morgonrock hela dagen och mannen studerar snö. Att ordna sin tid är svårt och efter otaliga försök ger jag nu upp och hoppas att det fungerar ändå.

Ps! Detta är skrivet på "plattan" och då syns inte texten, så är det nu felstavat eller hel tokigt är det inte mitt fel utan konstruktionen på tangentbordet...men den är fantastisk att läsa på! Vilket jag tror att jag har nämt tidigare...:-)

Shopping-hysteri...

...eller en helt vanlig löne-lördag!

Jag börjar fundera på om jag är helt vilse i almanackan eller om det är något viktigt jag har förträngt, för överallt känns det som om man pyntar för första advent sedan en vecka tillbaka och skyltsöndagen är tydligen hela denna helg. Hur nu en skyltsöndag kan vara på en fredag och lördag och söndag?
Julmarknaderna är inne på den tredje helgen och i de affärer vi har varit i idag har folk inte pratat om något annat än julklappar ( och dessutom är de klara med alla inköp? )
Ja, det får folk gärna vara för då förväntar jag mig att det en vecka innan jul är folktomt i affärerna och jäklar vad lugnt och skönt jag kan handla då...

Men åter till julmarknaderna som absolut är mysiga, stämningsfulla och trevliga, men om man för tre veckor sedan hade ens tänkt tanken att åka på en marknad för att köpa t ex julgodis, julostar eller något annat gott är väl det slut eller gammalt ganska långt innan ens Lucia har varit??
Men det är klart; halmbocken, adventsstjärnan och de söta rumpnissetomtarna möglar så klart inte, men lite tröttsamt att glo på en bock i åtta veckor??

Okej, okej andra får göra hur de vill så gör jag på mitt vis, även om jag nu är lite orolig för att min almanacka "går" fel, för då kommer jag att missa julafton och nyårsafton. Å andra sidan blir mitt Januari 2013 mycket kortare än alla andras...

För övrigt har både mannen och sonen handlat jeans idag och mina vuxna barn har tillbringat eftermiddagen på stan med flickspökena, vilket nog var roligt för allihop. Att mina vuxna kanske har dåligt inflytande på spökena tänker jag ignorera och förneka, men snacket går om en mascara och lite färg i håret...hihi...

PS! Lite upprepning kommer här, men har ni problem med att läsa liten text, svårt att välja någon bra bok...Köp en läsplatta!!

/vink vink

Avståndsbedömningen...

...är nog inte riktigt okej eller också har jag helt plötsligt drabbats av växtvärk och inte har full kontroll på armar och ben. För extremt klantig, drullig och fladdrig känns inte som jag eller?!

Först ut var kaffeburken som halvfull missade köksbänken och tömdes på det icke dammsugna golvet.
Sedan stänkte ketchupen ner samma golv, korken gick sönder och disktrasan blev blodröd och fick en lukt av äckel som spreds sig fort.
När ljuslyktan med ett tänt ljus blev aningens knuffad ner mot den enda mattan jag äger kände jag att det fick vara nog.
Och detta är bara ett ytte pytte axplock från de fjuttiga senaste dagarna.

Så nu är lägenheten ( nästan 130 kvadrat ) helplastad både tak, golv och väggar. Personer som vistas här blir utrustade med helkroppstäckande pansardräkt.
Välkommen hem till mig!

Jag är dock mycket tacksam för att jag ( trots att jag passerat 40 ) kan skriva på tangetbordet utan att titta var jag sätter fingrarna, för det här med att titta upp, titta ner, titta upp o s v ni fattar är inte min grej längre.

Dagarna rullar på och det finns ganska mycket som jag hade velat uppmärksamma här, men tiden är knapp och när dagarna är mörkare än nätterna, sliter det t o m på en natt-människa som jag.
Och just nu önskar jag mig lite vitt på marken ( men inte mycket ), fred på jorden och fler gapskratt på lunchen ( Tack E-L för i igår ).

Funderar skarpt på att skicka en önskelista i år, frågan är bara om mannen här hemma vill ha den? =)
För tomten är definitivt inte intresserad.

Till sist har jag en liten tanke på att skapa en grupp för likasinnade, är det någon som är intresserad??

/vink vink

Väckarklockan skränade...

...i vanlig ordning, jag snozzade precis enligt plan men i tid kom jag som alltid.
Andnöden är borta,, snuvan kvar och den molande huvudvärken blir jag nog bara av med om jag helt plötsligt snubblar över några miljoner eller om någon smart människa kommer på hur man kan transplanterar huvuden utan att det syns...

Läsplattan är för övrigt fantastisk, den står still på bordet ( utan att vända blad helt plötsligt ) så nu kan jag återigen läsa när jag lagar mat, stickar eller faktiskt samtidigt som jag dammsuger ( nu kanske snabeldraken blir intressant igen ).
Ljuset är magiskt på läsplattan oavsett om jag sitter i totalt mörker eller i solljus ( ja, jag testade igår den lilla stunden solen visade sig på balkongen och höll på att frysa ihjäl ).
Men det mest enastående är text storleken...Jag säger bara WAOW, jippie och hurra!!
Tyvärr kan jag bara låna två böcker under en sju dagars period innan jag kan låna nya och de två lånen gjordes på tre dagar ( som tur är har jag lite kvar att läsa på den sista ).

Om fem veckor är det jul...Så man kan undra vad tomten önskar sig?
Högre lön
Bättre arbetsförhållanden,, med framförallt mindre stress
Glada barn och nyktra vuxna
Fler kollegor
Snyggare kläder
...

Resten av veckan kvar och en högre växel läggs in innan helgen ( som numera är lång och lat ) läggs framför våra fötter och det är bara att plocka upp bit för bit och njuta.

/vink vink

Har fackförbunden spelat ut sin roll?

Har fackförbunden med åren som gått fått lika stor makt-känsla som företagen de egentligen skall kritiskt granska?

Tittar man på hur personalen vid SAS behandlas blir man förvånad;
Lönerna sänks
Arbetstiderna blir sämre
Pensionsavtal och traktamenten urholkas
Vilka blir förlorarna?
Passagerarna som ska flyga med trötta, griniga och stressade flygvärdinnor och hur det blir med piloterna törs jag inte ens fundera på.

Men även inom andra områden är det likadant t ex inom vården;
Där ska vi vara glada för 700 kr mer i lönekuvertet ( före skatt )
Arbetstiderna blir sämre och sämre med fler delade turer och ingen valmöjlighet alls kvar.
Ob-ersättningen är fortfarande ett skämt och mobbning, kränkningar och särbehandlingar helt öppet hanteras med skygg-lappar, axelryckningar och en du-måste-lösa-detta-privat attityd som inte är okej.

Har fackförbunden hamnat i en maktposition där det är lättare att ignorera den lilla arbetstagaren än att ifrågasätta och pressa chefer/styrelser man frotterar sig med på fina tillställningar som t ex premiärer och insamlings-galor?

Den lilla arbetstagaren blir väldigt ensam mot arbetsgivare och fackförbund som enade slår fast och skriver på förslag och ändringar som inte gynnar eller ens ser den lilla arbetstagarens arbetsförhållande och lönekuvert.

Varför slutar man titta nedför stegen man klättrar upp på?

/vink vink

Välkommen...

...hem till mig du "lilla platta" som ska ge mig läslusten tillbaka.
Tänk så enkelt allt kommer att bli nu;
Sitta hemma vid köksbordet och låna en bra bok.
Alltid ha samma textstorlek, rätt ljussättning och utan prassel kunna vända blad.
Två lån i veckan hoppas jag räcker, annars kan man köpa en bok för 50 kr istället för 150 kr.
Slippa komma ihåg att gå tillbaka med låneboken och därmed undvika att få böter...
Så välkommen hem till mig du underbara teknik.

Att vi på kuppen blev med en bil till gjorde inte dagen sämre direkt;
Nu behöver inte jag kliva ur sängen kl 4.00 på morgonen vissa vardagar.
Kan anpassa livet efter mina tider enbart.
Tvingas lära mig tanka igen...
Så tack helgen för en bra lördag.

Tyvärr blev inte mannens lördag lika bra;
Blev av med en hel del pengar.
Däckbyte, lampfel och vindrutetorkarkrångel genererade en trött-ond rygg.
Den senast inköpta musikleksaken kraschade brutalt...
Så min normalt humörstabila man kändes under kvällen lite som Linus på linjen.
Så välkommen du grådaskiga söndag.

/vink vink

Till alla ensamma...

...kommer följande tips!
Sätt er på ett McDonalds ( kanske andra snabbmatsställen oxå fungerar, vad vet jag? ) med eller utan mat ( beroende på er plånbok eller hunger ).
Ta inte upp mobilen, utan titta lite snett åt något håll ( helst åt det hållet det passerar andra människor )
Sucka några gånger ( behöver inte ens vara högt )
Och vips...så blir ni omringad ( om nu två personer kan skapa en ring ), nerpratad och samtidigt indragen i en helt värdelös diskussion angående den onyttiga maten, det tråkiga vädret och tack-gode-gud-för-att-det-är-helg-snacket.

Skulle det nu vara så att ni vill fortsätta vara ensamma, plocka då upp mobilen och börja knappa på den.
Fungerar inte det, så ring en vän ( för även ensamma har vänner någonstans tror jag, annars kan man ringa sitt eget nummer och prata med upptaget-tonen )
Om inte det hjälper - Gå därifrån så fort ni bara kan.

Åh, vad gjorde jag på stan när jag inte mår bra då, tänker några nu?!
Jo, jag var tvungen ( ville inte ) att gå på återbesök hos optikern...och jag kan erkänna ( snabbt och direkt ) att han/de inte tillhör min närmaste vänskapskrets just nu ( förmodligen aldrig )
Efter justeringar, droppar i ögat och testpromenad som innefattade rulltrappa, svängdörrar och prislappsläsande blev resultatet...suckar, skrynkliga näsor och ett kom-tillbaka-om-två-veckor-så-har-vi-löst-problemet. Eller hur!??!

Bussresan hem med huvudet fullt av tankar, en sprängande blåsa och en tonårs-tjej med den högsta, gällaste rösten jag hört på länge som dessutom bara kunde vulgära, icke bussvänliga ord gjorde mig både svettig, trött och lite förbannad.
Så nu är det dags att vila in helgen...som startar med ett mycket efterlängtat fredagsmys som innefattar både taco och hemmagjord glass.
Jisses vad lycklig sonen kommer att vara...

/vink vink

Det är nu det börjar...

...och endera slutar det med en katastrof eller något så fantastiskt som respekt!

Min son var ovanligt glad när han kom hem idag och berättar följande;
Först måste ni som läser förstå att handlingen utspelar sig i ett omklädningsrum för killar på en stor, mycket stor högstadieskola i en mellan stor stad.
Kille A säger till sonen; "Är du kompis med kille B?"
Sonen svarar; ( troligtvis med hög och bestämd röst ) "Ja lite, fast jag har bättre kompisar"

Sonen skrattar högt när han berättat, men i mitt huvud hopar sig frågetecknen, varpå jag börjar korsförshöret;
Jag; "Var kille B i omklädningsrummet och hörde ditt svar?"
Sonen; "Ja, han går i klassen"
Jag; "Varför frågade kille A en sådan fråga?"
Sonen; "Men öh, inte vet jag"
Jag; "Hur tog kille B att du svarade så då?"
Sonen; "Men hallå, inte vet jag"
Jag; "Förstår du att man kan bli ledsen om man får höra att man inte är den bästa kompisen"
Sonen; "Ja, men om det är så, är det så"
Jag; "Hur reagerade alla andra i omklädningsrummet då?"
Sonen skrattar högt och hjärtligt; "De skrattade massor"

När vi kommit så här långt kände jag att jag behövde ta en timeout, gick ut på balkongen och sedan in igen.

Jag; "Vet du att ärlighet kan såra andra människor"
Sonen rycker på axlarna.
Jag; "Ibland kanske det är bra att inte säga rakt ut exakt vad man tycker"
Sonen tittar på mig en lång stund, rycker igen på axlarna och säger; "Kanske, men han är inte den bästa kompisen och han har andra att vara med, alltså är han inte ensam"

Jag ger upp diskussionen för jag vet att det inte är lönt. Min son säger bara ärliga saker, även om de sårar, svider och är fyrkantiga. Min sons agerande i detta fall är typiskt för hans funktionshinder och troligtvis inget jag kan ändra på i grunden. Trots det tänker jag envist påpeka att en liten vit lögn eller bara tystnad är bättre ibland än att svara för att undvika bråk och ledsna människor. För helt trygg med hur andra människor hanterar alldeles för ärliga svar är jag inte...eftersom det i sig kan uppfattas som provocerande.

För övrigt vill jag bara härmed deklarera att min man är kung, professor och universums främsta vad det gäller arbetstidslagar ( det vill säga kör och vilotider för chaufförer ) och stoltheten lös i ögonen när bevisen var framlagda och icke förhandlingsbara så än så länge lever tron på långhelgsledigt ( varje vecka ).

PS! Lite piggare idag...lite i allafall...

/vink vink

Smittade jag...

...eller blev jag smittad?

Egentligen spelar det ingen roll för mig, men om det var jag som bar på smitta som bröt ut igår finns risken att jag har spridit den till ca 25 personer på bara två dagar??!!
Hujedamej vilket dåligt samvete som smög sig på, la sig ovanpå min ganska höga feber, mitt sprängande huvud och mina ömma leder.

Dock är det lite lättare att andas i dag och hostan gör inte så mycket väsen av sig. Så lite mer vila i morgon och säkert en dag till så är man förhoppningsvis på benen igen.
Dotter E kom med lunch och hjälpte lillebror till trummorna igår, dotter A erbjöd sig att handla och mannen fick skjutsa till keyboarden idag men tvättstugan i morgon kväll fixar jag själv om jag så ska halvdö på kuppen...;)

/vink vink

November...

...är för många en mörk, trist och lång månad. En onödig månad mellan den vackra hösten och den mysiga julen.
Men inte för mig...
Eftersom vi har tre födelsedagar att fira blir det mycket mys med nära och kära, för mycket gott att äta och dricka och plötsligt är månaden slut. Att fars dag har smygit sig in i sammanhanget blir ytterligare en bonus.
Men nu är det över...

Alla barn ( och vuxna ) är fyllda och klara för det här året, alla pappor ( och mammor tidigare i år ) är firade.
67, 66, 66, 64, 46, 43, 37, 23, 21, 20, 20, 14, 9, 6 + några till blir en ålder på minst 502 år. Undrar när vi kan fira 1000-års dagen?? Det måste jag verkligen räkna ut!

Dagens ( kanske helgens ) bästa goda råd blir; Gör om och gör fel.
Helgens ( kanske dagens ) briljantaste kommentar blir; Om man är bra på något blir det oftast rätt.

Nu laddar vi om batterierna, byter tankar och sätter rälsen framåt, så är nästa vecka också snart över.

PS! Det finns dock en liten nackdel med många olika höstkalas...Det cirkulerar ovanligt många konstiga virusar, baskelusker och okända partiklar, så tummarna hålles hårt och korsen vänds upp och ner här hemma för att värja mig ( oss ) mot smittor...

/vink vink

Jag, en introvert...

... oorganiserad individ har det inte lätt i en värld där extroverta och strukturerade människor styr och ställer. Lite halvt oduglig tänker jag ändå fortsätta göra så gott jag kan, kanske gå en kurs för att besegra blygheten och om jag orkar klämmer jag in en svenska skrivkurs också ( framförallt stavning ).

För övrigt är det en mitt emellan kalas-dag idag och det skulle ha blivit den sista lastningskvällen, men den blev tydligen förra fredagen. Så helt plötsligt satt vi här mannen, sonen och jag helt sysslolösa med en flaska skumpa, kinamat och flera timmar kvar tills det var dags att sjunka ner i tv-sofforna ( som inte är några soffor utan fåtöljer ).
Jaha, tänkte mannen och stängde in sig i musik rummet med sin nya leksak.
Okej då, tänkte sonen och stängde in sig i sitt rum med sin musik.
Suck, tänkte jag och diskade, skurade kök och fixade lite trasiga naglar.
Jäklar vad vi passade på att umgås...

Ja, just det!
Min ( vår ) minsting fyllde fjorton igår, skäggstubben glimtar fram och kaxigheten mullrar genom väggar, tak och golv. Men nöjd var han helt klart.
Hans far hann hem, nästan alla syrror gjorde ett besök, farmor och farfar fyllde på pengabörsen och det hemgjorda brödet ( tack än en gång bästa M för receptet )tog slut.
I morgon fortsätter kalasandet i skogen och jag hoppas att jag vågar delta i alla trevliga samtal som brukar bli...;)

Till sist vill jag bara tacka för underbara SMS från goa kollegor som tackar för att jag gör mitt jobb på i deras ögon tillfredsställande sätt.
Sånt värmer, stärker och får mina mungipor att peka uppåt.

Nu återgår jag till de övriga, till tv:n fast viktigast av allt till sömnmedelsglaset i vardagsrummet.

/vink vink

Dålig planering...

...eller smart planering, det är frågan?

Endera samlar man allt till samtidigt och inte hinner något eller också kan man sprida ut det och tycka att man gör det jämnt...
Planering, logistik och organisation trodde jag var min grej, att jag var bäst på och en gren där jag verkligen kunde briljera. Men vad hjälper det när andra ändrar, slänger in sina detaljer i det hela utan att berätta, förvarna och dubbelkolla mina planer.
*asg*

Så denna veckan har jag slagit in ca 10 paket och det är inte julklappar!!
Nu hoppas jag att jag inte glömt något *tänker hårt*

För övrigt fick jag idag besök på min cykel. Det var Herr Nordan som tyckte det var vansinnigt roligt att springa runt mig, när jag trampade som bäst. När han valde att stå framför mig blev jag som argast och om en stund är det dags att påbörja arbetet med att sticka sig ett pannband. Svårt att välja färg bara...
Jag känner en viss avsky mot Herr Nordan för han är (nästan) den kallaste, vassaste och elakaste jag "känner" och har mött. Så i morgon hoppas jag han håller sig borta, då min cykeltur blir lite längre än vanligt.

Till sist undrar jag om man kan mer än frysa ihjäl?
Ja, jag vet!
Det är knappt minusgrader ute än, men jag fryser ändå!

Snart dags att smyga lite med morgondagens tillbehör och fundera ut hur jag ska skaffa fram de armar som flyttat och hur man sjunger utan att sjunga??

/vink vink

För nio år sedan...

...blev jag faster!
Tänk så gräsligt, förfärligt och hemskt. Ett riktigt trauma faktiskt!
Att jag dessutom kommer att vara faster livet ut i numera dubbel bemärkelse känns helt outhärdligt!
För även om mina brorsbarn är ( förutom mina egna ungar förståss =) )de sötaste, finaste och snällast man kan tänka sig. Alltid glada, busiga med glimten i ögat men framförallt snälla och omtänksamma så avskyr jag att vara faster!

En faster för mig är en skinntorr, knotig och knarrig gammal ungmö med lång spetsig näsa och gäll röst.
En faster bär alltid bruna kläder och förkläde under sitt konstant dammande och förmanande "sitt inte där", "kladda inte" och "var tysta".
En faster bjuder ( om hon bjuder överhuvudtaget ) på torra skorpor, vattnig saft och återanvänder hushållspappret flera gånger.

*ryser illa*

Jag skulle hellre vilja vara moster. En go, glad och sprallig rund, liten tant med röda kinder och med ett konstant bullbakande på gång i ett lantligt kök. En moster som kan alla tokiga sånger, bjuder på glass till frukost och som alltid har blommiga kläder.
Så hur kunde det bli så fel??

*fnissar*

Men man kanske inte ska haka upp sig på ett fult ord, en dålig sago-association eller de kantiga bokstäverna f och t i samma ord, utan tänka på hur härligt det är med barn, syskon och familjen.
För det bästa med mina brorsbarn är att de nog känner på sig att jag ogillar ordet faster och enbart kallar mig vid mitt förnamn ( som inte heller det är det vackraste kanske men... )

Så idag skriker vi Grattis och hipp hipp hurra till den numera stora 9-åriga "damen".

PS! Jag hyser inte alls agg mot mina föräldrar som både gav mig ett fult namn och en lillebror, istället för ett vackert namn och en lillasyster. Livet har fungerat ganska bra ändå.
Kram på er!! =)

/vink vink

Onödigt trams!

En väg är inte enbart rak,
himlen är inte alltid blå.
Disktrasan behöver bytas ut,
årstiderna växlar.
En stege går både upp och ner,
hjulen rullar framåt och bakåt.

Idag har jag Linus på linjen innanför ögonlocken,
som sakta dalar ner mot kinderna så spända.
På näsan sprängs det med dynamit,
så kanske John Blund får hicka.
Två steg fram blir lätt fyra kliv bak,
nerför blir plötsligt uppför.

Om dåtiden minns vi, nutiden ignorerar vi för att
planera en framtid, som ingen av oss vet något om.
I huvudet blurrar det, bakom öronen skaver det och
inte vet jag om det blev något bättre?
I morgon är en annan dag, som spinner på men
den väven ska jag undvika tappert!

/vink vink

Jisses...

...vad lätt det är att starta snackisar, att få andra att vända sig om bara genom att;
- Ha solglasögon på sig inomhus när det inte är sommar...
- Betala med kuponger...
- Svära åt en polis...
- Äta direkt ur en chipspåse inne i en Galleria...
- Dödskallar...

Kanske är det så att söndags-shopping inte handlar om inköp, utan om att studera, diskutera och förfasa sig över alla andra människor som då eventuellt är ute i samma ärende?!
Nåja, jag var ute i typiskt mig sista-minuten-måste-handla-men-har-ingen-aning-om-vad-och-det-blir-alltid-fel-ärende och nu får det bli som det blev och jag får hoppas att ingen börjar gråta, skälla eller sluta prata med mig ;)

Semesterveckan är slut för denna gång och med nya tag, nya ögon och ett lugn blir det jobb i morgon. Kanske något nytt har hänt? Eller något gammalt? Fasan är nog om tiden stått still?
Matlåda, nycklar och vilken-jävla-väska ska jag ha återstår att fixa innan det blir dags att försöka somna ikväll!

/vink vink

En båt...

...fylld med finsktalande, långhåriga och onyktra människor blandat med familjer med små, otåliga och sockerpumpade minderåriga och så vårt gäng som givetvis var städade, lugna och hungriga gjorde våran lilla resa till ett lagom mysigt äventyr.
Blåsten kring Mariehamn oroade vissa magar men sådär dagen-efter och shopping-avklarad passade det bra med tupplur i hytten, innan sista fikat vid Karaoken och landstigning.

Hemresor brukar alltid vara långa och tråkiga och vår var inget undantag på grund av paret som delade farmor? och eventuellt mormor? också men ändå var tillsammans och där lögner för tio år sedan spelade en totalt avgörande roll i den väldigt alkohol-inspirerade konversation de förde med varandra heeeela vägen hem. Behöver jag påpeka att frågetecknen var många över deras relation när vi äntligen fick kliva av bussen.
Bussresan till båten var även den märklig, då vi tydligen åkte i en trasig buss ända till Enköping där vi mer eller mindre kände oss avkastade innan vi fick gå på en annan.

Väl hemkommen är nya ögon på plats och mörkret är otroligt befriande, det märkliga progressiva kommer förhoppningsvis att fungera men nu är det illamående ett tag som gäller.
Känns lite som Greta Garbo och vid handlingen i lilla affären blev jag nyss behandlad som synskadad och därför tänker jag fundera i helgen på hur jag ska utnyttja det!?!? hihihi
Och Jo...man får skoja om det!!

Nu är det fredag och kanske sista fredagskvällen som tillbringas bland stål, traverser och stroppar...Håll tummarna allihop.

/vink vink

Två dagars semester...

...är avverkade i harmoni utan något gluttande, småkikande och snabbtittande eller?
*asg*
Skulle inte tro det!
Självklart tar min nyfikenhet över allt som oftast och givetvis bara måste jag "bara-titta-lite-snabbt" helst så "snabbt-att-jag-inte-hann-se" men så klart att jag hann se, tog någon minut åt att småle ( nästan åt det elaka hållet )innan min sneekpeek var över den stunden. För att någon stund senare göra om processen.

Förr kunde detta göra mig stressad, orolig och ibland arg. Numera märker jag att det gör mig lugn, lycklig och otroligt (skade)glad.
Därför fortsätter jag i samma bana med att kolla lite då, snegla lite nu och kisa lite lätt som oftast.

Snart påbörjar vi den ofantligt stora packningen, sonen och jag. I morgon vid den här tiden rullar det lätt under fötterna, magarna börjar bli fulla och kanske även vin-tarmen får sig en omgång?!
Kontot är fyllt nu men förhoppningsvis tomt vid hemkomst och kanske har väskan förökat sig, fyllts med innehåll och humöret befinner sig på topp.

Så om ett dygn blir det radiotystnad?!, eller inte?!
Kanske telefondöd?!, eller inte?!
För hur länge då, kanske någon tänker?
Tja, inte särskilt länge, för en mage blir fort mätt, kontot kan tömmas ännu fortare och vin-tarmen är inte speciellt lång ( eller tjock för den delen heller ).
Därför hörs vi snart igen...

/vink vink

Sunk-väder...

...men sovmorgon!

Lat förmiddag blev en eftermiddags-tur på staden förbi frissan ( bästa Jenna som numera finns i Västerås på Color och rekommenderas starkt ), Panduro och en liten go-fika.
Lite spel, grillspett till middag och en lat kväll kvar.
Mycket skönt och välbehövligt att bara vila, bara vara och inte stressa runt. Slippa tråkiga måsten och anfall.

Dessvärre blir inspirationen också låg men vad gör det, jag vet att den kommer tillbaka!

/vink vink

Kalas...

...i Avesta igår!
Den sista av våra flickor har även hon lämnat tonårs livet, bara sonen kvar...
Numera blir dessa samlingar ett hopkok av mer eller mindre för mig kända personer. För inte nog med att ex med släkt är inblandade, det dyker även upp partners föräldrar, syskon med respektive o s v.
Så tänk vilken tur att nästan alla har mobiltelefoner att titta på, knappa med och ibland även prata med, för det är svårt att hitta gemensamma nämnare för vanliga, gammaldags samtal kring ett fikabord med människor man inte känner =)
Trots det var det trevligt och eftersom vi bjöds på en extra timme inatt blev det inte så sent.

Strax åker vi åt andra hållet på motorvägen, till ett ställe där vi känner varandra väl och pratet bara tystnar om vi väljer det, för att även det kan vara en gemensamhetsfaktor.

Månen var nog full inatt för min dröm var så tydlig, galen och jobbig att vakna ifrån. En rofylld promenad genom olika städer, med vänner slutade med att jag stod i ett kärr. Där jag sakta sjönk medans de jag inte vill vara vän med stod och tittade på med hån leenden stora som en Boeing i hela ansiktet. Detaljer utelämnar jag med tanke på att vissa kanske har känsliga magar...
Tur att det inte är fullmåne jämnt.

/vink vink

Teflon-hjärna...

...och kardborre-minne präglade min dag, min vecka och kommer att stanna kvar för framtiden också...=)Tack kollega J för goda skratt denna vecka!!

Snön som kom igår är borta idag, vindarna stannade kvar men inte bryr jag mig om det idag. För solen strålar från klarblå himmel, paket är uthämtat och en härlig semester vecka ligger framför mig som omålade pappersark, icke lästa böcker och oöppnade godispåsar.
Jag ser framför mig uppesittarkvällar, långa sov morgnar och underhållning innan det är dags att ta tag i de sista veckorna detta år.

Det finns så många underbara människor, fantastiska uttryck och även några skarv-människor som även de passar in om man hittar rätt kontakt. Idag blev jag överraskad flera gånger om på ett positivt sätt och nästa gång jag tvivlar lovar jag att ta ett steg tillbaka, fundera och återkomma med full kraft och verbalitet.

Till sist vill jag bara hylla och rekommendera alla att köpa mobil-vantar. Dels för att slippa frysa om händerna när ni cyklar, går eller åker pulka men fram för allt för att kunna öppna, skriva och bläddra i era telefoner.
Och eftersom det reas på garner både här och där tycker jag att ni ska sticka, virka eller knyppla ihop en cool mössa med tillhörande halsduk och benvärmare, så ses vi på stan även under vinterhalvåret.

/vink vink

PS! Efter lastningen blir det två glas vin, tända ljus och nersänkta axlar...=)

Titanic!

Inför denna vecka hade jag en plan, som gick ut på att inte tänka. Jag skulle blockera vissa delar av hjärnan och föreställa mig livet som robot.

Men vad hände?

Sjalen öppnade munnen och helt plötsligt sprang tankarna iväg till ett monster bestående av en stor naken kropp och ett litet huvud med en enorm mun, som enligt mina öron pratade papegoj-språket, så sjalen fladdrade. ( Åh, vad jag önskar att jag kunde rita bilden jag ser )

Titanic!

Sedan kom färgen ( vilken är egentligen oväsentlig ) som en blandning av brunt, rött och blått och tankarna for till en klippig strand som tar emot våg efter våg utan att protestera.

Titanic!

Nu är livet i huvudet och det är svårt att beskriva, men vissa stunder är det som firecrackers och andra som Armageddon. Om nu dessa två kan vara varandras motsatser? I mitt huvud kan de vara det i alla fall…

Med vad har Titanic med saken att göra då?

Jo, det händer att jag undrar vilken personlighet jag bär på. Är jag den som står kvar och ser skeppet sjunka eller räddar jag mig själv först utan en tanke på alla andra? Idag känns det som om jag står kvar ( mest för nyfikenhetens skull, för jag har ingen dödslängtan ). En annan dag kanske det lutar åt att jag simmar mot land fortast av alla, trots att jag är en dålig simmare.

För någon ful, otäck och illvillig struts tänker jag inte bli!

PS! Klargör härmed bara att min vecka inte alltid börjar på måndagar…

/vink vink

Får man räkna ner...

...och varför måste det alltid överdrivas?

Idag fanns det mycket att räkna ner från så man närmar sig...och för att orka, vilja och ändå ha förståndet kvar fortsätter jag räkna ner.
I morgon är det antingen bara två kvar av det ena, tre ( förhoppningsvis ) av det andra men framför allt bara en kvar till det tredje.
Å för att vara tydlig här räknar jag inte ner till julhelgen, lön eller sommarsemester. Det finns så mycket annat att se fram emot, lite smått och stort.

Det finns ord som används kanske lite slentrianmässigt och är man inte försiktig kan det skapa problem, förvirring och onödiga strider;
Kaos t ex.
För en tid sedan fick jag veta att jag upplevt ett kaos, ett riktigt kaos dessutom fast utan att veta att det var ett kaos...
Så om någon nu undrar;
Jo, tack jag mår bra!
Ja, jag överlevde!
*skriker*
Snälla, överdriv inte nästa gång. Om jag tycker att jag var mitt i ett kaos, kan jag säga det själv. Min kaos-gräns är hög, andras verkar låg och mitt tålamods-snöre är långt även om det nu kapas bit för bit!!

PS! Det är svårt att titta på en skärm som är mörk, hoppar omkring och kastar lågor i ansiktet, så nu får det vara nog med dator för idag.

/vink vink

En klarhet och...

...en lunchdate fick starta denna vecka!
Hastade ner på stan för att möta upp vännen, kompisen och den fantastiska M, blev bjuden på mat, fick öppna paket och hade dessutom en trevlig pratstund.
Ja, så kan jag starta fler veckor, men nästa gång bjuder jag!
Sprang sedan vidare, köpte ursnyggt garn, men jisses vilket svårvirkat garn och med förstoringsglas är det inte enkelt...

Klarheten känns bra och äkta, nu är det bara att tuta och köra så ordningen blir återställd!

Såg ni stjärnhimlen i morse?
Själv kom jag ut på balkongen när klockan visade 06.03 och blev rädd, huvudet blev tillplattat och benen blev möra. Stjärnorna var så nära att Orion nästan sparkade mig på benen, lilla Karlavagnen hade jag kunnat satt vårlökar i och Venus lös starkare än min kökslampa.
Ska det vara så?
I morgon bitti önskar jag att stjärnorna håller sig på avstånd och att rutorna inte hoppar för mycket, framtiden kan bli lite skev annars!

Snart trummor, gitarrer och falsk solosång...

/vink vink

Den gråmulna söndagen...

...får igång konstiga tankar eller är det att man har tid att läsa konstiga saker on the webb?
Ta t ex tjabblet kring finalen i körslaget…varför vann den som vann? Orättvist av kommunerna att stötta körerna olika mycket och handlar det om musiken? Eller är det Gud, politik eller fiffel vid räkningen av rösterna det handlar om?
Personligen trodde jag att det handlade om underhållning!

Eller nästa exempel…är det skillnad på utevåldtäkt och innevåldtäkt? Eller är det bara nya ord man kommit på?
Även här tycker jag något som ni nog förstår. En våldtäkt är en våldtäkt oavsett om den sker inne eller ute och förövaren ska straffas hårt och länge!!

Och så alla dessa platta magar…Min är inte platt! Min kommer aldrig att bli platt!

Till sist vill jag bara berätta att jag numera vet vad alla andra gör på söndagar…
Några borrar upp saker i betongväggar före kl 10.00, andra dammsuger balkongen nakna och resten tillbringar dagen på IKEA.

/vink vink

PS! Vecka 43 knackar på dörren ( mycket välkommet ) och jag öppnar gärna, för då är det snart vecka 44 =)

Dödskalle-inköp...

...på en Änglamässa kändes lite jag.
Men visst fanns det fina, gulliga och fantastiska änglar och än fler riktiga människor med helande, läkande och framtidssiande "kunskaper". Massage kan fungera, akupunktur likaså men viftande, brummande och stensvängande tvivlar jag på för det mesta.
Dessutom passar dödskallar, kors och kanske lite lipande bättre. Så jag är supernöjd med mitt inköp.

På måndag ställs förmodligen kryckorna in i garderoben igen och vi är glada att det inte var värre.
Ljuset på skärmen är dämpat och vissa lampor utbytta, så nu är det bara att vänta på det nya seendet.
Hoppas bara att jag klarar kommande vecka med "rut"-programmet, som normalt sett sliter på allt ovanför armhålorna.
Sedan är det höstlov!!
Ett lov där vi för ovanlighetens skull har planerat in lite aktiviteter som t ex innefattar hed, båt och sax...=)

Snart dags för power-nap, trots de 11 timmar jag sov som klubbad, död björn inatt.
Vissa saker tär hårdare än andra tydligen...

/vink vink

Efter att ha tillbringat några timmar på akuten...

...idag har jag googlat, googlat och googlat igen på läkarutbildningar. Förmodligen har jag kollat varenda högskolas hemsida, läst och räknat. Ändå sitter jag här med ett huvudbry större än universum.
Totalt är en läkarutbildning 12,5 år!!
Bara grundutbildningen är 5 år plus tjänstgöring i 18 månader ( och då blir man egentligen "bara" en allmänläkare )

Så nu undrar jag - Vad är det för genier till läkare vi har egentligen, eftersom de inte verkar vara en dag äldre än 23 år? Vissa har knappt ens fått skäggstubb?
Vilken fantastiskt sjukvård vi måste ha med så många superintelligenta läkare som i så ung ålder som tonåringar lär ha börjat läsa medicin. Jag menar, de flesta tar vanlig student som 19 åringar!!
Ja, vi som sitter där och väntar, väntar i alla fall oftast på något ungt, snyggt och kvicktänkt och bara det kanske gör att många blir friskare fortare...

Äventyret slutade i alla fall bra, inget brutet och troligtvis inga trasiga ledband eller dyligt utan bara ett ordentligt hårt fall på knäskålen som visserligen gör ont och kommer att kännas ett tag, men som kommer att gå över. Kryckorna är framplockade ( snodda för ett antal år sedan ) och servicen kommer att vara total ( men bara en dag, vilket är min princip oavsett sjukdom eller skada )

För övrigt slapp jag den vita käppen ett tag till men det kostade några tre-nollors-lappar och bokstaven P är betydligt tydligare än B.

/vink vink

Sedan en tid...

...tillbaka ( säkert längre än jag vill erkänna ) har jag gått med en lätt, molande och kompakt värk som ett band runt huvudet, med mest tryck över pannan.
Under en lite kortare tid ( men ändå längre än jag vill erkänna ) har det snöat i speciellt högra ögonvrån och konturer har till och från varit aningens suddiga.
Den sista tiden ( och den har faktiskt kanske bara varit ca två veckor ) har ögonen bränt och någon har lagt väldigt heta bollar över ögonen.

Hur har jag funderat kring detta?
Sitter jag för mycket vid datorn? Ja, absolut!
Har jag försökt sitta lite mindre vid datorn? Njae...
Sover jag för lite? Ja, absolut!
Har jag försökt lägga mig tidigare på kvällen? Njae...
Känner jag mig ofta spänd och kanske stressad? Ja, absolut!
Har jag försökt slappna av och varva ner? Njae...
Därför har mitt inre jag fräst; "Skyll dig själv"

Men när jag de sista dagarna verkligen har kommit på mig själv med att leta efter "luckor" i glasen för att kunna läsa boken, titta på tv och speciellt på data-skärmen bestämde jag mig idag för att ringa optikern...
Och där blev de inte speciellt glada över att jag har väntat tre år för länge med att kolla ögonen!
Oj oj oj, tänkte jag. Är det på riktigt fem år sedan jag bytte glajjor???

Tjejen i andra änden av tråden bad mig vänta en stund och jag hörde hur de diskuterade mig ( ord jag uppfattade var; gravt synfel, slarvigt och måste kollas snabbt ) och vips hade jag en tid idag eller i morgon att välja på.
Idag gick inte - då tvättstugan var bokad och sonen inte var informerad, så i morgon eftermiddag är det bara att åka ner med svansen mellan benen, sätta sig i stolen och försöka berätta vilken bild som är suddigast av de två som kommer att vara lika dimmiga.
Ja ja ja, undersökningen ska väl gå bra!!!

Värre blir det att välja nya bågar. Tänk er själva. Jag som inte ser värstans mycket ska försöka prova bågar utan mina glas och dessutom helst se hur det ser ut!!
Usch, vad jag inte gillar det!!

Men den stora frågan är och förblir; Varför i fridens namn väntar man för länge med allting?

/vink vink

Ändrade rutiner...

...ger konstiga samtal?!

Igår kväll -
Jag; "I morgon jobbar jag eftermiddag"
Son; "Varför?"
Jag; "Det är ett möte jag måste vara med på"
Son; "Jag då?"
Jag; "Vadå du?"
Son; "Ja, jag då? Hur gör jag då?"
Jag; "Precis som vanligt, du går till skolan och sedan hem igen"
Son; "Samtidigt?"
Jag; "Nä så klart inte, när skoldagen är slut går du hem"
Son; "Hahaha, vi får väl se i morgon om det blir så. Nu pratar vi inte mer om det"

I morse -
Son med ilsken röst; "Vad gör du hemma?"
Jag; "Väntar på att åka till jobbet"
Son; "Åk då"
Jag; "Jag börjar senare idag, som vi pratade om igår kväll"
Son; "Vi slutade prata om det då"
Jag; "Ja, efter en stund, när jag hade berättat"
Son; "Eftersom vi slutade prata om det så gäller det inte"
Jag; "Jo, det gör det, men pappa är hemma när du kommer hem"
Son; "Hur vet du det om du inte är hemma?"
Jag; "Därför att jag hämtar honom innan jag börjar"
Son; "Du kan inte veta i alla fall, eftersom du är på jobbet"
Jag; "Det har du rätt i, men jag tror mig veta att han är hemma i alla fall"
Son; "Jaha, vi får väl se hur det är med den saken"
Jag; "Mmm, precis"
Tystnad uppstår, jacka tas på och väskan hängs över axeln
Son; "Kommer du att klara dig idag?"
Jag; "Hur menar du?"
Son; "Ja, bara liksom. Kommer du att klara dig?"
Jag; "Absolut att jag gör"
Son; "Skönt, då gör jag det med och i morgon är det som vanligt igen eller?"
Jag; "Ja"
Son; "Bra, då får vi prata ordentligt i morgon. För idag blir det fel"
Jag; "Okej, det visar sig"
Son; "Skönt att pappa är hemma sen, du har sagt att du klarar dig och eftersom det bara handlar om en dag så slocknar inte solen"
Dörren går igen med en smäll och öppnas nästan på en gång igen
Son; "Glöm inte att byta om innan du åker, det är pinsamt annars"
Jag; "Hahaha, klart jag byter om, min trasiga pyjamas blir ingen glad av"
Son; "Det var ansiktet jag tänkte på mamma"
Jag; "Hur menar du nu? Att jag inte får glömma sminka mig?"
Son; "Det andra ansiktet"
Jag; "Nu förstår inte jag"
Son; "Nä, det gör inte jag heller jämnt och bäst är det när vi jobbar samma tider, då behöver vi inte byta ansikten"
Dörren slår igen, snabba fotsteg hörs i trappan och kvar sitter jag i hallen och funderar på vad han menade????

/vink vink

Måndag...

...och planen var ordning, struktur och sunt förnuft.
PS! Humöret är alltid på - ibland upp och andra gånger ner, därför ingår aldrig humöret i mina planer längre.

Att gå med oräfflade, högklackade stövlar på en miljard, blöta löv i nedförsbacke var nästan som att skrika "Bryt mitt ben, bryt min fot och bryt handleden också" - men helt ogipsad sitter jag här och är nöjd över det.

När man absolut måste ha en tunn skjorta, behövs det nu i oktober en tjockare väst innanför kappan ( som inte är fodrad ) för att man inte ska frysa sig blå och trots att min byst inte är stor känns den nu ännu mindre ( om det är möjligt )för lite trångt blev det.

Och visst är det så att stora, färgglada och helst lite taggiga ringar är snyggt - men hur bra är det när man behöver ha vantar?? Facit - två par fingervantar åkte direkt ner i soppåsen vid hemkomsten.

Så hur gick det med min plan?
Jodå - ordningen är ordnad, strukturen är strukturerad men det sunda förnuftet letar jag vidare efter med en skäms-varning blinkandes ovanför huvudet.

PS! Funderar på att bli världsmästare i gambling men inte i kortspel eller hästar utan kanske satsa på brain-destroyer-gambler...*asg*

/vink vink

Följande är idag skickat till Bevakningstjänst;

Vet inte om jag ska skratta eller gråta idag.
I 13 år har jag hyrt samma parkeringsplats, en plats med elstolpe och numrerad. I morse satt det en parkeringsbot på vindrutan för fjärde eller femte gången på alla dessa år. De föregående har alltid blivit makulerade via vår hyresvärd, för vi hyr faktiskt vår parkering. Under dessa 13 år har vi bytt bil ett antal gånger, vi har lånat ut vår parkering ännu fler gånger. Därför tänker jag så här; antingen har ni väldigt bristande rutiner när det börjar ny personal och det är då vi blir lappade eller också har ni fruktansvärt dålig bevakning på området. Anledningen till att jag tänker så är; som ”lapplisa” orkar man nog bara jobba i ca 4 år och därför byter ni personal så ofta och det är då parkeringsboten landar på vår vindruta, och under dessa 13 år har vi med undantag någon enstaka kort semesterresa stått på denna parkeringsplats några timmar varje dygn oftast nattetid.
Så vad händer nu? Jo, jag får ringa vår hyresvärd i morgon, de får ringa till er och sedan makuleras parkeringsboten i vanlig ordning. Åt detta går det mycket tid och energi för alla inblandade. Var vänliga att se över detta å det snaraste tack!
PS! Detta är mycket irriterande de gånger det händer.

M V H
Marie

Dags för en veckorapport...

...

Måndag - tänk att klockan ringde, hade jag hoppats på annat?
Tisdag - klockan ringde igen!
Onsdag - undrade varför klockan ringde?
Torsdag - oj, vad klockan ringde!
Fredag - Skit också! Inget fredspris till mig i år heller och nu blir den stora utmaningen i helgen att se till att klockan ( inte ) ringer nästa vecka också...Så det blir lite spänning och utmaning i livet, den enformiga vardagen kan ibland bli slitsam.

Förresten...
Har ni sett när Vargen blir en mus? *asg* Det har jag!
Eller när Ödlan tappar tungan? *fnitter" Mycket roligt!

Tidigare i dag satt jag i ett plåthus som vibrerade, med usel utsikt och där sällskapet enbart pratade om tryck, siffror och balans. Det pyste, fräste till och luktade sisådär. Men jag överlevde och nu är det Helg, en helg som jag ska tillbringa tillsammans med lödkolven och stora klädkammaren.
Klädkammaren är som garderoben i Narnia, man vet aldrig vad som finns bakom den stängda dörren och det känns än läskigare än den värsta King-bok faktiskt.
Jag får vara nöjd om jag på måndag inte vaknar med stora utslag, konstiga bett eller gips...

Kanske märks det inte
på ytan, men under den
brinner det redan.
Y B Mangunwijaya

/vink vink

Äntligen är min gröna...

...kompis och jag bästisar!
Extra bra känns det eftersom min rosa har svikit mig och den svarta valde att bli vit. Därför är lyckoruset mycket högt nu när den gröna bästa vännen helt plötsligt är följsam, lyhörd och ändå elegant.
Idag har den för första gången tagit mig genom s-formade grindar, uppför backen och ända fram till målet två gånger utan stopp och förmaningar.
Sista gången släppte jag dessutom ena sidan, svarade i telefon och studsade nerför en hög kant och ändå har jag inga blåmärken på vaderna, skrapsår på näsan eller intryckt mage.

Halleluja - längtar redan till i morgon och en ny date med min pålitliga kompis.

PS! Den nya generationens bil-problem innefattar fortfarande föregående generation =) Tack så mycket för hjälpen.
Och försäljare göre sig icke besvär mot mina "vassa" flickor, idag slutade det definitivt med vinst!
Till sist vill jag bara skvallra ( japp, precis ) att Filip och Fredrik var rödklädda, åkte på motorfordon nästan utan publik utomhus...

/vink vink

Jag ursäktar dig/er...

...som inte tänker som jag, som inte har samma världsbild och som inte bär samma ryggsäck som jag.
Jag känner ingen ilska för dig/er som inte lever mitt liv och därmed inte förstår vad jag menar.
Jag blir inte ledsen över att få bära konsekvenserna av din/er okunskap, din/er oförmåga att öppna sinnena för att allt kanske inte tillhör din/er låda av vetskap.

Men snälla försök ( om så bara för en dag ) att gå genom dagen med en glimt i ögat, utan att tolka andras egenheter personligt och ( om så bara för en dag ) inte lämna kvar felaktigheter som blir konsekvenser för andra.

Och kanske finns det en sanning, om man hittar den röda tråden, precis på samma sätt som bibeln där det bara finns en sanning eller?!!?

/vink vink

Jag förstår inte...

...????

I min värld är det så att gör man något bra får man beröm, bra betyg eller rent av belöning.
Jag trodde att "reklam" som fungerar skulle premieras, vara positivt och generera intäkter.

Men tji vad fel jag hade och jisses vad jag egentligen inte blev förvånad. Däremot blir man ledsen, förbannad och från och med nu är respekten, lojaliteten och förtroendet väldigt naggat i kanten ( igen och igen ).

Det värsta är att alla nickedockor som påstår sig protestera faktiskt inte ens försöker förklara läget. ( tror jag, för annars skulle ett knappast bli så här tokigt ).

Men visst går nog andra med på samma sak, så nästa gång när jag köper skor ska jag be att bara få betala för den ena och givetvis kommer det att fungera, och snart behöver jag byta glasögon men vad gör det, de går säkert och glatt med på att jag bara betalar för en skalm och ett glas.
Eller kanske köpa en back med dricka och bara betala för fem flaskor...o s v.

Svårt att förstå varför man straffar något bra, varför man slår undan benen på den redan halta och varför man rycker upp potatisen innan den är färdig.
Idag behöver jag ingen fullmåne för att drömma mardrömmar - de kommer att komma till mig ändå lika säkert som att jorden är rund.

/vink vink

Mitt nya mål...

...är att utsätta min son för oro...
Kan låta elakt, ologiskt och kanske lite irriterande för andra men jag är helt övertygad om att det är där vi är nu. Att vi måste lämna säkerhetszonen, det ofelbara och det enkla.

Så idag sa jag till sonen fem minuter innan det var dags att åka till trum-lektionen;
"Oj, jag har inga mynt att betala i parkeringsautomaten med"
Sonen tvärnitar i hallen, vänder sig om och tokstirrar på mig.
"Har du inga alls?"
"Nix"
"Men jag kanske har"
"Näe, vi struntar i det och provar att betala med kortet"
Sonen sätter sig ner på kistan i hallen med ögon stora som tefat.
"Men, någon krona har du väl?"
"Nix"
"Men hur mycket kostar det då?"
"Ibland sex, ibland sju spänn"
"Va!!! vet du inte exakt?"
"Nix, för det beror på hur tidigt du måste åka"
Sonen börjar trampa runt i hallen, glor på mig och blåser på handlederna.
"Vi måste åka nu"
"Okej, då åker vi och provar med kortet"
"Men, jag har tre kronor och har du verkligen inte fyra kronor?"
"Nix"
Sonen rotar nu som galning överallt, lyckas hitta sju kronor som han stolt ger till mig och fortsätter sätta på sig skorna nu betydligt lugnare.

När bilen är parkerad går jag till automaten, betalar med kortet och följer med sonen över gatan, samtidigt som jag säger;
"Jag betalade med kortet"
"Va!!! kunde du?"
"Näe, egentligen inte men jag chansade, provade och det fungerade"
"Men Åh, det är bättre med mynt"
"Nix, i morgon är det kortet som gäller igen ( då är det keyboard-lektion )"
Sonen blänger på mig, fortsätter sin monotona promenad och pratar inte mer med mig förräns lite drygt två timmar senare hemma och då säger han;
"Jag har bestämt att lita på att du vet vad du gör mamma"

Varpå jag slog en frivolt i hallen, jublade så Skåne skakade och fårens ull på Gotland trillade av.
Japp, nu kör vi med lite mindre rutiner utan hängslen och livrem!!

PS! Jag tycker inte heller om att betala med kort eller telefon i automater, men gör det om jag måste...Och visst har det hänt att det blivit tok, vilket sonen vet och ogillar skarpt!

/vink vink

Alla fyller viktiga funktioner...

...för att helheten ska bli bra!

Det behövs någon som har koll på vad alla gör, kan dirigera de andra och som håller humöret uppe.
Det är inte helt lätt att föra ihop två boenden till ett, så tänkaren fyller också en stor funktion.
Någon som sköter köket åt de som ständigt blir hungriga, kaffesugna och som bara dräller diskrester överallt.
Den som bär de små, lätta och opackbara sakerna är inte heller att förringa.
Sedan är så klart de urstarka och det-är-bara-att-ösa-på-tills-det-tar-slut-människorna mycket värdefulla när de tunga, ömtåliga och svårhanterliga grejerna ska förflyttas.
Till sist behövs verkligen proviant-människan, gå-efter-och-skruva-för-att-sedan-gå-före-och-skruva-människan ( och tvärtom ) i allra högsta grad.


Ja...alla är viktiga om man bara organiserar och tänker till.

Nu är några sambos på riktigt och vi är mycket glada för det. Ser fram emot många roliga sammankomster och trevliga kalas.
PS! Kanske att vi kan komma och kratta lite löv också...hihi

/vink vink

Min kropp…

…är inte gjord för kroppsarbete längre, eller har kanske aldrig varit förresten.
Och ändå håller den ihop bra idag. Lite ont i ryggen, ömmande armar och en häl som svider är ett bra resultat efter ommöbleringen på torsdagskvällen. Återstår att se på söndag hur kroppen mår, känns och om alla delar fortfarande är kvar, för då är den riktiga flytten under lördagen förhoppningsvis avklarad.

Min hjärna…
…är inte gjord för vissa saker heller, men tydligen har den skaffat sig lite mer mognad och hittat en gnutta tålamod att plocka fram när det verkligen gäller. Och nu är ännu en vecka till ända och jag överlevde.

Mina skor…
…är definitivt inte gjorda för vattenpölar, träskmarker och grus. Så inom en snar framtid blir det att köpa ett par läckra gummistövlar ( Ja, mamma du läste rätt. Ibland tar det lång tid att inse att till och med gummistövlar är skor och som faktiskt är användbara hi hi ) Och förresten finns det gummistövlar med klack…

Min plånbok…
…är inte gjord för årstidsskiften, men eftersom jag har tur som en tok att vara gift med Mannen, vars plånbok definitivt gillar att användas blir det kanske lite mer höst nytt åt mig innan helgen är slut. Jag menar sonen måste ha nya skor…och vi måste då gå förbi ( halka in ) andra affärer för att komma till skoaffären.

Min helg…
… kommer att vara alldeles för kort, men vad gör?! Det kommer snart en ny och denna helg blir både skrattfylld, träningsrik och så liiite härlig sovmorgon förståss!!

/vink vink

Till dig som inte förstår att livet är oberäkneligt!

Gå genom livet utan att snubbla, få sår både ut- och invärtes är inte att leva.
Livet är oförutsägbart kantat med rosor och taggar, mörker och ljus.

Gå genom livet i medvind och motgång är att leva fullt ut.
Livet ska spela oss spratt och ödet ska finns där som en skugga.

Gå genom livet utan minnen båda bra och dåliga är inte att leva.
Livet går upp, ner och gasar, bromsar om vartannat och det är det som gör livet värt att levas

Oavsett var i livet man befinner sig är medmänsklighet, förståelse och sympati från omgivningen viktigt
Oavsett var i livet man befinner sig är glada skratt, klapp på axeln och uppmuntrande ord viktiga.

För ingen av oss vet vad som väntar runt nästa krök, vad ödet har beslutat och när allt tar slut.
Ingen av oss tror att det jobbiga ska hända, alla tror det bara händer andra och vissa tror att man skapar det onda själv.

Även om ditt liv är smärtfritt behöver förståelsen för andra finnas...eller?!

Visst är det tur...

...att vi alla är olika!

Vi ser olika saker!
Vi gör saker olika!
Vi tänker olika!
Vi tycker olika!
Alla individer är individuellt unika!

Men ( japp, det finns alltid ett men hos mig numera ) om nu några olika individer helt plötsligt ser samma, gör samma, tänker lika och tycker lika borde .... kanske lyssna på det!?!?
För då finns det nog en sanning i påståenden/önskemål som läggs fram, allt är inte komplotter, konspirationer eller alienmärkt för att förstöra.
Man kanske inte ska titta sig över axeln hela tiden.

Oftare och oftare hör jag i mitt huvud;
"Vargen kommer, vargen kommer" Så när vargen kommer lär jag inte se den...
"Aja baja, Aja baja" Och trotsen växer sig bara större och större...

Det finns även stunder då jag springer förbi en spegel och ser Nalle Puh, vilket får mig att acceptera bomullen i öronen...*asg*
När Kalle Anka syns är det jobbigare, speciellt i jul-versionen ( på slutet )...*ryser*
Nu väntar jag bara på att;

ska synas i spegelbilden...*hånler*

/vink vink

Jisses...

...vad vissa dagar verkligen kan kännas dåliga, urusla och värdelösa.

Men när man sedan får chansen att kryss i, kryss i och kryss i känns det konstigt nog genast mycket bättre!!
Nu hoppas jag bara att fler gör som jag...för då kan vi sjunga trallalaa och fira med champagne!

Ögonen svider, värker och om jag tittar riktigt noga lyser de nog lika rött som stoppljusen ( när de fungerar ).
Kanske dags att ringa farbror Optiker - men jag vill inte, åh men okej jag måste ( snart )

Därför blir det inte mer skrivet nu, utan nu är det dags för en dusch som ikväll förhoppningsvis är varm ( igår var det iskallt och ja, jag såg att det stod det på VLT men tänkte att det inte var hos mig, utan bara hela övriga V-ås med omnejd )

PS! Om jag skriver mer kanske jag dessutom avslöjar mig som introvert, ambivalent och neurotisk, vilket ingen vill vara. Det får räcka med surmulen, galen och inte pålitlig...

/vink vink

Blipp, blipp...

...kände jag i morse när klockan ringde.

Blopp, blopp var känslan innan jag öppnade dörren.

Hjälp, hjälp skrek mitt inre när det sa poff och blixten syntes i ögonvrån.

Bläpp, bläpp tänkte jag sittandes under lupp.

Häpp, häpp är tanken nu när resten av dagen är min, bara min ( nästan ).

Man kanske skulle börja använda rec?? Nä, visst nej det får man ej!
Välkommen vecka 40...snart är du förbi!

/vink vink