Det är nu det börjar...

...och endera slutar det med en katastrof eller något så fantastiskt som respekt!

Min son var ovanligt glad när han kom hem idag och berättar följande;
Först måste ni som läser förstå att handlingen utspelar sig i ett omklädningsrum för killar på en stor, mycket stor högstadieskola i en mellan stor stad.
Kille A säger till sonen; "Är du kompis med kille B?"
Sonen svarar; ( troligtvis med hög och bestämd röst ) "Ja lite, fast jag har bättre kompisar"

Sonen skrattar högt när han berättat, men i mitt huvud hopar sig frågetecknen, varpå jag börjar korsförshöret;
Jag; "Var kille B i omklädningsrummet och hörde ditt svar?"
Sonen; "Ja, han går i klassen"
Jag; "Varför frågade kille A en sådan fråga?"
Sonen; "Men öh, inte vet jag"
Jag; "Hur tog kille B att du svarade så då?"
Sonen; "Men hallå, inte vet jag"
Jag; "Förstår du att man kan bli ledsen om man får höra att man inte är den bästa kompisen"
Sonen; "Ja, men om det är så, är det så"
Jag; "Hur reagerade alla andra i omklädningsrummet då?"
Sonen skrattar högt och hjärtligt; "De skrattade massor"

När vi kommit så här långt kände jag att jag behövde ta en timeout, gick ut på balkongen och sedan in igen.

Jag; "Vet du att ärlighet kan såra andra människor"
Sonen rycker på axlarna.
Jag; "Ibland kanske det är bra att inte säga rakt ut exakt vad man tycker"
Sonen tittar på mig en lång stund, rycker igen på axlarna och säger; "Kanske, men han är inte den bästa kompisen och han har andra att vara med, alltså är han inte ensam"

Jag ger upp diskussionen för jag vet att det inte är lönt. Min son säger bara ärliga saker, även om de sårar, svider och är fyrkantiga. Min sons agerande i detta fall är typiskt för hans funktionshinder och troligtvis inget jag kan ändra på i grunden. Trots det tänker jag envist påpeka att en liten vit lögn eller bara tystnad är bättre ibland än att svara för att undvika bråk och ledsna människor. För helt trygg med hur andra människor hanterar alldeles för ärliga svar är jag inte...eftersom det i sig kan uppfattas som provocerande.

För övrigt vill jag bara härmed deklarera att min man är kung, professor och universums främsta vad det gäller arbetstidslagar ( det vill säga kör och vilotider för chaufförer ) och stoltheten lös i ögonen när bevisen var framlagda och icke förhandlingsbara så än så länge lever tron på långhelgsledigt ( varje vecka ).

PS! Lite piggare idag...lite i allafall...

/vink vink