...på denna jul har grytt och efter Dagmar och Cato syns inte ett spår, men uj uj vad det knakat i huset under natten.
Min vana trogen kliar det i fingrarna att rycka ner granen, ljusstakarna och de få tomtarna som inte blev krasch i år, men jag ska låta bli. Jag ska låta det stå till nyårsdagen...Jag ska...*knyter händerna*
Sonen lunkar runt med sin spelmaskin, sina böcker i sin skitiga morgonrock och bara ler. Jag tror han är nöjd på riktigt. Dotterns rum är mörkt, vilket betyder att hon tog sig hem i stormen och jag andas ut.
Själv sitter jag och funderar på hur långt man kan kompensera missade år?
Eller var gränsen går för onödiga lögner, svek och allmänt icke lyssnande?
Trots att jag inte behöver bry mig längre egentligen så finns tanke-klumpen i magen och oros-fjärilarna i huvudet eftersom jag helt enkelt inte förstår...
På temat "vem som snodde osten" har jag också fastnat och jag har definitivt bestämt mig för att jag inte tänker tillhöra pysslingarna Suck Och Stön, utan jag tänker hänga med mössen Sniff och Snabb. Alternativet är att jag blir min egen känguru som hoppar fritt mellan stock, sten och mina egna val med ett leende mot fönstervärlden.
Med andra ord så närmar vi oss år 2012 och förändring hoppas jag!
Nu är det dags att krypa in i garderoben, innan sista (jul)måltiden ska intas...=)
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar