Det här med reor...

...gör mig galen.
Garderober gör mig förbannad.
Rastlöshet när man äntligen är långledig gör mig frustrerad.

Hela hösten har jag letat efter den perfekta jackan, eftersom jag har ansett att jag inte har någon jacka.
Idag hittade jag den! Varm, tunn och snygg, lätt och benvit...Den satt som en andra hud, såg skitsnygg ut på mig ( ja, faktiskt ) men hängde den på rea-ställningen? Hade den en röd rea-lapp på sig?
Nä, så klart inte...Så vad hände?
Jag köpte den, resonerade med mig själv att jag var värd den, jag kommer att kunna ha den i många år och man kan verkligen inte alltid stirra på prislappen.

Väl hemma har jag spatserat runt i min jacka, stannat till framför spegeln fler gånger idag under en timme än under hela året sammanlagt och till slut var det dags att hänga den på en galge i jack-garderoben...
Fick den plats?
Nä...
Vems jackor är det som hänger i min garderob?
Mina...men skit också...Jag hade visst några jackor som jag glömt bort, eller?!
Tog några varv förbi mina andra garderober/rum och konstaterade att;
Sko-garderoben är överfull...
Väsk-och halsduks-rummet är ( nästan ) fullt...
Jack-garderoben ( som sagt ) full...
Mina vanliga garderober ( ni vet dom för byxor, tröjor och skjortor ) är fulla...
Och att trycka ner en ny jacka i lådorna för underkläder, träningskläder och sovplagg är absolut inte att tänka på ( om det skulle ha funnits plats )...
Så snälla tomten! Nästa jul önskar jag mig en ny, stor garderob eller ett till rum!

Rastlösheten då?
Ja, inte vet jag var den kommer ifrån.
Jag har trots allt städat lite i lådor som jag brukar, läst alldeles för mycket och shoppat.
Jag har inte tänkt på jobbet, har inte tjuvkollat mail och jag gillar fortfarande att sova på förmiddagen, äta godis på natten och bara lata mig däremellan.
Så varför kryper det då i mina ben, armar och susar lätt i huvudet?
Oro skulle en del säga.
Nervös gissar andra på.
Och de riktigt negativa skriker; Gå till doktorn!
Själv tror jag att det går över...För nästa år är mitt år, ert år, allas år och kanske är det så att jag längtar dit. Bara för att se hur långt man kan dra vissa saker, hur hårt vissa knutar är knutna och vad som händer på riktigt när allt släpps loss... =)

PS! Meteoriten var ett flygplan, internetet fungerar igen så någon j...vla domedag kommer tydligen inte jag att få uppleva, vilket kan göra mig lite sur!

/vink vink