Tänk att det kan vara så svårt...

...att muntligt försöka förmedla vad man menar. Märker nu att det är lika svårt att skrifligen att förmedla vad man menar. Allt man menar finns i huvudet och man känner hur orden rinner mot munnen, men vad händer, bokstäverna fastnar på tungan, i gommen och mellan tänderna ( där det finns glipor ). Är det riktigt illa rinner orden ut genom ögonen i form av tårar och det finns inget som är så frustrerande, eftersom man inte är ledsen!
Om man mot förmodan får orden att lossna, kan man ge sig den på att de man behöver förklara/berätta för, har sina ord sittandes som stora vaxproppar i öronen. En del gånger är man nästan där med en lång lillfinger nagel för att kroka/dra ut vaxet, andra gånger skulle man vilja trycka igång en högtrycksslang ( med vatten eller luft, spelar ingen roll )mot örat, men risken finns då att personen i fråga kvävs. Kvävas av sin egen vaxpropp kanske inte är så roligt, snacka om annorlunda dödsannons.
För det mesta säger man samma sak om och om igen, man skriver budskapet på små lappar, på stora lappar, man tapetserar bord, väggar, golv och tak, ändå förstår/hör inte andra vad man säger...inte konstigt att man blir less!

Förresten så är helgens stora, älskade och hatade helg här...The Power Meet...Och till alla er som hatar den kan jag bara skriva...åk inte och titta, res på semester, bunkra mat, sätt på er hörlurarna och titta på film i massor. Till er som älskar bilfesten...passa på att njuta!!
Själv hoppas jag på lite däck-spinn, racing och coola människor!! Ses därute i vimlet kanske...

/vink vink