Får man bara vara ledsen när det regnar?

Om det skulle vara så, har jag ett stort problem nu när värmeböljan är här, är här och verkar vilja stanna.
Missförstå mig rätt, jag älskar sommaren, våren också, men framförallt sommaren med värme, ljusa nätter, insekter och bad. Även om jag inte badar lika mycket nuförtiden som när jag var yngre. Men trots sol och ljumma vindar skulle jag verkligen behöva få vara ledsen, ledsen på riktigt.
Vad är det som får vissa människor att tro att de är förmer än andra, beror det på vilken bil man har, vilket område man bor eller vilken utbildning man har?
Varför är det alltid bara en viss klick människor som hjälper andra, beror det på vilken hudfärg man har, hur långa polerade naglar man har eller vilken färg på håret man har?
Jag undrar även om alla som utbildar sig till specifika saker passar till de specifika saker som de utbildar sig till...är ni med?
Läkare t ex de utbildar sig och utbildar sig, praktiserar och praktiserar, till slut är de färdiga! Men är alla läkare bra läkare? Nej, det tycker inte jag, ändå är det så att utbildning på papper går före en personlighet och lång utbildning går före lång erfarenhet.
Teori och praktik är två skilda saker och vissa saker som ömhet, ödmjukhet, lyhördhet och känsla kan man inte läsa sig till...
Så om det kommer lite tårar trots solsken och vackert väder, så beror det på det konstiga, trångsynta sätt vi ser på andra medmänniskor.

Nu till något roligare; igår kväll hade jag vardagslyx på hög nivå och när jag skulle försöka somna senare började jag fundera på när jag lyxade så senast...och det var alldeles för länge sen.
Att bli bjuden på enormt god, färgrik mat och dessutom slippa ta reda på disken efteråt var helt magiskt.
En trerätters meny ihop komponerad så effektfullt som den igår, skulle jag aldrig kunna åstadkomma...men som tur är, är vi alla olika och har olika hobbies...
Än en gång tusen gånger tack underbara, goa Mette. Väldigt trevliga barn har du dessutom....fast kan det bli annat...=)

/vink vink