Livet...

...kan vara märkligt.
Ena stunden fylld av energi, nästa helt utslagen...Inbillar mig att det är inbillning. Det är just nu sjukt hur sjukt det känns...

Funderar även på strider, bataljer och kämpaglöd, vilka ska man välja? Att ta fajten över något som diskuterats i många, långa år känns övermäktigt, och minst sagt onödigt. Nyheter som man ratade, nyheter som var helt ogenomförbara för några år sedan är nu helt fantastiska, ända tills man inser att man måste genomföra det också.

Att sitta under lång, lång tid och klaga över bristen på tid...är som att kasta steni glashuset, städningen tvingas man sköta själv dessutom. Man önskar hjälp, klapp på axeln och medbestämmande, men när hjälp kommer tackar man nej, när klapp närmar sig stöter man bort och när man ska besluta om saker eller ha egna förslag på åtgärder/förbättringar finns det inga, eller ingen som säger något.

Demokratiska röstningar som man ignorerar, klubbade beslut när alla är närvarande som några aldrig har hört och spydiga elakheter är vardagsmat, vilket gör att man till slut väljer att inte se, inte höra och inte tala.

Går det att få ordning?
Kommer det att bli en förändring?

/natti natt