Tänk att så lite kan skapa så stort kaos...

...att det blir okontrollerbart.
Alla arbetsplatser behöver arbetsbeskrivningar, nogranna rutiner och stadiga ordinarie under sommaren...men hur ska detta i praktiken gå till?? En fråga som man brottas med varje år under våren och halva sommaren, sedan flyter det på för att fall i glömska under hösten.
När man jobbar med människor, för människor, dygnet runt årets alla dagar är det svårt med låsta rutiner, eftersom en människas öde kan avgöras på 30 sekunder t ex vid en hjärtinfarkt eller bara dålig sömn. Att vara vårdpersonal kräver därför att man är lojal, pålitlig, flexibel, har erfarenhet och har lite skådesspelartalang...hur lätt är det att hitta ca 20 st med de kvaliteterna varje år lagom till semester?
Självklart är de inte fullfjädrade efter en vecka, självklart blir det missar och självklart vill några inte återvända...men vem äger egentligen detta problem??

En annan "grej" idag...har provat baddräkt i en provhytt...visserliggen utanpå kläderna...men hua vad hemskt!! Köpte den och hoppas nu på att det kommer att regna hela sommaren..hihi. Näe, det är klart att vi hoppas på baddagar men varför har man inte tänkt på figuren tidigare, samma visa varje år och ändå har man tuggat till sig allt själv...
Jag är inte störst, jag är inte minst, jag är nog ganska normal men ändå är det så känsligt med kroppsfigur. Dock ändå inte så pinsamt att jag gör något åt det, tänk så knäppt egentligen. Kanske dags att börja gilla sig själv eller göra något drastiskt åt det??!!

/vink vink

Kan bara kallt konstatera...

...att min mun pratar fortare än min hjärna hinner reflektera...

När Sverige misslyckades med att kvala in till fotbolls-VM...sa visst jag; "Jag ska inte se en enda match bara för det"
Vad hände? - Jo, snart varenda match har jag sett, många matcher har gett mig hjärtklappning, fötterna har sparkat i luften och en och annan svordom har trillat ur den där okontrollerade munnen under näsan...
Jag fattar inte hur det kan bli så??? *sitter med pannan i djupa veck*

Att det är söndag kväll bekymrar mig lite...många veckor kvar till semester och nu kommer värmeböljan...Nu är inte jag beroende av värmebölja på min ledighet, men några baddagar vill man ha, hoppas solen finns kvar minst sex veckor till...Sitter och funderar på mina känslor inför att åka till jobbet i morgon, kan inte avgöra om det är positivt eller negativt, om det kommer bli guld eller kaos? *håller en tumme på guld*

/vink vink

Man säger ofta...

..."efter regn kommer solsken" men varför är det aldrig någon som säger att "efter solsken kommer regn"...

Regnet som kommer efter solskenet kan visserliggen variera...från stilla duggregn - till en ofanligt åskskur som slår sönder grenar, en åskskur som gränsar till hagelbollar...När regnet kommer är det oftast smärtsamt och känns långdraget. Det är regnet som fastnar i minnet inte solskenet, ändå är det solsken vi oftast vill ha. Minnet är makalöst selektivt och ibland destruktivt.

Många skurar har passerat och de blir smärtsammare med åren, solstrålarna känns få och kortvariga...När jag nu verkar närma mig ytterliggare en regnskur blir det underligt tomt i huvudet, en tomhet(som jag inbillar mig)betyder att jag inte tänker ställa mig i regnet igen...hellre ständigt mulet, lite grått...än lite sol och mycket regn.

Med fyra veckor kvar till semester'n är det bara att sätta vissa delar av hjärnan på off, och sedan utföra uppgifter på rutin, vana och för all del med ett leende på läpparna.

/vink vink

Helvetesveckan...

...är äntligen över. En psykiskt jobbig vecka är till enda, och nu är det bara att hoppas på bättre! Tänk att så små saker kan göra en så frustrerad och arg. Men om man som jag är utrustad med låååångt tålamod blir det till slut bagateller som får bägaren att rinna över.

Nästa vecka börjar semesterperioderna och det brukar vara behagligt, sommarvikarier argumenterar inte så mycket, de vill också oftast jobba så mycket som möjligt för att i vissa fall få den enda lön de kan skrapa ihop under året. Mycket planering återstår men med ett orosmoln mindre känns det lättare.

Nu är det dags att fira midsommar, midsommar i "hea" är en mycket omtyckt tradition tycker jag. I år har sonen åkt några dagar tidigare, eskorterad av en mycket snäll dotter. Det var nervöst för sonen, men verkar ha gått riktigt bra. För dottern när hon åker tåg ensam ( vilket hon gjorde hem ) trasslar det alltid på ett eller annat sätt, men även denna gång kom hon lyckligt hem.

Nu dags att stänga ner för att hämta maken som i sista stund kommer hem från jobbet och gör allt för att vi ska komma iväg....

/vink vink

Oj oj...

...det är nog den enda komentaren man kan åstadkomma efter idag.
Att bli inbjuden till delaktighet - men inte delta...
Att ha rätten till tyckande - men tystna...
Att vilja lösa konflikter - men inte svara...

Jag kan verkligen inte förstå hur vissa tänker...

*fortsätter sitta här med pannan i djupa veck och grubbla tyst för mig själv*

Inte....

...avundsjuk faktiskt!

Äntligen fått ett svar som jag ville ha, nu kan jag verkligen tro på en bättring, på ljusare tider och kanske några hoppla steg.
Egentligen är det konstigt hur något som verkade bli så bra, hur något ganska självklart blev så fruktansvärt, galet fel. Med facit i handen så fanns varningssignalerna där redan från början, med facit i hand är det lätt att vara efterklok. Av misstag lär man sig, nu undrar jag hur länge man ska göra misstagen?
Hur kan man reta sig så vansinnigt på en person bara genom att den finns i samma byggnad? Varför kan inte jag hejda hatet som väller ut, väller fram och väller över?
Jag kan inte hejda hatet men numera har jag lärt mig gå undan innnan orden trillar ur munnen, tyvärr avslöjar fortfarande ögonen en hel del...

Snart semester och sedan blir det nytt, nytt, nytt!!! ( hoppas jag )

I helgen var det dessutom ett fantastiskt kronprinsess-bröllop på tv, jag maraton tittade från kl 13.00 till 00.30, och det var underbart att se alla kläder, smycken och glada människor. Tänk att få se alltihop live på tv, förutom när de tuggade, men det var ok ( då kissade och rökte jag ). Själv skulle jag aldrig klara av att vara prinsessa, att alltid vara beredd på att bli fångad på bild, att aldrig få göra som man vill...Näe...men ett sago-bröllop var det och tårarna rann när pojken av folket fick kronprinsessan!!
Denna händelse kommer definitivt att sätta stora avtryck i historien...

/vink vink

Mammor med barnvagn...

...är ett hett ämne för diskussion, men har ni aldrig mött pappor med barnvagn. De är faktiskt värst, de tror absolut att de äger hela affären, hela trottoaren och hela stranden och det bara för att de är pappor. De får liksom göra som de vill enbart för att de är sååå himla dyktiga och är hemmapappor två eftermiddagar i veckan. I dessa två eftermiddagar ingår inte att de behöver tvätta, städa, handla eller laga mat utan de är hemma för att få en samhörighet med barnet...*vrider mig i plågor av ilska* De går, sitter och sprider ut sig samtidigt som de skryter om deras papparoll och om hur de slipper alla måsten...*lipar åt den s k jämställdheten*

En annan sak som jag ofta funderar på är hur man ska kunna vara rättvis mot sina barn...hur mycket man är försöker vara helt och totalt rättvist är det faktiskt en omöjlighet. Eftersom barnens ålder, kön, mognad och framförallt känslomässighet gör dem till så helt olika individer med olika förutsättningar, mål, ideer och tankar. Tyvärr kanske inte barnen alltid ser detta själva och upplever att de blir orättvist behandlade och det är dom gångerna som frustration, ledsamhet och hopplöshet håller en mor vaken om natten.
Hellre ett onödigt bebisskrik än en besviken tonårsblick...

Sist idag undrar jag över vad som kännetecknar en Udda figur/människa??

/vink vink

Efter en vecka...

...känns det nu äntligen som om bakterierna släpper sitt grepp. De kommer förmodligen snart att terrorisera någon annan, men det bryr jag mig inte om, bara jag slipper dom små parasiterna.
Sovit 9 timmar, utan att vakna av hosta eller andnöd, ingen blixtrande huvudvärk och halsen känns len igen. Snart dags att testa smaklökarna...

Igår hade jag mysigt besök av kollega över lunchen, vi passade på att prata "skit" om jobbet, vilket vi inte kan göra på arbetstid längre...Hon stannade riktigt länge och jag bjöd på chokladmousse med lime jordgubbar, jag tror det var uppskattat.

Efter det åkte sonen och jag till badplatsen, det blåste ganska kallt, men sonen badade ändå. Vi var borta en timme och efteråt var jag helt slut...
Därför blev jag hemma idag med...men som tidigare skrivit så går det nu åt rätt håll.

Övriga glada nyheter...mellan dotter börjar jobba inatt...midsommar närmar sig...sonens planerade resa till mormor och morfar blir av...för övrigt bara fem veckor kvar till semester...

Nu dags att spela lite spel med sonen.../Vink

Fotboll...

...och sport överhuvudtaget, har mycket gemensamt med samarbete och lojalitet på arbetsplatser.
Lag som inte hjälps åt, spelare som bara tänker indiviuellt vinner inte! För många egoister, utan team-anda skapar knappt mål möjligheter.
Ett lag eller team byggs av olika personligheter, det är långt ifrån bara en forward som behövs, slitvargarna och bollfördelarna är oftast viktigare för att en målgörare ska kunna näta.

Tänk om man kunde föra över mentaliteten från idrottslivet till arbetslivet, vad enormt mycket roligare, lättare och bättre allt skulle bli. Självklart skulle det då ske en viss form av utgallring av personal, vilket vore helt rätt. Alla är inte team människor och ska då inte ha ett sådant jobb...!

Efter en inbjudan besökte vi Gokart-banan och träffade en "gammal klasskamrat från högstadiet, en häftig upplevelse minst sagt. Han var sig lik utseende mässigt, men personligheten var äldre, liksom lugnare, lågmäld trots oväsendet runtomkring. Vi hade inte enormt mycket med varandra att göra då och hade inte setts på 25 år, men en cool känsla infann sig. Hans son går nu på "vår" skola som tydligen var mindre (hahah) än när vi gick där. Tråkigt nog verkar inga lärare finnas kvar...men å andra sidan var de dinosaurier redan på vår tid.
Egentligen hade jag nog önskat få mer skvaller om alla andra klasskamrater som trots allt bor kvar...men det kändes galet att fråga.
Hans son ska tävla på lördag och är rankad 11 av 44 i landet...otroligt bra...så kanske att vi återvänder för ett besök.

Nu dags för lite fotboll...*slår klackarna i taket*

/vink vink

Livet...

...kan vara märkligt.
Ena stunden fylld av energi, nästa helt utslagen...Inbillar mig att det är inbillning. Det är just nu sjukt hur sjukt det känns...

Funderar även på strider, bataljer och kämpaglöd, vilka ska man välja? Att ta fajten över något som diskuterats i många, långa år känns övermäktigt, och minst sagt onödigt. Nyheter som man ratade, nyheter som var helt ogenomförbara för några år sedan är nu helt fantastiska, ända tills man inser att man måste genomföra det också.

Att sitta under lång, lång tid och klaga över bristen på tid...är som att kasta steni glashuset, städningen tvingas man sköta själv dessutom. Man önskar hjälp, klapp på axeln och medbestämmande, men när hjälp kommer tackar man nej, när klapp närmar sig stöter man bort och när man ska besluta om saker eller ha egna förslag på åtgärder/förbättringar finns det inga, eller ingen som säger något.

Demokratiska röstningar som man ignorerar, klubbade beslut när alla är närvarande som några aldrig har hört och spydiga elakheter är vardagsmat, vilket gör att man till slut väljer att inte se, inte höra och inte tala.

Går det att få ordning?
Kommer det att bli en förändring?

/natti natt

Varför...

...lär man sig aldrig?

Är man sjuk så är man sjuk, man har rätt att vara hemma från jobbet, om man är sjuk.

Idag sa doktor'n - Gå hem och vila, vila, vila och vila lite extra...så bacillerna blir rastlösa och vandrar vidare. Hm, när jag nu ligger här och vilar undrar jag oroligt, blir jag eller bacillerna rastlösa först...*slår näven löst i bordet* Denna gång ska jag vinna...

Grubblar lite över vad jag hörde idag...att ställa krav ska man absolut göra, men ställa orimliga krav på saker som är lika för alla känns dumt. Att tro att en person ska få helt egna förutsättningar är som om en enda person ska få köra bil på vänster sida i trafiken...Eller att en enda person skulle slippa betala för varor på ICA bara för att...
Vid val situationer är det ytterst sällan man både kan äta kakan och ha den kvar!

Livet är fullt av kompromisser och vägval.

/blundar lite

Söndagar...

...borde vara mysiga, lugna och lata. Jag borde gilla söndagar, alla verkar gilla söndagar. Jag gör inte det, för söndagar har blivit en-lång-väntans-dag eller en-göra-iordning-inför-kommande-vecka-dag och sedan måste man somna tidigt för att orka upp tidigt och hur lätt är det när man är utvilad.
Näe, just nu känns söndagar tyngre än måndagar. Man kan inte riktigt slappna av och bara vara en söndag...jo, kanske fram till kl 14.00, för efter det måste man fixa saker som inte blev gjorda för det var lördag och saker som måste göras för att det snart är måndag....

Vad är det som får vissa människor att tro att de har all rätt i hela världen att ständigt vara åsikts-maskiner? Att de oftast dessutom är helt övertygade om att just deras maskin är den som är rätt är ännu värre...Man kan inte alltid vara den som har rätt, allt är inte svart eller vitt. Det finns gråskalor även för åsikter.
Alla har rätt att ha åsikter, men ingen har rätt att bestämma över vad andra ska ha för åsikter, därför är det ofta enklast om man väljer sina strider eller debatter. En viss mognad behövs för att se vilka bataljer som är värt att kämpa för och vilka man bör ignorera.
När inträffar denna mognad? Hos en del aldrig, hos andra tidigt och hos vissa sent men det inträffar iallafall...
Livserfarenhet, flexibilitet och lyhördhet är (tror jag) avgörande för när en människa på allvar startar sin mognadsprocess...

/vink vink

Mår lite...

...bättre idag. Feber som böljar upp och ner, lungor som inte riktigt orkar jobba fullt ut och en ond hosta...men ändå lite piggare än igår. *håller tummarna*

En konstig dag - begravning av hamster, luftgevärsskytte för grabbarna och fotboll för mig. Dessutom blåser det höst storm utomhus. Sitter och förundras över Syd-Korea som är kvicka, passningssäkra och underhållande. *jag gillar*
Senare blir det Nigeria och England i varsin match...

Får inte glömma bort att det ska lagas mat också, men vad ska man laga till? Matlagning och fantasi är inte en kombination som jag har...blir mycket samma lika, trots mattidningar och ide rika vänner som ger tips.
Om jag inte hade haft barn skulle jag förmodligen ytterst sällan laga mat överhuvudtaget, för mig räcker det med smörgås, ett ägg då och då eller värma-micro-kartong.

Nu är nog grabbarna på väg hem och då är det handling på Maxi som gäller, hoppas att det är folktomt!

/vink vink

Funderingar...

...kring vänner och kompisar kan man ha?! Vad kännetecknar en vän? Vad betyder det att ha en kompis?
Har man kompisar som barn och vänner som vuxen?

Efter att ha slitit hårt under två terminer har nu barnen sommarlov...och belöningen lät inte vänta på sig. Otroligt bra betyg och omdömen har under kvällen legat för allmän beskådan på köksbordet...*fattar knappt vad jag ser på pappren* *stolt som bara en mor kan vara*

Idag börjar fotbolls-VM och trots att Sverige inte lyckades kvala in kommer nog en och annan match att ses t ex Danmark, Tyskland, Nigeria och säkert några till...hihi..*minns 94 - hur ljuvligt var inte det ( på många sätt )*

Sista PS! Mina lungor går på knapp halvfart...gissar på en lunginflammation...onödigt!

Baciller...

...har en förmåga att komma objudna!

Här kan man gå under flera veckor och önska sig några sjukdagar...men inte händer det!
Sedan kommer den perioden som är bäst på hela året, sommaren, ljusa och varma kvällar, skolavslutningar och de sista hektiska planeringsdagarna inför semestern...då rusar bacillerna fram i otrolig fart och nitar sig fast i hals, näsa och hela huvudet...hur "sjukt" är inte det??!!
Att bli helt igenkorkad i näsan är det jobbigaste jag vet, man känner ingen smak, man kan inte sova och det blir stora sår i halva ansiktet. Åh...suck...

Dessutom önskar jag mig lite svar snart, blir otålig av att vänta/hoppas...*biter på alla naglar som kommer förbi, förutom mina egna*

/vink

Jaha...

...ångrar mig redan att jag igår lovade bara positiva inlägg. Idag skulle jag kunna ösa negativitet över allt och alla....

Jag har ett jobb - är det positivt eller negativt?

Jag är frisk - eller?

Det är snart sommarlov - ?

*jublar och sneglar under lugg* Jag fixade tre bra saker...hm hm...

Utöver ovanstående hade jag mycket trevligt lunch sällskap idag, önskar att det kunde inträffa oftare bara. Det är så skönt att sitta och blaj-prata om annat än jobb, jobb och jobb.
Efteråt åkte jag hem till sjuk son, snuva och feber som under kvällen verkade ge vika för de friska bacillerna. En dag till hemma blir det oavsett för att vara på den säkra sidan, vill inte starta sommarlovet med sjukdom och pencillin.

Bara ett litet PS...alla menar inte vad de säger och det är definitivt ögonen som avslöjar det...vissa framstår också gärna som lite bättre än andra...

/vink vink

Nationaldagen...

...har varit solig, varm och ovanligt inspirerande med många eftertänksamma tal.
Vilket har fått mig att bestämma att jag ska försöka skriva positiva saker framöver, jag har dock en tendens att skriva mörkt, elakt och ironiskt så det känns som en utmaning.
Det har under dagen handlat mycket om tolerans för andra människor, demokrati och yttrandefrihet. Dessa saker ser vi så självklara att vi glömmer bort det vardagliga leendet, det lilla ordet tack och det ännu mäktigare ordet förlåt. Att varje dag försöka ge någon något positivt att bära i sin ryggsäck, att få någon att känna sig behövd utan att bli utnyttjad och att själv få ett leende för något man gjort eller sagt.

Dagens glädje ämnen;
att familjen är frisk
att solen skiner
att naturen blommar

/vink vink

Bubblor och ballonger....

...går lätt sönder.

Att vara sig själv
Att vara människa
Att vara ödmjuk
Att vara förstående
Att vara lojal
Att vara ärlig
Att vara sig själv
Att vara människa...

är ofta lika svårt som att få en såpbubbla att hålla i evighet, oftast spricker det och då utan förvarning...
Ett enda litet ord vid fel tillfälle kan förorsaka enormt stor skada, precis som en ynkligt liten nål spräcker den största ballong.

Vad är det som gör oss människor till;
elaka
giriga
fördömmande
lata????

/vinkelivink

Deadlines...

...är nog det bästa och det värsta jag vet. Det konstiga är att man nästan alltid lyckas klara sin line, men hur går det till egentligen? Man pressar sig, man pressar sig lite till och till slut är hjärnan så full att det vill rinna ut genom öron. Det är då, precis då som man inser att man kommit i mål, man klarade deadlinen igen och uppdraget är slut.
Först då kommer paniken...paniken över att inte ha något att göra...panik i ca 5 minuter...innan man inser att det finns massor av annat/nytt/gammalt att ta tag i.Frågan blir då; vill man påbörja nytt projekt omgående? kan det vänta till dagen efter? Hm...det beror nog på hur bra man är på att smita undan, låtsas ha mycket att göra eller helt enkelt gömma sig...
Jag klarar av att i ca 15 minuter fejka jobb som inte finns, sedan rusar rastlöshets tåget hastigt mot min öppna famn.

Slutsatsen blir att om man ändå är på jobbet kan man lika gärna jobba, att bara sitta av tid är fruktansvärt långtråkigt och helt onödigt.

Dags att umgås lite =)

Fördomar...

...har alla är jag helt säker på. Det som skiljer en bra människa från en dålig människa i det här avseendet är hur man förhåller sig till sina fördomar.
Om man alltid öser ur sig tycken och tänken, utan minsta respekt..
Om man aldrig ger en annan människa en chans att visa sitt sanna jag...
Om man alltid går efter färg, form eller första intrycket...
Då är man en människa som jag inte vill umgås med, men eftersom jag försöker vara proffesionell...

Tiden tickar på
Åren går
Vill jag stanna klockan?? Näe egentligen inte

Skratt är härligt
Livet är underbart
Saknar jag något?? Näe egentligen inte

*vink vink*