Strejkvarsel och förvirring!

Jag är med i kommunal!
Jag har varit det sedan amöborna kom till!
Det har alltid känts rätt, då jag jobbar kommunalt och är en USK som visserligen blev en ASS men ändå!
Strejkvarslet kom och jag var en av dom skulle bli uttagen...Många av mina ASS kollegor är medlemmar i ett annat förbund och de har under en lång tid sagt åt mig att byta och sedan har de dragit diverse fördelar, ingen nackdel och mina öron har lyssnat sådär.
När så strejkvarsel kom, ringde jag direkt till det andra förbundet för att höra hur jag skulle gå till väga med bytet.
Svaret blev; Njaa, det tar lite tid att byta och ska du göra det nu?
Jag försökte förklara hur jag tänkte och varför jag ringde, varpå svaret blev; Nä, du ska nog inte byta.
Jag bad då om att de ändå skulle skicka papper och information, vilket de dryga veckan senare inte har gjort. Jag tolkar det som att de inte vill ha mig som medlem...

Nu är jag boven som ska strejka!
Vill jag strejka?
Egentligen för egen del kom detta ganska olägligt och jag vinner inte mycket på att strejka, men så helt plötsligt kom jag på!!
Denna strejk är för de andra, de unga och de mycket lågavlönade medlemmarna som på grund av samhällsfara inte själva kan gå ut i strejk. Denna strejk är för de som är där jag var förr i tiden. Då jag hade slitna skor, ingen riktig vinterjacka och fick jobba alla röda vardagar.
Så är jag en bov?
Nä, jag är nog en sympatisör som fortsättningsvis kommer att tillhöra kommunal. Dels på grund av att det andra förbundet inte var intresserade och dels för att det nog är min tillhörighet i grund och botten.

Och ingen är oumbärlig, alla kan ersättas men visst känns det skönt att höra att många önskar att jag inte ska gå ut i strejk, att många tycker jag gör nytta på jobbet!
Dessutom är inte sista ordet sagt än. Dispenspapper och konsekvensanalyspapper angående mig och mina arbetsuppgifter är inlämnade.
Bäst av allt är att konflikten inte hamnat i vår korridor, utan alla förstår att det handlar om "högre" makter och vi som små arbetar robotar bara har att följa med, lyda order och rätta sig i ledet. För snacket går att det finns arbetsplatser där man tydligen dragit ner konflikten till fikarummet, omklädningsrummet och bilparkeringen.

Därför blir min slutplädering för idag...Alla har rätt att tillhöra vad man vill, tycka vad man vill men inte göra varandra illa. Bättre då med respekt, lyhördhet och förståelse. Vi bor trots allt på samma planet men med mycket olika förutsättningar.

/vink vink