Underlig…

….och härlig blev gårdagen på många sätt.
Det fanns de som förfasade sig lite ( ibland mycket ) när jag som tjugo-åring berättade att jag skulle bli mamma. Själv fattade jag absolut inte vad jag gav mig in på ( det gör nog ingen oavsett ålder ). De som sa; ”det ordnar sig alltid” och ”förr var mammorna ännu yngre” hade en viss poäng. När man passerar fyrtio och varit mamma i dryga tjugo år i tre faser börjar man känna sig lite gammal. Man hänger inte riktigt med i snacket, förstår inte riktigt alla nymodigheter och orkar inte alltid ens försöka. Man frågar säkert samma sak flera gånger, kommer inte ihåg allt som alla ska göra och tycker att soffan och matlagningsprogram är helt lagom stimulerande. Samtidigt vill man inte visa att man blir äldre på något konstigt sätt och det gör att det blir än mer tydligt ibland…=)

Tidig eftermiddag kom så barnen med respektive för att smaka min ganska misslyckade kladdkaka och den konstiga bröd-pizzan med sallad som tillbehör. Det blev genast skratt och skoj, fotoblixtrar ( fy på dig A =) ) och samling vid bordet. Tanken som for genom huvudet ”nu hänger jag inte riktigt med” motade jag bort genom att nicka och le. Med lite vemod kände jag att snart, kanske mycket snart glömmer jag kanske till och med att le. Men då hände just det som får mig att känna glädje över att jag ”bara” var tjugo när jag blev mamma. För i ett av paketen låg det tre biljetter till en konsert som jag verkligen vill se, som på riktigt får mig att komma ihåg min egen tonårstid och dessutom ville mina två vuxna flickor gå med mig på den…
Så den 13 december får Europe akta sig för då finns jag i publiken för en osedvanligt trevlig nostalgiresa!! Tack så otroligt mycket ungar, jag kanske inte är så gammal trots allt. Tack också mor och far igen för att ungarna har körkort, så de kan köra oss dit, för jag tänker inte köra i Stockholm det är jag för gammal för….=)

Nu får jag inte glömma mina killar som också bidrog till en härlig dag med egen shopping ( tack mannen ) och precis den där klockan som jag visade i reklambladet ( tack sonen ). Mången tack också till alla ( och det var många ) som skrev på fb, sms och dessutom några söta mail ( tänk så fantastiskt det är med IT-världen ).

Nu är det dags att se verkligheten i vitögat, ladda för möten och hålla en tumme att änglarna finns bredvid mig.

/vink vink