…kan vara sjukt tråkigt, hälsosamt avkopplande och irriterande stressat!
Tiden man väntar upplevs oftast på ett sätt men när väntan är slut kommer man bara ihåg väntan beroende på resultatet av väntan…
För övrigt är jag vansinnigt trött på lappar ( ibland mail ) från skolpersonal som informerar mig om hur glad min son är, hur positiv han är och att han förstår allting som de säger. Jag berättar om och om igen att när han kommer hem låter det helt annorlunda. Han har inte alltid hängt med på allt och ibland är det stora tårar som rinner nerför kinderna när han försöker förstå. Bara för att min son är superglad och vill lära sig saker betyder inte det att allt är solklart. Vissa meddelanden genom åren har till och med antytt att jag har fel, att jag kanske överdriver och rent av ljuger. Men varför i hela friden skulle jag göra det?? Skulle jag av någon konstig anledning inte vilja att min son lär sig saker?? Jag är den som ser hans oro, hans ensamhet och när ögonen far runt för att han inte kan samla ihop intrycken. Men absolut…Han är glad, hjälpsam och genom snäll men han behöver kort och direkt information, inte blurr, blarr och blirr.
Avesta tur och retur på söndagen var trevligt. Trots att GPS-tanten halvsov lite och om det var A eller B var oklart. Gott fika och en urmysig balkong.
Nu dags för engelska, innan trummor och mat
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar