...i en trång hall med för få sittplatser och med dunkande, sprängande och molande huvudvärk var kanske inte det bästa sättet att tillbringa en kall måndagskväll på.
Fullt med "nya" och "gamla" deltagare går an, för de försvinner in i respektive rum men i ett fortfarande för litet utrymme tillsammans med nervösa, pjoltiga och gaggiga mammor, icke läs kunniga, snobbiga och stötta pappor kan vem som helst bli galen även utan skallebank...
Till slut tröttnade jag och sa ganska högt ( tillräckligt visade det sig )
"Men herregud, kan ingen av er läsa varken på inbjudan ni fått innan ni hit kom eller här i lokalen, för att inte tala om att det på ytterdörren sitter en stor lapp med svaren på alla frågor ni ältar om och om igen nu!!"
Den slipsprydda mannen snörpte ihop munnen och svarade;
"Var du klasspolis i skolan också?"
"Nä, jag tillhörde skolkgänget, vill du ha numret till mina föräldrar? Vad har du för ursäkt?"
Efter det svaret ( inget märkvärdigt alls ) blev det märkligt tyst de sista tjugo, vilket var otroligt skönt även om det tills slut kändes lite tryckande, halvt skavande och på väg till bilen insåg jag att om en vecka måste jag fejsa samma människor igen...
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar