Så var det dags igen...

*suckar tungt*

Att leta jobb-nycklar, välja väska och ordna med matlåda. Varför blir det alltid så här?
Kan man verkligen så totalt avskärma sig från en vardag och det bara på fyra dagar?
Ja, tydligen!
Har inte ens tjuvkikat på min mail sedan i torsdags kväll...*applåderar mig själv*

Tidigare idag skulle jag hitta mitt USB-minne som sitter på samma knippa som jobb-nycklarna och de låg inte där de brukar ligga!!
Panik!!
Jag gick igenom alla väskor, alla lådor i hela garderoben och hyllan ovanför sängen, hittade ingenting!
Dubbelpanik!!
Fortsatte leta ( på samma ställen, helt övertygad om att jag var blind, dum och slarvig ). Men de fanns inte där!
Trippelpanik!!
Stannade upp och tänkte utanför boxen...och hittade hela knippan i jack-fickan!! Förvånad och lättad!!

Nu går klockan mot tv/sovdags och fortfarande är inte väskan framplockad, matlådan ordnad och kläder ska både sonen och jag ha på oss...;)
Och här sitter jag vid datorn och undrar hur jag ska hinna, orka eller vilja göra klart...hehe...

Svårast är alltid att få till sömnen för har man vänt på dygnet så har man, men en natt med få sovtimmar klarar man eller??!!

*reser mig från stolen*
*sätter mig ner igen*

Har precis bestämt att vänta en stund till med vardagslogistiken, för att surfa runt lite på ditten och datten.
Kanske en skvätt kaffe och lite rulltårta som blev kvar från dagens besök slinker ner innan allvaret börjar...=)

/vink vink