...och oväntat besök.
Utan att ringa på eller knacka tog sig något in i vår tysta, nästan mörka lägenhet natten till idag.
Genom att skapa myrkryp i benen, tryck mot trumhinnorna och påbörja en vass, ihållande och skärande huvudvärk blev jag kring 03.15 lite vagt informerad om vad som pågick.
Det var vid det klockslaget det kändes som om jag vaknade från en ytlig, obehaglig och onödig mardröm som innehöll starka myror och hammarslag, samtidigt som jag var helt övertygad om att jag inte sovit en blund. Sängen snurrade runt, runt och runt igen medans väggarna lutade sig inåt vilket skapade en mycket liten yta för mig att vara på. Skuggorna dansade cha-cha så till och med katten jamade högt och länge, vilket gav mig en känsla av att ha hamnat mitt i en Koontz bok. Till slut har jag nog slumrat in för när klockan skrällde trodde jag att det var en tåg-tuta ( trots att min väcknings signal är en låt med Noice ), när sedan SMS-pling-plonget kom och jag trots att jag satt på mig glasögonen inte kunde läsa texten var det bara att kapitulera och sjukskriva sig.
Nu väldigt många timmar senare och i fullt dagsljus har insikten om att Mr Bacill troligtvis tittade in under natten dunkats in i huvudet, för att dessutom stanna...
Trycket mot öronen är kvar, rör jag mig för fort dansar svart prickar framför ögonen och hjärtat slår i sextondelar. Men ligger/sitter jag still mår jag bra!
Nattens konstiga äventyr orsakades troligtvis av feber-gubbarna och de har nog inte riktigt lämnat lägenheten, för dotter A befinner sig i sitt rum sovandes med nästan samma symtom som jag.
I skrivandes stund smyger sig en hosta på bakifrån, näsan har täppts till och det blir nog sängläge resten av dagen. Men med lite tur tycker inte Mr Bacill om min ostädade lägenhet och vandrar vidare till i morgon...*håll tummarna*
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar