...i mitt liv är ganska tråkig.
Klockan ringer, jag snozzar, klockan ringer igen, jag snozzar, klockan ringer ytterligare en gång och jag släpar mig ur sängen. Trycker på kaffebryggare och blänger på köksklockan...Vad är det med klockor egentligen? Endera går de för fort eller för sakta, finns det ingen lagom klocka?!
Mitt mål varje kväll/natt vid sänggående är att jag inte ska snozza morgonen efter, att vara klar så tidigt att jag hinner läsa tidning och äta frukost...Och varje morgon spricker planen! Frukost intas efter två timmar på jobbet och i tidningen läser jag ca var tredje mening.
För övrigt är jag så trött på morgonen att det kan vara svårt att senare under dagen komma ihåg vad jag gjorde eller inte gjorde...
Arbetsdagen - ?!!?
I de bästa av världar vid hemkomst kan jag sitta vid köksbordet ca en timme, gå igenom post/reklam ( oftast rätt ner i pappersinsamlingen ), dricka kaffe, surfa runt lite och helst lösa ett korsord eller två.
Efter ( förhoppningsvis en lugn timme och total nedvarvning ) kan problem uppstå om jag glömmer bort vilken veckodag det...*asg* Jag tror dock inte att familjen märker min veckodags förvirring, eftersom det finns almanackor att titta/snegla på.
När barnen var små och alla fyra dansade, red, spelade pingis och gymnastiserade m m, var de som sagt/skrivet för små för att se min förvirring. Nu är de stora och fixar/kommer ihåg saker själva...*jag pustar ut*
Efter kl 22.00 blir det så tyst i huset ( det är ganska tyst alltid om sanningen ska fram, vi är inga gaphalsar, teaterapor eller bråkstakar ), men det känns tystare än innan...Natten är tyst! Natten är underbar! På natten får man vara förvirrad, tankfull och sig själv utan att någon märker det...Mmmm!
Nu dags att ladda för lite träning...var ett tag sedan nu p g a sjukdom, bokmässa och kalasande...=)
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar