Ålder.

När man är 10 är de som är 16 mycket, mycket gamla.
Under tonåren är 25 lika avlägset som planeterna som vi inte ser.
Vid 20 tycker man att det är minst 30 år kvar till 40.

Men helt plötsligt sitter man där och är drygt 40 och tänker att det är inte långt kvar till pensionen.

Innan skolåren är ( förhoppningsvis ) livet sorglöst, lättsamt och roligt.
Lågstadiet är nyfiket, intressant och lite skrämmande. Ändå fortfarande enkelt utan större problem.
Åren i mellanstadiet kan vara jobbiga för en del, framförallt flickor som nu vill bli coola tjejer. En flickor ville bli nördar oxå, men de tittade inte jag åt.
Tonåren - här händer det saker både med kroppar, huvuden och familjer. Konsekvenserna från tonårens eskapader följer med en lång bit upp i vuxen ålder.
Vuxen världen startar kring 20-25 och att man ska bli dryga 40 är fortfarande osannolikt.
På arbetsplatsen när man själv är kring 25 hör man de som är 40 och äldre prata om torra slemmhinnor, håravfall och trötthet. I smyg skrattar och hånar man dessa individer, man tänker att det där gäller inte mig!

Så vid 35 började jag motarbeta min egen ålder.
Alla dieter var bra dieter i två dagar...
Ungdomliga kläder såg bra ut i provhytterna...
Håret fick olika vitaminbehandlingar och blev risigare...o s v

Nu vid 41 tänker jag att;
Jag får vara tröttare än tidigare
Det är tillåtet att vara lite smått förvirrad
Håret ramlar av fortare
Till torra slemhinnor har jag inte kommit ännu, men när det kommer accepterar jag det också.
Kläder ska vara bekväma

Idag är det kalas dags, ännu en "unge" i släkten har fyllt 18, uppnåt myndighetsåldern och får ta ansvar för sina handlingar.
Under uppvaktningen ska jag njuta av min egen ålder, ska absolut inte önska mig tillbaka och uppträda lite tantigt...

*går mot garderoben, med tant-tofflor och slitna myskläder*

/vink vink