söndag 31 oktober 2010

Känns lite omotiverat...

...att träna, så vad gör man då??
Satt länge ( egentligen inte speciellt länge ) och funderade vid köksbordet på hur eller vilken morot som kunde inspirera till mer träning....
Så plötsligt ( egentligen fanns tanken innan jag började tänka ) kom jag på att ett par nya träningsskor skulle nog få igång mig igen.

Tittade lite snett och trumpet på mannen medans jag la fram min teori, han suckade lite men hängde med till Stadium. För nu var det dags för ett par riktiga skor inte ett par billiga ICA gympaskor...
Men herregud vad många olika rör-på-dig-och-må-bättre-skor det finns; löparskor, träningskor, cykelskor, basketskor och fotbollskor.
Fotbollskorna gick bort direkt även om de var otroligt snygga, dock tror jag inte att det skulle vara så populärt att komma med dobbar.
Cykelskor förstår jag inte ens varför det fanns speciellt för.
Problemet uppstod när det fanns skor för löpning ( det händer att man springer lite på friskis passen ) och skor för gymping. Man hinner knappast byta skor mitt i passet.
Mina fötter är lite kinkiga så det får inte skava vid hälsenan eller pressa över vristen för då somnar tårna, vilket inte är så skönt!
Till slut fick jag lite expert hjälp och skorna som jag tänkte köpa var för platta tydligen ( säkerligen för billiga också ). Så nu sitter jag här hemma med betydligt dyrare men skönare gympaskor ( som man även kan löpa i ) än vad jag hade tänkt mig.

Så om tre timmar är det bäst att jag masar mig iväg på ett pass, för att inviga skorna. Jädrar då om jag inte orkar lite mer än innan och fasiken ta expediten om jag inte svettas lite mindre, för nu ska skorna göra det hela lättare, bättre och roligare sa han...Hm....

/vink vink

lördag 30 oktober 2010

Ready to take off....

...to destination Hong Kong!

Kl 10.40 var det dags att lyfta från marken och redan vid stols inställningen kl 10.38 startade problemen, så jag fick be andre piloten om lite handräckning.
Kl 10.39 gick jag igenom checklistorna, för att kl 10.40 dra igång de tre motorerna i DC 10:an på väg mot den asiatiska delen av världen.



Efter diverse spak-dragningar och knapp-tryckningar lyfte nosen upp, upp mot himlen och det sög till i magen...
Att styra ett stort flygplan är absolut inte samma sak som att ratta en volvo med servo och dessutom var det svårt att hålla sig rakt när marken var ca 3000 meter ner..
Den "lilla" DC 10:an svajade oroväckande, vilket ( inbillade jag mig ) berodde på att Bruce Willis försökte kasta av eller eliminera terroristerna bland passagerarna. Så min stora, viktiga och ensamma uppgift ( utan pilot utbildning ) var att landa planet säkert och fortsätta in i månens sken med en blödande aktionhjälte vid min sida medans alla runt omkring hurrade och jublade.
Nu gick inte landningen riktigt som den skulle så en extra sväng till Australien blev det innan jag fick till en nedsättning av planet...ja ja nästan iallafall.

Lätt illamående stängde jag av motorerna och insåg att jag landat utan att fälla ner landningstället...tur det finns flygplanstekniker att tillgå...!
Darrig och yr i huvudet kliver jag sedan ut från cockpit och hittar ingen Bruce Willis...*hängde med läppen*
Däremot ser jag hur mina två familjemedlemmar är oskadda och euforiska efter sina turer med Draken och enligt deras andre pilot är jag gift med någon av piloterna ur Top Gun...så Bruce kan slänga sig i väggen...*asg*

För övrigt är det svinkallt att tillbringa 4 timmar i en flyghangar, men desto varmare att försöka handla lite på ett fullsmockat Maxi en löne-lördag!!

*sätter mig vid elementet och återkommer när upptiningen är genomförd*

/vink vink

onsdag 27 oktober 2010

65 år!

Idag fyller min far pensionär, trots att han varit det i 5 år. Hipp hipp Hurra!!

Jobbade bara några fjuttiga timmar innan det blev dags att hämta de som skulle med till Sannahed för kalas.
Bevis på att gammal är äldst fick jag idag och då i teknikens tecken...eller hur E!?

Det är inte ofta som jag kör själv dit, men på grund av en trasig luftbälg så gjorde jag det idag. När vi/jag passerar Kumla ( på ca 4 minuter ) innan man kommer till "Hea", funderar jag alltid snabbt på; Hur det skulle ha varit om jag inte hade flyttat till Västerås som 19 åring ( nästan )?
Minst en gång om året när jag åker dit vill jag stanna vid kyrkogården, först får farmor/farfar en klapp. Om inte barnen är väldigt otåliga besöker jag gärna barndomskompisen och även flickornas gammelmorfar som verkligen gav mig ett och annat att tänka på. Dessutom har han hitills haft rätt i allt han sa, vilket är fantastiskt eftersom han dog för 20 år sedan.

Det är alltid mysigt att komma "hem" och se att allt är som det alltid har varit. Snacka om trygghet.
God mat, gott fika och trevliga samtal om nu och då innan vi vände hemåt i mörkret.
Vad jag tycker om mitträcken, helljus och galningar behöver jag knappast skriva...men lite serietidnings tecken kan ni få...¤&(/¤%&"#!
Men en sak är konstig...vi har alltid mer påsar och kartonger med oss från mor och far än dit, oavsett vem som fyller år. *kliar mig i huvudet, men tackar ödmjukt*

Nu är dock alla hemma som ska vara hemma, de som inte ska vara hemma har landat där de ska vara. Så jag andas ut och sätter mig ner framför tv:n och laddar för helg.

/vink vink

Min son har den sista tiden...

...tjatat ganska mycket om att jag är tråkig. Så igår berättade jag för honom att man blir en trist person när man blir förälder, för jag var en otroligt rolig människa innan...eller?
Han blängde länge på mig, men svarade inte. Några timmar senare sa han surt; Hur ska jag kunna veta att du ens fanns innan jag fanns?
Kan man göra annat än le då?
Jag gick inte in i diskussionen om blommor och bin...känner inte att jag klarar av det med honom i nuläget.

Men det fick mig att börja fundera på hur mycket man egentligen skulle kunna ljuga om hur man var och vad man gjorde innan de föddes. Nu är mina barn för stora för att börja hitta på fantasi sagor...men jag tänker definitivt göra det med eventuella barnbarn...*skrattar i smyg*

Idag har jag jobbat, jobbat och jobbat tills jag blev klar med rutsystemet. Trots två avbrott under dagen, varav den ena bestod av en variant på gömma nyckel leken. Vår lek gick istället ut på att leta efter branden som inte fanns...Jag hade tre rätt av tre möjliga. *slår mig för bröstet*
Avbrott nummer två var månadens informationsmöte - där det denna gång även innehöll Abba-musik, tröj-provning och ett ibland oerhört snabbt bokstavsflöde.
När man äntligen är klar, stänger av datorn, byter om och går hem känns det som om rutorna har fastnat i ansiktet, på själva huden.
Så nu är det dags att försöka gnugga bort det. Funderar på om rotborste eller rivjärnet fungerar bäst...;)

Nu är det iallafall kväll och barnen hade fixat mat åt sig och jag nöjde mig med en äggmacka och massor av ostskivor...Mmmm...

/vink vink

På jobbet...

...genomförs just nu en undersökning, beställd från "någon", som går ut på att fylla i blanketter och ett Web-formulär angående hur många telefon påringningar och besök vi har. Och även vad de handlar om t ex frågor om snöröjning eller hemtjänst taxor.

På förmiddagen ringde telefonen och jag svarade;
- Skallbergets servicehus Marie.
Varpå en rosslig gubb stämma skriker;
- Vill du gifta dig med mig?
- Ursäkta, vad sa du, frågade jag häpet.
- Snälla gift dig med mig, skrek gubben.
- Varför då?, undrade jag fortfarande ganska förvånad.
- För jag är ogift och har en hel del pengar. Fick jag till svar.
Nu började jag tro/misstänka att det var en busringning från de som beställt undersökningen, bara för att kolla ( storebror ska veta allt ) hur man hanterar udda situationer.
Så jag plockade fram min absolut mest neutrala och informativa röst och sa;
- Tack så mycket för erbjudandet, men jag är redan gift och pengar har jag i överflöd.
- Det var väl själva fan, vrålar gubben och slänger därpå luren.

En ganska lång stund efteråt funderade jag på i vilken kolumn jag skulle fylla i det samtalet, det fanns ingenting som passade...Fast på hushållsnära tjänster hade det kanske passat?!!? Eller ekonomi?!!?
Till slut hittade jag raden för felringningar och där satte jag mitt streck, samtidigt som jag ändrade benämningen till busringningar...hihi. Jag hoppas att de som ska sammanställa skiten undrar lika mycket som jag gjorde när samtalet pågick.

PS! Det regnar...och är mörkt...jag ska snart åka till affären ( ingen bra kombo )

/vink vink

Läxläsning!

Det jag tror att jag kommer att sakna mest när alla barn flyttat hemifrån är nog den gemensamma läxläsningen vid köksbordet...

Idag är det NO för mellanstadiet som diskuteras.
En vuxen människa har två kvadratmeter hud på kroppen - Så nu förstår jag varför jag har så mycket lös hud som hänger och slänger. Jag är trots allt bara 160 cm lång/kort och bredden är ca 80 cm ( mätte det precis nu ) Det ska alltså vara så!!
Då kommer nästa fundering; De människor som är väldigt stora d v s mer än två meter långa och ganska tjocka, var saknar de hud någonstans?

Ansiktet har 43 muskler och när man ler använder man 17 st olika mot när man är arg då jobbar alla 43. Är det bra eller dåligt? Alla pratar om hur viktigt det är att musklerna får jobba, men samtidigt vore det bra om fler människor var glada. *funderar vidare på denna konstiga information*

Till sist är det så att man tappar ca 100 hårstrån per dag, men lika många växer ut igen? Hur kommer det sig då att det finns så många flintskalliga människor ( om man bortser från de som med vilje rakar sig )?

Näe...ämnet NO är inget för mig...;)

Att hålla reda på veckodagarna kan vara ett problem för vissa...för alla dagar är lika även om de är olika;

Måndag - när den väl är över, är den bäst för då är det sex dagar kvar till nästa gång. ( fast egentligen borde den plockas bort ur kalendern )
Tisdag - en neutral dag som förgylls av kram från mannen under en timme. ( blir en tråkig dag om måndagen har tagits bort )
Onsdag - lill-lördag för de som orkar, för egen del en bra dag eftersom det bara är två dagar kvar till fredag.
Torsdag - var fjärde vecka är detta en otäck dag...*huttrar*
Fredag - fantastiskt dag/kväll med mys ( för de som orkar ) och inget krav på sänggående i tid ( om ingen aktivitet står på programmet dagen efter )
Lördag - shopping, shopping och tillåtelse för latmasken att visa sig ( oftast )
Söndag - sovmorgon!!! Alltid!!! ( lite ångest så klart för arbetsveckan som lurar runt hörnet, oavsett om det finns en måndag eller inte )

Vilket dravel det kan bli ibland....=)
*stänger ner datorn och skäms lite*

/vink vink

tisdag 26 oktober 2010

Tänk vilken snäll...

syslöjds fröken min son har...*meningen dryper här av ironi*
Hon skickar med tyg-bitar hem, så barnen kan träna på symaskinerna som då ska finnas i varje hem tydligen...Ja, jag har en symaskin från IKEA för femhundra kr.
Det är min tredje sedan jag flyttade hemifrån.
Min morbror ägde ( innan han blev pensionär ) en symaskinsaffär i Örebro, så från honom fick jag en begagnad. För alla måste sy gardiner flera gånger om året och dessutom ska byxor läggas upp.
Jag avskyr gardiner!!! Har alltid gjort!! De jag har uppsatta har andra köpt, sytt och hängt på plats.

Hursomhelst så började den första maskinen kärva lite när sonen var liten ( kommer inte på vad jag skulle sy, men iallafall ) och då tänkte jag; Jag smörjer med lite olivolja! Mmmm...vilket skit dålig ide det var. Det slutade med att jag försökte duscha bort oljan för att sedan torka den med hårfön och ändå fick den sin sista vila på återbruket.
Den andra maskinen var ett arv från mannens mormor och trots en otroligt fin instruktionsbok, lyckades jag aldrig trä den ordentligt. Så när sista nålen var avbruten ( nålarna går väldigt lätt av om man trär fel eller försöker sy i skinn )åkte även den maskinen till återbruket

Så nu har jag en billig som sagt/skrivet från IKEA...Jag tycker fortfarande inte om gardiner, jag klipper av för långa byxor och lappar absolut inte trasiga kläder, men flickorna har använt den några gånger och nu var det dags för sonen.

För att han inte skulle bli ledsen och besviken plockade jag fram allt tålamod jag kunde hitta, satte mig snällt och började trä tråden ( jag kan inte minnas att nålsögon var såå små ).
Jag lyckades och han lyckades sy någon konstig fladdermus historia, så nu är det dags för potatis kokning. Eftersom jag blev fruktansvärt sugen på gubbröra...*slickar mig om munnen*

Förresten fröken R - Blev detta lite mer positivt eller??? *ler stort*

PS! Ikväll är det Desperate Housewives på tv - ME LIKE!!

/vink vink

måndag 25 oktober 2010

Ibland...

...måste man helt enkelt göra något som man inte får.
Så därför skrivs detta inlägg snabbt på arbetstid.

Har jag något att skriva då? Nix, egentligen inte!

Så därför bjuder jag på en bild av min katt. När det skalas räkor vill hon gärna vara med och räkor äter jag flera gånger i veckan.
På sista tiden har hon dock blivit kräsen och äter inte vilka som helst...hm!
Gevalia är absolut en bortskämd pensionär! =)



Observera gärna den smuliga skärbrädan, som jag aldrig använder. Vilket gör att jag undrar var smulorna kommer ifrån.

Kanske dags nu att återgå till jobbet, om än motvilligt...;)

/vink vink

Tänk vad tokigt...

...man kan tolka saker.
Man ska akta sig för att prata i en redan pågående diskussion, vilket jag fick erfara idag. Att ta något för givet är dumt och inte värt att riskera livet för. Så nästa gång är jag tyst!!!

Middagsdags igen, igen och igen...Tänk om jag slapp matlagning varje dag...
Hos mig idag stod korvstroganoff på menyn och en stroganoff är en stroganoff liksom, ändå kan man göra den så annorlunda och gör jag någonsin lika?
Till exempel kan man använda konstiga korvar eller vanliga korvar.
Eller gul lök istället för röd lök eller varför inte tvärtom.
För tjock konsistens kan man använda grädde eller 70-tals redning...hua!
För de som vill ha såsen tunn användes med fördel bara vatten eller vin ( om man råkar ta fel )
Kryddor kan stå på bordet, så att var och kan skyla eller förstärka smaken utan att kocken/kockan tar illa upp...
Tänk om man hade fört dagbok över vilka maträtter man har tillagat, då hade man kunnat gjort statistik för hur ofta man gör samma men ändå inte lika. Kanske till och med ett stapel diagram...de är ganska stilrena!

Terminspremiär på sonens trumlektion idag...Åh, har ni tänkt på vad overkligt det kan bli i ett rum fullt av mammor/pappor som väntar på sina barn.
Man nickar lite lätt igenkännande...första gången
Kanske kostar på sig ett leende...andra gången
För att sedan tredje gången bli indragen i snack som man inte är intresserad av...Vill jag träffa nya människor behöver jag inte anmäla barnen till olika aktiviteter.
Jag kanske hellre sitter och kopplar av i väntan på mitt barn.
Och bara för att barnen har samma intressen betyder inte det att vi vuxna är själsfränder...
Så Hallå!! Låt mig vara ifred när jag väntar på mitt barn i ett trist, grått och slitet rum fullt med nötta och skavda trä möbler!

Måndag kväll och jag är positiv, faktiskt!

/vink vink

söndag 24 oktober 2010

Idag måste jag...

...dammsuga, torka golv och damma, kanske inte i den ordningen men iallafall. Toaletterna behöver oxå en "översyn" eller snarare hårdgnugg.

Men hallå! Det är såååå vansinnigt tråkigt, onödigt och spilld tid eftersom det inte syns att man gjort det efter två dagar.
Därför har jag under förmiddagen funderat ut hur jag skulle motivera mig...Och så fort det handlar om lön/belöning går allting lättare, fortare och är roligare eller hur?

Så jag bytte om till jobbkläder typ städrock *asg* , näe jag tog på mig träningskläderna och gick ut genom dörren.
Väntade ca 10 sekunder innan jag ringde på...( ingen öppnade för sonen vägrade leka denna lek med mig )...jag släppte därför in mig själv!
Gjorde sedan en snabb koll angående var städredskapen fanns och hur jag skulle gå till väga. Förhandlade med mig själv om lönen, blev efter en stund nöjd.
Frågade om jag fick ha radion på och det gick arbetsgivaren/jag med på.
Tänk vad mycket lättare det nu gick att damma ( om än lite slarvigt på de ställena ingen tittar ) dammsugningen ( flyttade inte på alla möbler eller förresten inga möbler flyttades ) och våttorkningen ( den bytte jag ut mot ett träningspass på F o S ).
Friskis och Svettis vägrade nämligen flytta passet som jag ville gå på tills min arbetstid var slut...lite dåligt kan jag tycka...hihi. Eller planerade jag dåligt från början för att slippa ta fram moppen...hahaha.
Toaletterna då...Ja, de hann jag inte för jag blev bara betald för en timme...
Nästa gång ska jag definitivt ha mer betalt ( för hua så skitigt det var ) men mer än en timme i veckan tänker jag inte jobba ( någon fritid måste en få ha ).

Kontentan av ovanstående blir;
Jag hatar att städa, jag är urusel på förhandlingar ( t o m med mig själv ) och jag prioriterar träning ( hahaha inte egentligen men måste jag välja så )

Skriv något om snön då!!
Nix, för vi vet alla att hösten och vintern är här. Då ska regn, snö och blåst ner och runt oss. Bara att gilla läget!!
Så köp en bra bok ( eller flera, vintern är lång ).
Ha godis hemma ( för tröstätning i smyg )
Så är snart våren och sommaren här igen...
Förresten hann det sluta snöa innan jag var färdig med meningarna om snön.
Apropå snö...så bytte mannen däck på bilen idag och som tack för hjälpen fixade jag fem stycken matlådor åt honom...Det händer inte varje år att han fixar däcken innan snön ligger i drivor överallt, så lite snäll kunde även jag vara...=)

Nu dags att ladda för en jobb-vecka igen ( undrar om jag skriver den meningen varje söndag? )

*sjunker ner i soffan*

/vink vink

lördag 23 oktober 2010

Jag har...

...två arbetsgivare helt plötsligt och det är en häftig känsla.
Den ena betalar lite mer än den andra...
Från den ena är det enorma krav, total hängivenhet och stark lojalitet som gäller. Medans den andra blir glad för minsta lilla och att jag arbetar överhuvudtaget ( och nej! det är inte min man jag menar! )
Så nu sitter jag här ( i väntan på kalas...uppklädd, sminkad och rastlös ) och undrar vilken arbetsgivare jag ska välja, vilken som till slut får mitt slutgiltiga Ja?

Numera är barn bordet på kalas ett ungdomsbord, där den yngsta idag var 12 år ( min son ) övriga är 18 år och äldre. Så gissa vad som diskuterades - fester/alkohol, körkort och student. Rösterna är inte längre så pipiga heller utan snarare åt bas hållet...och de hörs!




Detta är inte min fika tallrik!
Men visst ser det gott...Två av sorterna smakade jag.


Till sist en bild på födelsebarnet...och nu tror alla att hon inte vill vara med på bild?!!?
Men så är inte fallet. Detta flickebarn älskar att bli uppmärksammad, fotograferad och sjungen för. Därför valde jag denna bild...*asg*




Nu dags att njuta ev en lugn lördagskväll och hoppas att ungdomarna som är ute och åker långt, kör ytterst försiktigt. *ständigt orolig*

/vink vink

fredag 22 oktober 2010

Ålder.

När man är 10 är de som är 16 mycket, mycket gamla.
Under tonåren är 25 lika avlägset som planeterna som vi inte ser.
Vid 20 tycker man att det är minst 30 år kvar till 40.

Men helt plötsligt sitter man där och är drygt 40 och tänker att det är inte långt kvar till pensionen.

Innan skolåren är ( förhoppningsvis ) livet sorglöst, lättsamt och roligt.
Lågstadiet är nyfiket, intressant och lite skrämmande. Ändå fortfarande enkelt utan större problem.
Åren i mellanstadiet kan vara jobbiga för en del, framförallt flickor som nu vill bli coola tjejer. En flickor ville bli nördar oxå, men de tittade inte jag åt.
Tonåren - här händer det saker både med kroppar, huvuden och familjer. Konsekvenserna från tonårens eskapader följer med en lång bit upp i vuxen ålder.
Vuxen världen startar kring 20-25 och att man ska bli dryga 40 är fortfarande osannolikt.
På arbetsplatsen när man själv är kring 25 hör man de som är 40 och äldre prata om torra slemmhinnor, håravfall och trötthet. I smyg skrattar och hånar man dessa individer, man tänker att det där gäller inte mig!

Så vid 35 började jag motarbeta min egen ålder.
Alla dieter var bra dieter i två dagar...
Ungdomliga kläder såg bra ut i provhytterna...
Håret fick olika vitaminbehandlingar och blev risigare...o s v

Nu vid 41 tänker jag att;
Jag får vara tröttare än tidigare
Det är tillåtet att vara lite smått förvirrad
Håret ramlar av fortare
Till torra slemhinnor har jag inte kommit ännu, men när det kommer accepterar jag det också.
Kläder ska vara bekväma

Idag är det kalas dags, ännu en "unge" i släkten har fyllt 18, uppnåt myndighetsåldern och får ta ansvar för sina handlingar.
Under uppvaktningen ska jag njuta av min egen ålder, ska absolut inte önska mig tillbaka och uppträda lite tantigt...

*går mot garderoben, med tant-tofflor och slitna myskläder*

/vink vink

torsdag 21 oktober 2010

Jag jagar...


...månen!

Jag gillar när månen är full...bättre den än jag iallafall. När det händer ( att månen är full ) så har man en godkänd anledning till att sova dåligt, drömma mardrömmar och få konstiga bett på benet. Man kan njuta av hur vacker den är, man kan undra hur det skulle kännas att röra den och dessutom tror jag att den smakar som ostbågar...Mmmm, vad gott! *slickar mig om munnen*



Syns det på denna bild att jag står på en stege för att komma närmare? Hoppas det!
Jag tog bild på stora karlavagnen oxå, men stegen räckte inte så långt att bilden blev bra. *putar med underläppen*





Ska jag skriva något om dagen på jobbet? Näe...det låter jag bli ikväll, för nu är det fredag!!! *gör en volt i hallen*

Förresten så diskar jag i följande ordning;
1. glas
2. bestick
3. tallrikar och skålar
4. kastrullerna

Jag tittar inte gärna på tråkiga videofilmer om lastbilar som backar ( även om de är skickliga )
Dessutom ska jag äta glass snart.

/vink vink

I duschen...

...får jag de bästa ideerna. Och de behöver man skriva ner direkt annars riskerar de att flyga iväg fortare än fantomen dansar. Har ni någon aning om hur svårt det är att skriva med bläck på ett papper i ett varmt badrum? Eller ännu värre, direkt under rinnande vatten? Att skriva det på den immiga spegeln är heller ingen större vits, för så fort man öppnar dörren, för att hämta papper och penna, så försvinner texten. Sista alternativet blir då att avbryta duschandet, torka sig paniskt fort för att rusa ut till anteckningsblocket. Men då kommer det troligtvis att droppa från håret och få vissa bokstäver att försvinna.
Ja, det är klart man kan duscha färdigt samtidigt som man upprepar och upprepar och upprepar...men de bästa bitarna i ideerna tappar man konstigt nog bort ändå.

Eller den absolut sista sekunden innan man somnar, då döker garanterat svaret på livets stora gåta upp. Arkitekt ritningar till det åttonde underverket kan också blixtra förbi. Om man då går upp för att skriva eller rita ner vad man såg, somnar man absolut inte om. Väljer man att ignorera sina briljanta ideer, ångrar man sig resten av livet...

Varför kan man inte upptäcka något nytt och helt fantastiskt när man sitter rakt upp och ner och har urtråkigt. När man dessutom har hur mycket tid som helst...Å andra sidan hur ofta händer det? Att man är sysslolös alltså, för ideer har man nog hela tiden...hihi.

Sitter nu i soffan nyduschad oc undrar vad det var jag kom på för att sedan glömma bort. Något stort, viktigt och bra var det i allafall...det är jag säker på!!

*lägger pannan i djupa veck*

/vink vink

Naturens...

...kretslopp finner vi logiskt, riktigt och till och med viktigt. Att större djur äter mindre djur, att vissa arter ger jord till våra grönsaker och att några ger oss blommande blommor som njutning är självklara saker. Vi klagar på klimatförändringarna som ingår i kretsloppet ( vi har haft istid förrut ). Solen går upp, solen går ner. På vintern vill ( en del ) ha snö och på sommaren önskar vi bada.
Även om man är rädd för ormar, spindlar eller elefanter så vet vi att de behövs.

Människans kretslopp eller sammanhang vill vi däremot inte se, inte låtsas om. För vem har bestämt att vissa yrken är mer värda än andra. Hur skulle våra liv se ut om inte sopgubbarna fanns och hur skulle hjärnkirurgen klara sig utan städerskan.
Lokförarna skulle inte finnas om inte rallarna fanns och om förskolepersonal inte fanns skulle inga mammor/vissa pappor inte kunna jobba innan barnet fyllt sju år.

Vi ingår i ett sammanhang, ingen har ett viktigare yrke än någon annan. Alla behövs på en arbetsplats, alla fyller en funktion.
Det handlar inte alltid om utbildning, ibland är erfarenheten viktigast och helt oumbärlig. Hur mycket studielån man har valt att ta för en högre lärdom föringar inte många års erfarenhet inom yrkeslivet. Privatlivets erfarenheter kan också gynna eller missgynna en yrkesbana så klart.

Att studera på universitet till något specifikt betyder inte att man kan allt. En raketforskare kan vara urusel på matlagning och en advokat kan vara utan körkort.
Genier är genier på vissa delar, men vanligtvis odugliga i sociala sammanhang.

Nu skulle jag kunna blanda in löner, jämnställdhet och andra faktorer men väljer bort det. Jag vill endast förmedla att vi Alla ingår i ett stort sammanhang och det gäller att vi Alla tar ansvar för det. Både privat, på jobbet och även på shoppingrundan.

Min närmaste och viktigaste uppgift är därför att ge mina barn lite kvällsmat eftersom det är jag som satt de till världen...*går mot spisen med ett litet leende*

/vink vink

onsdag 20 oktober 2010

Köksbordsfunderingar

Vandringen mot okänt mål startar vid födseln.
Promenaden pågår hela livet, ibland i uppförsbacke och andra gånger i nerförsbacke.
Till slut stannar benen, vill inte mer, väljer inte mer.
Mitt traskande längs den brokiga, sanna och besynnerliga vägen har förhoppningsvis bara kommit halvvägs.
Fram till nu har jag plockat tråkighet och rolighet
En och annan visdom och onödighet
Har hittat vänlighet blandat med elakhet
Allt är samlat i en enormt stor kantig, ständigt växande vas
Ovänner ligger i botten
Vänner svävar ovan
Livets vas blir aldrig full
Så jag fortsätter flytta fötterna framåt och nyfiket titta mig omkring.
Plockar lärdom
Hittar sanning
Mellan dessa växer ondska
Hoppas att få gå länge, se mer, höra allt och göra mer
Vem vet vad som finns bakom nästa kurva, efter nästa backe och i diket.
Letar du?
Hittar du?
Kanske vi möts....

Jag avskyr...

...att inte få förklara mig. Även om jag är dålig på berätta hur och vad jag menar, så blir jag verkligen ledsen när jag inte ens får försöka. Att hamna mitt i något som jag inte har bestämt, kanske inte ens tyckt varit bra och sedan inte få chansen till återkoppling...*lipar*
Konfrontationer kan vara bra, förhoppningsvis även vägen till något gott. Men det verkar inte gälla mig...*torkar en tår*
Klart jag nu vid mitt bruna köksbord funderar på om andra regler gäller för mig...eller om det kanske ( med lite tur ) bara var ett missförstånd.
Hur jag än vrider och vänder på saken undrar jag hur man kan reda ut ett problem utan att alla inblandande deltar?

Dags att släppa sorgen i hjärtat och finna glädjen.

En lagom god karibisk sallad är uppäten, disken ( enorm ) diskad och tvätten snart upphängd. Så snart är det tid för ombyte och kila iväg på ett danspass på friskis och svettis...Mmmm. Undrar om rytmen från förr finns kvar i benen, höfterna och huvudet?
Det återstår att se....

*springer iväg för att byta om*

/vink vink

tisdag 19 oktober 2010

Vaknade i morse...

...lagom utvilad och ganska pigg.
Visste dock att dagen skulle bjuda på lite utmaningar, men kunde nog inte i min vildaste fantasi tro ( jag har ändå en vild fantasi ) att dagens morgon skulle bjuda på en sådan besvikelse...En besvikelse som jag inte hade behövt uppleva om människor förstod sammanhang.
Attitydsproblem är det några stycken som har...men idag dök det upp några till!
Förståelse finns hos vissa och några till försöker verkligen, men det finns tydligen en och annan som trots att de varit med från start inte har ens en gnutta empati!
Kommunikation?? Om det fanns tillsammans med en skopa tålamod skulle varje dag gå ihop. Varje dag skulle bli en bra dag!

Varför vaknade jag på ett sådant positivt sätt just idag?
Förklaring är att vid lunch lämnade jag jobbet för att med snälla M gå på bokens dag. Först åt vi lunch och pratade...eller jag pratade och det var så skönt att ösa ur sig till någon som förstod utan krångliga förklaringar. Tack M och förlåt att du kanske du inte fick många sylar i vädret...*skäms lite*

Vidare till teatern och först ut var Mark Lewengood. En fantastisk människa tycker jag. Han säger så många kloka saker. Hans summasumarum idag ( min tolkning ) var; börja att älska och du blir älskad tillbaka...Ja, varför inte. Tänk om fler vågade tro, tycka om och älska andra för vad de är, så mycket bättre allt skulle bli!
Som två pratade Babben Larsson. Först var det lite svårt att höra henne prata vanligt, alltså inte bara komik ( PS! hon pratar fortfarande lite gotländska ). Även om vi skrattade hysteriskt till henne också. Hennes ledmotiv var; våga hoppa på tåget och säga ja, men glöm inte att säga nej ibland! Också så helt rätt, så huvudet på spiken och så rakt ner i gyttjan...*ler och torkar skratt tårar fortfarande*
Sist ut i block 1 var Karin Alvtegen ( hennes gammelfaster var Astrid Lindgren ). Här blev det inte så mycket skratt...mera en lektion ( som jag ser det ) i hur ett författarskap kan växa sig fram och bli stort...*deppar lite och inser att det är kört för min del*

Slut kl 16.00 och taskigt nog var jag tvungen att rusa, att lämna M ensam på stan ( hoppas det gick bra ) för min skjuts var redan på plats...redo att åka.
För som ni vet är det tisdag och grabbarna hade käkat på B K ( vilken tur att jag slapp idag...*asg* ) men å andra sidan hade mannen bråttom till jobbet...
Hm...förlåt igen till M, men jag gör det gärna igen ( inte pratar sönder öronen på dig och inte lämnar dig i sticket ) utan går på liknande event...*håller tummarna att det kan bli snart*

Oj oj...klockan går.
Men nu har jag öst ur mig dagen, vilket jag kände ett trängande behov av. Dags för inhandling av mat och dylikt.

PS! Jag hann handla två klädesplagg innan jag mötte M....men det får inte mannen veta!! *tröst shopping*

/vink vink

måndag 18 oktober 2010

Sitter här med...

...nervös mage.
Det är så lätt att säga Ja till olika saker. Speciellt utmaningar inom jobbet...Men nu när mailet har kommit kan jag inte förstå att jag vågade hoppa på "tåget"...*darrar lite med hakan*
*slår näven i bordet*
Skärp dig Marie...Du fixar det! Det är inte så märkvärdigt som det verkar...men det lät enklare när frågan kom ur en mun än på papper/dataskärm!
*peppar mig själv massor*

Man kan inte vara bakis i tre dagar, men så har det känts även idag. Jag har provat med massor av kaffe ( inget ovanligt egentligen ), chocklad och mat ( alldeles för mycket ). Familjen har under kvällen påpekat mina röda kinder, min röda panna och min lätt stirriga blick...*funderar* Kanske jag faktiskt är sjuk?? Näe...inte nu! Det finns ingen tid till det...så det så!

I morgon är det Bokens Dag tillsammans med M och vi ska lyssna på Mark Levengood och det ser jag verkligen framemot. En lättare lunch skall intagas på stan och Ja!...Jag har fått ledigt av chefen. Skolka får man bara göra när man går på högstadiet/gymnasiet och det gjorde jag flitigt. Fick faktiskt betyg bäst på det!!

Jaha...nu är tvättmaskinen klar och färdig för upphängning ( inte maskinen utan innehållet )
Disken väntar.
Jag väntar...på att få somna och att få sova en hel natt!!

/vink vink

söndag 17 oktober 2010

Söndags-kvälls-ångest...

...igen!
Stjärten har droppat ner sig i soffan igen och tankarna far runt i skallen.
Jag tycker om mitt jobb, gillar att jobba men ogillar de saker som medföljer jobbet...All lathet, olojalitet och allt tyckande hit och dit som inte gynnar tredje part. Korridors tugget som studsar mellan väggarna och stannar kvar för all evighet.

Vissa saker måste man, ska man ifrågasätta men för det mesta är det bagateller som diskuteras. Man kan lägga massor av energi på vilken mat man ska välja vid nästkommande utgång. Livliga diskussioner hörs ibland angående varför frukten var sen på fredagen eller ännu värre att frukten var slut på söndagen...!

Att personal flyttas runt mellan enheter verkar helt oviktigt...kanske så länge man själv inte drabbas?
Att schemat kräver ( för verksamhetens behov går först ) sämre arbetstider är inget som någon verka tycka är konstigt eller fel...tills ens egna önskeschema blir ordentligt om möblerat?
Det pratas mer om kollegernas privatliv än samarbetet som ska främja arbetsmiljön...*skakar förvånat på huvudet*

Som sagt; Jag gillar mitt jobb...när det är mitt jobb jag får göra!
Ytterligare sagt; Jag gillar att vara ledig oxå...fyra-dagars-vecka men med full lön skulle vara idealiskt...*drömmer mig bort*

*vaknar till*

Dags att fixa jobb-väskan, skol-väskan och allt annat inför en ny arbets-vecka...

/vink vink

Söndag.

Att få ett SMS kl 7.45 en söndag morgon är enormt frustrerande. Först blir man otroligt rädd ( tänk om någon familjemedlem har råkat illa ut ). Med rädsla kommer även en ilska som är svår att förklara...
Fick leta efter ögonen innan jag kunde läsa, ilskan tryckte bort rädslan för varje bokstav jag läste...Ett vansinnigt onödigt SMS var det. En fråga som vederbörande visste svaret på, en fråga som hade kunnat vänta till efter kl 10.00 åtminstone. *gnisslar tänder*
Eftersom jag fick ett lika meningslöst telefonsamtal under lördags eftermiddagen, så blev morgonens SMS droppen som fick bägaren att rinna över totalt...*sitter nu och planerar för hämnd*

Jag vet inte heller allt i förväg, men får utifrån tillfället lösa problemet som uppstår med ett leende och ett proffisionellt bemötande. Vilket jag förväntar mig av andra också!!!!




Här ser ni min mans etta med ratt. Hans kontor, kök och sovrum under veckorna. Man måste nog vara han för att orka/vilja jobba så. Dessutom underlättar det att jag är jag för att tycka det är okej att han jobbar så. Vi är nog egentligen två ensamvargar som är gifta med varandra, så vilken tur att det är just vi som är gifta...*asg*
Kändes inte riktigt okej att köra idag, trots att sista alkohol intaget skedde fredag vid midnatt. Hade jag fastnat i kontroll hade nog blåsapparaten gett utslag...eller också är man helt enkelt för gammal för att festa...;)
Blir nog att bli still hemma resten av dagen så magen, huvudet och benen blir sig själva igen.
Insåg att en liten kort sväng till ICA måste det bli...*urk* Bara för att mitt huvud stannade hemma igår när vi handlade...*suckar tungt* Ångrar alkohol intaget i fredags, men absolut inte umgänget med tjejerna!! *tummar med mig själv* Nästa gång ska jag ta det lugnare, för givetvis hoppas jag på fler träffar...*ler stort*

Kaffedags...=)

/vink vink

lördag 16 oktober 2010

Kväll.

Har nu landat i soffan under filten och med massor av kläder. Den lilla rosa i knät och kaffemuggen bredvid.
Känner mig fortfarande darrig, matt och dimmig i huvudet. Men tar nya tag i morgon med disk, tvätt och städ.
Har tydligen lovat att infinna mig på ett träningspass i morgon, även om det nu känns overkligt.

Det kalla vädret kryper inpå och fingrarna börjar redan stelna.
Färgerna ute är vackra och mjuka
Mörkret är lugnade och välkomnande
Så visst finns det något bra med varje årstid...eller?!!?

Dagen efter behövs mycket salt, salt i massor och jag undrar vad det beror på?
Många tankar i huvudet efter gårdagen...Man tror man vet saker, man tycker att man känner vibbar och man är helt säker på vad andra tycker...Men tänk så fel man kan ha ( fast inte jag ) ha ha...
En spännande vecka, höst och framtid kan det bli...Hoppas bara att förändringarna innefattar även mig...*håller tummarna hårt* *blundar och önskar* o s v För jag vill, jag vill!

Nu önskar familjen att jag ska socialisera lite i vardagsrummet, så då gör jag det så klart...

/vink vink

Lördag.

Vaknade( vomerade ) Försökte dricka kaffe ( vomerade ) Gick tillbaka till sängen...
Vaknade igen ( vomerade ) Duschade. Fick i mig kaffe men inget annat...

Sitter nu och funderar på vad jag drack, hur mycket och faktiskt med facit i kroppen/huvudet varför jag drack...Ska det vara så svårt att med måtta ha kul?
För kul hade vi! Jag skrattade massor! Samtalsämnen emellanåt kanske ( tror jag ) var i det vulgäraste laget...*rodnar fortfarande* Har en liten aning om att några avslöjanden också dansande runt vårt bord...Hm..kanske inte så smart, men ibland är man inte smart.



Efter några timmar var det dags att kolla in notan...Sedan skulle det räknas, delas upp och dricks läggas till...sedan fortsatte vi dricka!
Och som vanligt; det sista glaset eller de sista glasen är mycket onödiga...Baileys är gott...absolut faktiskt jättegott. Men P nästa gång jag säger nej är det nej...*asg*

Trots att min man fick höra mig halva natten mummla, humma och se mig fäkta vilt med armrna så har han idag fixat så båda bilarna kommer ha värme i vinter ( vi sjunger hallelulja til kupe-fläktar ). Startkablar, ficklampor och skrapor med tillhörande vante finns också i bilarna nu...Hur gullig som helst, på riktigt!!

För övrigt; Att handla på Maxi dagen efter är inte bra, inte ens smart eller roligt...men nu är det gjort. Det jag glömde åkte dotter och fixade...puss på henne.
Dessutom är det skönt att dagen snart är slut så jag kan somna om och må mycket bättre i morgon.
PS! Lite för gammal, lite för bekväm är jag nog för en helkväll ute och då dansade vi inte ens en gång...uj uj uj.

/vink vink

Fredag.

Hela dagen var en lång, tråkig transport sträcka till kvällen.
Med chefen borta denna dagen också blev alla arbetsuppgifter klara tidigt och de sista timmarna tillbringades med att spela spel på datorn...oops!

Efter en snabb dusch och lite hastigt snack med familjen var det Bischop som hägrade.
Bord för åtta stycken var beställt...men vi blev bara fyra tappra soldater. Bara fyra förresten, det var eliten liksom.
Kvällen förlöpte fort, intensivt och med påfyllning i glas innan föregående glas var slut...Kanske inte riktigt så smart och klokt men med P vid bordet är det så det fungerar...*asg igår och ont i huvudet idag*

Många samtalsämnen avhandlades...inte många som egentligen är rumsrena...;)
Jag tycker om att prata ( ibland lite för mycket ) J tycker om att prata, P tycker om att prata och H tycker om att prata...Ja ja ja ni fattar...det var mycket prat.

Nu dags att fundera på vad vi pratade om egentligen och om man har något som måste dementeras ( hi hi ) eller om det rent av är något som jag ska skämmas över.

Stort tack till dotter som hämtade och skjutsade hem mig och de andra 40 plussarna som kanske ska hålla sig hemma i fortsättningen...
*tar mig för huvudet, släpar mig till sängen*

Återkommer senare....

torsdag 14 oktober 2010

En text...

...kan vara kort eller lång.
Orden kan flyta i varandra eller skava kantigt mot meningens byggnation.
Man kan skriva rakt på sak eller med underfundiga antydningar.

Läsaren tolkar orden/meningarna oftast utifrån sin egen sinnestämning. Kanske utifrån egna värderingar och att läsa mellan raderna är numera modernt riktigt.

Det finns grammatik att rätta sig efter. Även olika undantag som ska nötas in och bara kunnas. Punkt, stor bokstav, ordklasser, långa och korta konsonanter. För att få bra betyg i svenska är det mycket att komma ihåg, många regler att visa att man kan. Samtidigt ska man skriva på ett eget och annorlunda sätt...hm hm.

Som vuxen fritidsskrivare får jag skriva hur jag vill, det finns ingen som rättar, klagar och sätter röda bockar i marginalerna. Roligast att använda är tecken, alla tecken. Jag kan låta fingrarna glida fritt över tangetbordet och låta vad jag vill stanna kvar på "pappret" som numera är en skärm.

En text kan vara rolig eller tråkig.
Ibland finns det en röd tråd som ger läsaren underbar njutning. Andra gånger är taggtråden hårt virad runt bokstäverna så meningarna tappar innebörd.

Tänk att få åstadkomma en text som skulle få den största kritikern att tappa hakan, att bli stum och helst även lam...hihi...Näe, nu tog jag i. En fantastiskt sammansättning av ord som då bildar underbara meningar vore otroligt roligt att få ner och få ut till människor...
*drömmer vidare*

/vink vink

Torsdag.

Idag bestämde sig hösten för att visa sig.
Här nedan ser ni ett mycket dåligt försök att fånga vinden på bild...*asg* Inte ens färgerna syns bra.


















Annars har det inte hänt mycket idag. Med chefen borta hela dagen blir det mycket tid för mig att jobba ifatt, förbi och som vanligt...ganska skönt!!
Eftersom "the boss" är borta i morgon oxå, hoppas jag kunna ta lite komp tid eftersom det är party i morgon kväll...*slår klackarna i taket*

För övrigt är min sömn ett stort bekymmer just nu.
Jag har alltid somnat sent och sovit som en stock långt in på förmiddagen om inte klockan skränar.
De sista veckorna har jag somnat kring midnatt, för att sedan vakna vid 4.00 ( ve och fasa ) klarvaken!!! *fattar ingenting*
Har inte kunnat somna om ordentligt, vilket medför en enorm trötthet efter lunch och hela eftermiddagen...
Efter diskussion angående detta vid lunch tid idag insåg jag att alla tycker att de har sömn problem och alla har olika teorier om det oxå.
Så jag bestämde mig för att det inte är ett problem...från idag kommer jag att somna när jag somnar och vaknar jag så vaknar jag...*slår näven i bordet*

Snart dags för kväll framför tv:n i det Eklundska hemmet...;)

/vink vink

onsdag 13 oktober 2010

Onsdag.

Insåg idag att planering ( långsiktig ) fungerar om man håller sig till den ( nästan maniskt, men ändå )
Har man en grundplanering kan det hända oförutsedda saker utan att man får panik, frossa och blått hår.
Trots tät telefontrafik, brandlarm och allmän oreda till och från idag...kunde jag återvända till grundplaneringen flera gånger och när klockan var 14.30 var jag klar! Klar...fattar ni...*skriker nästan* fattar ni...klar!!
*ler snett* Jag hade kunnat fika på eftermiddagen idag om jag hade velat, valde dock att snacka lite skit ( vilket vi sällan hinner numera ) med bästa M innan hemresan.

Känner mig trots ovanstående lite nedstämd. Har nämligen hamnat i ett dilemma, mitt i en strid eller snarare så brottas jag med samvetet. Det är inte alltid så självklart att berätta det man vet, inte heller att vara mitt i mitten...
Att ha en roll här, en annan roll där och sedan ibland tvingas sätta båda rollerna på en tredje stol kan var komplicerat. Livet ska vara en utmaning, något att bita i och inte helt smärtfritt...men vissa veckor önskar man att rollerna inte fanns och umgänget kunde vara rakt på sak och utan krusiduller.
*ställer mig framför spegeln och funderar på vem jag är*

På tisdag ( tror jag det var ) får vi iallafall veta hur framtiden ser ut...spännande?! Ja, det kan det bli eller också blir blir det inget alls. Vad jag vill?? Jag önskar mig inget mer än att det blir något nytt...för oss alla...*älskar nytt*

Känner tröttheten anfalla mig hårt trots den tidiga timmen. *sneglar på sängen*
Vore inte så bra om jag vilade nu...då blir natten sömnlös igen. *kämpar med ögonlocken*
Kanske göra något vettigt istället. *blänger på snabeldraken* *ler mot korsordet*
Ja, så får det bli...lite mer dator, en stunds korsord och avslutar ( förhoppningsvis ) om några timmar med dusch och sänggående...

/vink vink

måndag 11 oktober 2010

Tisdag.

Hänt idag;
Telefonprat...en del människor är verkligen annorlunda
Arkivering - tre månader gamla papper som ska sorteras innan de ska arkiveras på rätt nummer...*hallelulja, vad inspirerande* Not!
Snabb fika
När virvelvinden drar fram där man står är det säkrast att hålla i sig hårt. *höll mig hårt i arkivskåpet*
Två mot en bråk gillar jag inte, ej heller att ett års gamla oförrätter dras upp!!
Normal lunch
Undanflykter och dåliga bortförklaring angående saker som går att kolla upp undanbedes också.
Men har jag gjort fel...står jag för det...men denna gången var det inte jag!!!
Ingen fika

Date med mannen är alltid trevlig, kanske speciellt denna vecka som blev ovanligt konstig...<3

Hur som helst är det en-ätar-chips-kväll eller en-riktigt-frossa-på-chips-kväll, trots att det är tisdag...Va!?
Ja!? Så är det!?
Näe!?
Jo!?
Varför?!
För att ikväll...nu snart...alldeles strax...är det fotboll. Inte vilken fotboll som helst, utan VM-Kval mot Holland/Nederländerna...*ler stort, fast ännu större än vad jag kan*
Vad vore livet utan sport?
Hi hi, då vore livet utan sport fast mycket tråkigare...

*sätter mig tillrätta, laddar och tuggar*

/vink vink

Måndag.

Jaha...vad har hänt idag?
Natten...vi börjar med natten till måndag morgon.
Släckte lampan kring halv ett, glodde på klockan halv två, satte mig upp med ett ryck fem över tre, gick på toa strax efter halv fem för att sedan banka ner klockan på golvet kvart över sex...när det skrek ut sitt j---vla tut tut tut tut tut...

Dagen har sedan tillbringats framför dator med att planera 2011 i T C..."snyggat" till B-krav och andra konstigheter...;)
Tio minuters fika ( förmiddag )
Tjugo minuters lunch
Ingen eftermiddagsfika...så jag gick hem tio minuter i tre...hihi.

Många underliga telefon samtal och en ordentlig utskällning av en syster...*håret blev back-slick*
Lyssnat på tråkigheter som hände under fredagen - kommunikationsmissar!
Önskade under förmiddagen att jag var intresserad av bröst...med klädförsäljning alldeles utanför min lucka...En del människor är verkligen helt klart ogenerade att byta om var som helst, hur som helst och med hur många åskådare som helst!

Hem, vände i dörren, handlat och nu är laxen snart klar...En ganska vanlig dag, i ett ganska vanligt liv.

PS! Persikohud är gulligt på små barn...absolut ingen favorit om man passerat 40-strecket.

/vink vink

lördag 9 oktober 2010

Vissa dagar funderar jag mer än andra...



Har gått igenom de olika religionernas budord eller riktlinjer. De första återfinns på papyrus från 200 före kristus...( lite knäppt kanske att läsa om )

1.Jag är Herren, din Gud. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Hm...detta budord går bort, låt folk tro på vad, vem eller vilket som helst

2.Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild, och du ska inte tillbe eller tjäna dem.
*ler snett* En naken gud vore inte helt fel att snegla på ibland...

3.Du ska inte missbruka Herrens namn.
Men ett litet herregud ibland måste man få säga.

4.Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
Absolut! Om bara alla dagar vore sabbatsdagar...

5.Visa aktning för din far och din mor.
Så fort jag fick barn själv tyckte jag att detta var ett självklart bra budord =)

6.Du ska inte dräpa.
Näe, så klart inte! Men myggor och knott ligger illa till varje sommar...

7.Du ska inte begå äktenskapsbrott.
Men herregud ( nu var det läge att säga/skriva detta ) Lite kul måste man få ha även om man är gift...*asg*

8.Du ska inte stjäla.
*viskar* En liten penna då och då kan inte spela någon roll.

9.Du ska inte vittna falskt mot din medmänniska.
Vita lögner är okej, tycker jag...( som inte skadar så klart )

10.Du ska inte ha begär till din medmänniskas hus, inte heller hans hustru eller tjänare eller något annat som tillhör honom
Va!??! Finns det någon som har det??? *fattar ingenting*

Hur som helst är religion starkt laddat, motsägelsefullt och otroligt intressant, tycker jag.
Vad jag inte förstår; alla religioner fördömmer krig, mord och elakheter ändå förekommer det extremt mycket våldsamheter i religionens tecken. Eller med religionen som ursäkt, täckmantel eller som förmildrande omständighet...*ruskar lätt på huvudet och fortsätter min läsning*

/vink vink

Bio dags.

Idag har vi varit och sett filmen I rymden finns inga känslor. En film som de visade en kort version av tidigare i år på tv. Huvudpersonen har Asperger precis som vår son. När vi såg snutten på tv, bestämde vi oss för att gå och se den med sonen. Att jag sedan fått gratis biljetter av chefen gjorde inte saken sämre.

Filmen visade ganska tydligt, dock överdrivet, hur det kan vara att leva med Asperger både för individen själv och anhöriga runt omkring. Jag kan se hur många likheter som helst med huvudpersonen och vår son, min man ser inte riktigt alla.
Efter filmen åkte vi hem och vid köksbordet berättade vi rent ut för sonen att han har Asperger och han tog det mycket bra. Han kände igen sig och han såg inte det som ett problem utan snarare tvärtom. Filmen slutade mycket bra och det blev ett extra plus.
Att ha Asperger betyder inte att alla med Asperger fungerar likadant, det finns lika många variabler på funktionshindret som det finns människor. Mycket handlar också om uppväxt, förståelse och tålamod.

Det märktes att det var ett tag sedan vi var på bio...biljettluckan är borttagen och nu hämtar/köper man sina biljetter i samma kassa som folk ska trassla med godis, dricka och ändrade menyer. ( Det finns en automat för de med kort att hämta sina biljetter i, men den verkade inte fungera idag ) Och som vanligt när det är rörigt och långa köer, ska vissa människor tränga sig förbi...Inte konstigt att det är lättare, skönare och lugnare att titta på film hemma.

Nu har vi ätit onyttig taco och sjunkit ner i soffan, med kaffemugg och dator...

Avslutar denna dag med; respekt, förståelse och kärlek är några underbara ord att bära med sig varje dag...

/vink vink

fredag 8 oktober 2010

Hörde en låt på radion idag...

...som slungade mig tillbaka till en iskall, stjärnklar lucia natt på 80-talet. Det var en natt med mycket snö, en natt som kunde ha slutat i ren tragik.
Jag gick i årskurs åtta och var störtkär i en kille sedan något år tillbaka. Lucia nätterna i Kumla på den tiden tillbringades först på disco, för att avslutas på det enda fik som då fanns. Man satt kvar på fiket tills skolan startade med skrålande, ljus och förmodligen vacker luciasång av de i skolan som valde bort festerna ( plugghästarna ). I våra öron och huvuden var det allt annat än finstämnd sång, men det tillhörde att man skulle infinna sig...( tänk så tufft att vara vaken hela natten och med ett dunkande huvud och spy stinkande kläder faktiskt få närvaro )

Kvällen startade hos vår fotbollstränare ( dubbelt så gammal och med en moral som var obefintlig ) barskåpet tömdes i rasande fart, vattenkrig startades och några av oss lekte kurragömma ute barfota och i korta klänningar.
Vid 22-rycket drog vi oss ner till discot ( som givetvis var alkoholfritt...men vem brydde sig? )
Minnet efter ankomsten till lokalen är lite ojämnt men min kärlek var där...och vi dansade, dansade och dansade...Jag minns doften, musiken och jag minns alla stjärnor som gnistrade, glimmade och sprakade den natten. Magen som pirrade. Ögon som glittrade. Ja, trots alkohol i alldeles för stora mängder var det en riktigt magiskt Lady och Lufsen natt.
Att det var slagsmål runtomkring, kompisar som somnade i snödrivor och en bil som sattes i brand var inget jag märkte då men har fått det återberättat många gånger. *tänk så illa det kunde ha gått*
Tyvärr var sagan och himmelriket kort...men vad gör det nu ca 25 år senare!

Min mor och far däremot blev vansinniga när de förstod vem som langat. Jag tror till och med att min far "skällde" ut tränaren, för ganska kort därefter slutade han. Själv fick jag ingen reprimand, inget utegångsförbud men menande blickar, pikar och lite extra koll i mina väskor fick jag stå ut.

Tänk så lätt man kan kastas tillbaka längs minnenas krokiga, brokiga väg.
Ett litet minne leder till det andra...men nu är det dags för fredags mys med nutiden!!
*ruskar av mig låten*

/vink vink

torsdag 7 oktober 2010

Läroböcker...

...är helt ologiskt konstiga ibland.
Svenska är svårt som det är, med ordklasser, böjningsformer och undantag. När det sedan är exempel som är helt onaturliga blir det ännu värre...

För sonen med sin diagnos blir det bara ett enda simmelsurium av konstigheter.
T ex först lär man sig i några år att substantiv är namn på saker och ting t ex penna, boll och ring ( ramsan som alla kan ). När sedan fröken/magistern säger att känslor är substantiv undrar givetvis min son hur man känner på lycka, glädje och sorg...Ja, vad svarar man?!!?
Nästa frågetecken kommer när man ska lära sig vilka ord som är maskulina respektive feminina t ex stol...*räknar sakta till tio, andas och tänker positivt*

Skolan är inte gjord för olik tänkade barn, ej heller för barn som tänker utanför lådan.
När sonen gick i årskurs två skulle de svara på frågan; Hur många sidor en cirkel har? ( Geometri, ni vet, ni som lyssnade i skolan ) Min son kunde inte svara på frågan utan att ställa en motfråga; Är det en ring som man kan ha på fingret så har den två sidor, en utsida och insida, men är det en enkrona har den bara en sida, utsida...
Varpå fröken skakade på huvudet och tyckte att det var solklart att en cirkel bara har en sida...Eftersom jag är jävig i frågan tycker jag att min son hade rätt...hihi.

Alla "konstigheter" som sonen vill diskutera orkar inte jag heller med...men skolan borde vara mer öppen för alla.

/vink vink

Jag är inte i behov...

...av finaste villan ( trivs i lägenheten ).
Nyaste bilen är heller inget jag strävar efter ( måste byta så ofta då och dessutom är det liksom ingen utmaning ).

Jag köper hellre fyra par skor och två nya väskor varje månad.
Jag äter gärna hummer på lördagarna.

Vad vill jag ha sagt idag?? Jo, att var och en väljer själv vad den vill lägga pengarna på, vad man prioriterar som bra för en. Jag ser inte ner på de som bygger nytt, byter bil ofta eller åker till Thailand år efter år. Så varför ifrågasätter man mitt liv...??
Jag vill må bra till kropp, själ och tanke.
Jag vill ha ork att bemöta människor humant, vänligt och som de önskar bemötas.
Till detta behövs inte pengar!
Jagandet efter pengar, mer pengar och ännu mer pengar...är inget för mig.

Hur som helst är det skönt med bilburna ungdomar som kan skjutsa sig själva dit de ska, hämta sina egna paket och dessutom handla till mig...hihi.
Stort tack skickar jag till min mor och far som bekostat båda flickornas körkort, även ett fång kramar till min man som tålmodigt övningskört i ur och skur.

Sist men inte minst tycker jag att det är lite mysigt att hösten knackar på med ihållande regn, mörka morgnar och kylslagna vindar...Synd bara att man måste gå ut!
Höstens färger är praktfulla och glödande. Levande ljus och filtar tillsammans med bra tv-program eller spännande böcker är inte så tokigt...=)
Deesutom är hösten snart över, vintern tar vid och sedan kvittrar våren igång som ett underbart förspel till sommarens ljuva dagar.

/vink vink

onsdag 6 oktober 2010

Oj oj...

...vad tungt det var att träna!! Jag trodde inte att en kropp kunde producera Så mycket svett, inte heller att benen fick plats med all den mjölksyran jag hade idag.

Träningspasset var tänkt att frigöra onda tankar, ge mig mer motion och en sundare livsstil. Nu känns det mer som den ger mig elaka ideer, träningsvärk och hjärtflimmer...;)
Mitt fulaste öga kastades många gånger mot ledaren och alla andra som ser helt oberörda ut, jag fattar inte, är det bara jag som är så in i helskotta otränad???
Men om man "vilar" lite och sneglar på de andra, så inser man att de maskar oxå...*ler*
Dessutom var det fullt av svarta äckliga hårstrån på min golvfläck, vilket inte gjorde armhävningarna lättare...alla ursäkter är bra ursäkter!
Jaja...idag var jag inte inspirerad men jag genomförde det ( nästan )

Duschad ( med dusch munstycke, fast ändå fel ). Trycker ner röven i soffan/fåtöljen med dator'n i knä't, kaffe bredvid och funderar på...mycket!
Fast inte meningen med livet, för det finns många anledningar till livet och att leva livet.
Tankarna går snarare oftare och oftare till de som inte fick leva livet färdigt och till de som levt livet färdigt men som jag gärna hade haft kvar iallafall.
Har jag en medelålders kris?
Har jag gjort det jag vill göra?

Nä...dags att titta lite på snygga doktorer på tv:n, varva ner för att om några timmar slumra in lite lätt.

/vink vink

tisdag 5 oktober 2010

En vanlig vardag...

...i mitt liv är ganska tråkig.

Klockan ringer, jag snozzar, klockan ringer igen, jag snozzar, klockan ringer ytterligare en gång och jag släpar mig ur sängen. Trycker på kaffebryggare och blänger på köksklockan...Vad är det med klockor egentligen? Endera går de för fort eller för sakta, finns det ingen lagom klocka?!
Mitt mål varje kväll/natt vid sänggående är att jag inte ska snozza morgonen efter, att vara klar så tidigt att jag hinner läsa tidning och äta frukost...Och varje morgon spricker planen! Frukost intas efter två timmar på jobbet och i tidningen läser jag ca var tredje mening.
För övrigt är jag så trött på morgonen att det kan vara svårt att senare under dagen komma ihåg vad jag gjorde eller inte gjorde...

Arbetsdagen - ?!!?

I de bästa av världar vid hemkomst kan jag sitta vid köksbordet ca en timme, gå igenom post/reklam ( oftast rätt ner i pappersinsamlingen ), dricka kaffe, surfa runt lite och helst lösa ett korsord eller två.

Efter ( förhoppningsvis en lugn timme och total nedvarvning ) kan problem uppstå om jag glömmer bort vilken veckodag det...*asg* Jag tror dock inte att familjen märker min veckodags förvirring, eftersom det finns almanackor att titta/snegla på.
När barnen var små och alla fyra dansade, red, spelade pingis och gymnastiserade m m, var de som sagt/skrivet för små för att se min förvirring. Nu är de stora och fixar/kommer ihåg saker själva...*jag pustar ut*

Efter kl 22.00 blir det så tyst i huset ( det är ganska tyst alltid om sanningen ska fram, vi är inga gaphalsar, teaterapor eller bråkstakar ), men det känns tystare än innan...Natten är tyst! Natten är underbar! På natten får man vara förvirrad, tankfull och sig själv utan att någon märker det...Mmmm!

Nu dags att ladda för lite träning...var ett tag sedan nu p g a sjukdom, bokmässa och kalasande...=)

/vink vink

Jag är tjej...

...på riktigt!
Vilket i mitt fall betyder att t ex en bil ska alltid vara tankad ( jag hatar tanklock ).
Verktyg är oljiga och äckliga.
Avlopp ska andra rensa ( jaja, jag vet att det är mitt hår, min mascara och mina tops som fastnar där ) jag rensar inte iallafall.

Elementära saker som tv, element och dusch går inte sönder...Igår gick duschmunstycket sönder, idag ringde jag hyresvärden. Klart och fixat, tyckte jag och såg fram emot en vanlig dusch ikväll utan att behöva känna vattenslangskänslan...*huttrar*
Kom hem, hittade ett nytt munstycke ( liggandes i tidningshållaren utanför dörren ), svor högt. Varpå dotter A sa; - Lugn mamma, jag fixar!

Efter en stund ( och nu kan jag nog inte förklara så någon fattar men...) insåg vi att slangen gått sönder i "röret" där gängorna finns och massor av gammal, unken och stenhård plast satt kvar.
Jag provade kniv, avbitartång, mejsel och andra tillhyggen som jag inte bör nämna vilka ( kanske för att jag inte vet vad de heter ).
Till slut var det bara att ta "saken" som jag nu vet heter slangfördelare/slangkopplare och åka till Bauhaus. Fick kontakt med en VVS-tjej! Hon hade ingen "grej" som jag behövde, hänvisade oss till Comfort. Där fick vi vänta, vänta och vänta innan vi fick hjälp av en VVS-tjej! ( Herregud, vad långt vi verkar ha kommit vad det gäller jämnställdhet i Sverige ).
Denna VVS-tjej hade ingen "grej" heller, men ska tills i morgon försöka fixa en...*känns tveksamt nu*.

PS! Vi bor i en lägenhet från 40-talet och det verkar inte längre finnas reservdelar ...*surar*

Positivt idag trots att jag även ikväll får duscha otillfredställande *lägger ner klädnypor i väskan, så jag kan dela ut i morgon*, är att jag hade privat chaufför så jag kunde deppa ut ordentligt i bilen hem...

/vink vink

måndag 4 oktober 2010

Nu har staden tänkt till!

Att bekämpa brottslighet är alltid viktigt...tror jag staden tänkte under något halv okoncentrerat möte under hösten. Det är inte utan att jag misstänker att alkohol var inblandat, möjligen en tärning oxå.
För resultatet blev att de nu släcker ner vissa områden, gärna områden med mycket buskar, träd och tunnlar. Eftersom staden även stänger fritidsgårdar blir de svarta delarna av staden utmärkta tillhåll för ungdomar som inte vill/kan vara hemma. Det positiva är att media ständigt informerar om alla otäcka saker som händer utomhus, vilket medför att många äldre inte törs gå ut och då slipper de bli rånade och misshandlade...Oj oj hur tänkte de nu?!!?
Mer isolering åt vanliga medborgare!
Större slagsmål åt ungdomarna!
Bevara akutens långa väntetider!
Vart är samhället på väg?
*låser in mina ungar och hamstrar mat*

Har alldeles nyss duschat utan munstycke, vilket förde tankarna till barndomens somrar...när vattenslangen sattes igång. Iskallt vatten med en stråle vatten som med sin hårdhet kunde göra hål i stenar...Brrr
Vattnet i min slang var visserligen varmt, men knappast mjuk och skön.

/vink vink

Bullar...

...blev det inte. Men kanel vetelängder ( ha ha samma sak ).

Ja...vad ska man säga/skriva?? Två vuxna barn med körkort...självklart ska vi fira!
När E fick sitt körkort rann tårarna när hon körde iväg...och jag tänkte "Det är bara för att det är första barnet"
När E flyttade rann tårarna...och jag tänkte "Det är bara för att det är första barnet"
Idag när A klarade sitt körkort rann tårarna när hon körde iväg...och jag tänkte "Jaha, det kommer att bli många tårar framöver..."

Är det så att vara mamma?
A och jag lunchade en snabbis på stan ( hon skjutsade sin åldriga mor till stan och åter ). Och hur det nu kom sig började vi prata om hur stora de ( barnen, mina alltså ) är...När A helt plötsligt sa; - Jag kommer alltid att vara din dotter, mamma! Samtidigt la hon huvudet lite på sniskan och log...NI fattar hur hårt jag fick bita ihop för att inte börja stor böla?! Att gråta offentligt är skam, nesa och fruktansvärt pinsamt, så ett litet ( ganska stort ) hål i kinden fick det bli istället.

Modigast idag var iallafall A's pojkvän som vågade åka ner till vägverket och vänta tills A kört färdigt!! Om hon skulle ha kuggat hade han fått tagit all skit...och då menar jag ALL skit!! Han borde få tapperhets medalj av statsministern.

På tal om politiker, så ska vi inte tala/skriva om det idag efter kaoset när talman skulle väljas...Herregud, vad håller de på med, med våra skattepengar som borde gå till vård, skola och omsorg!!! *spyfärdig*

/vink vink

Det är helt okej....

...att göra fel om man inom rimlig tid gör om och gör rätt!!

Att vänta, att vänta är jobbigt...Jag vankar runt som en halv galning mellan kök, hall, vardagsrum, sovrum och tilbaka igen...;)
Ge mig ett besked Nu! *blänger på telefon*

Är ledig idag en måndag...och vad gör jag då?? Sitter och funderar på varför jag är ledig!!
*tar mig därför i kragen*
Kanske passa på att kolla in nya Igor på stan?? *kollar bank-kontot* Nähä...inte det heller...

Sätter på musik ( högt ) tar några danssteg...sätter mig ner...*stirrar på telefonen*
Stänger av musiken.
*fortsätter traska runt* Glömde svängen in i badrummet, så den vägen tar jag nu.

*telefonen ringer* Jaaaaaa, hon fixade det.

*kastar på mig skor, tröja, springer ut till gröna tvålkoppen*

Nu ska jag njuta av en ledig måndag...=)

/vink vink

söndag 3 oktober 2010

Visst är det häftigt...

...när man känner att man är klar, färdig och ikapp sitt liv ( njae, arbetsliv iallafall ). Fyra timmars ostört, starkt fokuserat och effektivt arbetande resulterade denna underbara, soliga höstdag i att jag äntligen är ifatt ( nästan ) allt pappersarbete sedan i juni månad...Fyra timmar som ger mig sju timmars ledigt i morgon...*tar ett skutt och ler från öra till öra*
Dessutom sa jag idag; - Nej, det får vänta! Förstår ni? Jag sa nej...*smakar på ordet igen...Nej*

Det finns fler häftiga saker idag att notera. Människor kan ändra sig...på riktigt!
Gamla bekantskaper som man upptäcker nya sidor hos kan vara både bra och dåligt, men man blir lika överraskad varje gång det händer.
Nya bekantskaper som visar sig tänka, tycka och säga vad man själv brukar tänka, tycka och säga är så kul...Så skojigt att man kan gå och fån le en heldag!
Smeknamn ( läs öknamn ) tycker jag är roligt att ha på folk, fast det är knappast något man vill råka säga högt...Häromdagen hände det att jag gjorde det...:( Personen i fråga blev inte glad...Men min nya bekantskap skrattade sig hes, hålögd och trött eftersom denne hade skapat sig samma bild/öknamn...*asg*

Grabbarna i huset spelade paintboll på förmiddagen och det blev ett gäng blåmärken, vilket var rätt åt dom. *pekar med fingret/handen* Jag sa innan; - Det kommer att göra ont och ni får blåmärken. Men de svarade; - Jaja, något lite märke får man tåla.
Jag sa; - Inget gnäll vill jag höra.
Vad tror ni jag fick höra?? Behöver inte skriva det va?!
*skrattar i smyg*

Nu har mannen åkt och jobba, vi andra slappar innan det blir en sväng till mor, far och syskonbarn ikväll. Kanske summera deras barnvaktsvecka lite...Nä...hämta hem en urläcker balklänning som mor skulle sy in åt dotter A...*ryser lätt* Snart dags för barn 2 att ta studenten...;)

/vink vink

PS! Undra vad jag ska göra med en ledig dag i morgon...fniss...

lördag 2 oktober 2010

Under eftermiddagens kalas...



...infann sig en märklig känsla när ögonen scannade runt vardagsrummet. Gästerna bestod av tre vuxna barn varav två med respektive, ett nästan vuxet barn med pojkvän och så sonen som snart är tonåring...Tycker inte det var så länge sedan jag själv var tonåring, men tydligen har åren gått!

Middagen som intogs vid köksbordet efter kalaset ackompanjerades av hysteriska skrattanfall och ätande från varandras papp-kartonger ( undra vad vi åt? )
Tårarna rann och mascara torkades bort under febril verksamhet...=)

Trots en underbar dag tillsammans med nära och kära är det mycket svårt att släppa jobbet denna helg...Vissa saker är så märkliga!
ProAros använder sig numera av medarbetarrölighet, det som tidigare kallades omplacering. Det många inte verkar ha insett är att om några får byta arbetsplats beror det på t ex att man inte duger, att mobbning pågår eller privata önskemål. Givetvis kan det innebära en nystart för den förflyttade, om personen i fråga tar den chansen. Den som byter enhet tar även med sig en historia till det nya stället som de gamla arbetskollegerna inte så gärna vill ska komma fram ( tror jag )...mest för att det troligtvis inte blir smickrande saker som berättas...;)

*ruskar mig hårt och tvingar mig att släppa dessa tankar*

I morgon söndag är det jobb som gäller...har en hel del att komma ikapp med!! Så sängen blir bebodd hyfsat tidigt ikväll...;)

/vink vink

fredag 1 oktober 2010

Kan något börja vid slutet?

Eller är slutet början?

Idag tänkte jag inte skriva något...är alldeles för ledsen, nere och deppig...
Men precis som i reklamen " Plötsligt händer det*...så hände det!!!
Dotter A fixade teori-provet, så ett halvt körkort är fixat!!

Tänk så stolt man blir när ens barn lyckas...<3

Återkommer i morgon

/vink vink