Att komma hem...

...hem till mor och far innebär alltid att ett stort lugn sänker sig över mig. Kroppen går ner i varv redan vid garage uppfarten och tankarna slutar att virvla runt i huvudet.

Att komma hem är inte längre att komma hem...konstig känsla infinner sig...Man åker bort fast man åker hem till mor och far. Att komma "hem" till sitt barndomshem, där man har bott och där man haft sina rutiner är fortfarande mysigt, trevligt men man bor inte längre där, man har inte sina rutiner där. Jag rycker inte i kylskåpet, låser inte in mig på rummet eller slänger blöta handdukar på golvet i badrummet. Jag tjatar inte om vad det ska bli för mat, smyger inte iväg för att tjuv röka och jag pratar normalt med mor och far...tänk vad saker förändras!

Kvällen bjöd på speedway, som barn och tonåring hängde jag vid speedway-banan varje match. Man kollade killarna, hojarna och njöt av lukten från speedway-underlaget. Fortfarande älskar jag dånet, lukten, duellerna och grus-sprutet...Ännu mer positivt var det att "mitt" lag vann...Indianerna.
Roligt också att se barnen som rusade runt med flaggor och tutor, tonåringarna som spatserade fram för att visa upp sig och de ännu äldre gubbarna som satt där för 20 år sedan....

Är hemma igen, hemma på riktigt i mitt hem med mina rutiner, mina saker och där jag bor. Alltid skönt att komma hem, samtidigt lite vemodigt att lämna mor och far.

/vink vink