Lördagmorgon...

...och sovmorgon, mannen åkt iväg för att träna och sonen försöker vakna med musik i lurarna. Katten spinner lite lätt och det som hörs är kaffepannans puttrande, för övrigt är det tyst...Eller inte!
Vi har sex grannar;
Två ensamstående män, ett pensionerat par, en trebarnsfamilj och två medelålders par varav det ena paret har en hund och det andra paret har också en hund och en tonårsdotter. Vilka är det som låter mest? Och oftast?
Jo, de medelålders paren faktiskt. Idag på morgonen har paret med tonårsdotter och hund dragit igång stereon på max, stängt både dörrar och skåpluckor ovanligt hårt och slutligen slängt ut en trasig stol från balkongen rakt på ett träd så en gren gick av och dessutom råkar jag veta att tonårsdottern inte är hemma. Det andra paret ( inte de som är pensionärer ) har låtit hunden go helt bananas i trapphuset, tokvarvat bilen i tio minuter för att sedan piska mattorna på balkongen.
För övrigt är det tyst och lugnt såhär på lördagsmorgonen som är en underbar sovmorgon...

Veckan som varit har gett mig övertidstimmar, nya kunskaper om hur människor fungerar och ett ömmande vänster öra då inkommande telefonsamtal snittat på 15 st i timmen och utgående samtal ej har räknats. Fler avsked har tagits och nya individer ska snart läras kännas. Visst är det ledsamt när folk slutar, men samtidigt kul att nya kommer.
Vi närmar oss semester och i veckan blev det klart att mannen och jag får tre hela lediga veckor tillsammans...hur ska det gå? Vi har som mest haft två ihop de senaste fjorton åren.
Så nu ska det jobbas i sex veckor till, allt ska göras klart och högarna ska tömmas. Planeringen för halva hösten ska sättas och ändå känns det inte tungt.

PS! På k-stegen kan man klättra och sätta näsan i vädret, tappa förtroende och förlora respekten. Tänk om stegen går sönder? Och oavsett hur högt man kommer så behöver man bland hjälp av de som inte klättrar upp...Får man det då?

/vink vink