...jag en kär gammal vän. Vilket gladde mig otroligt mycket för hur det än är så har många människor passerat genom åren och vissa fortsätter man tänka på ( andra inte ).
*tänker*
Vän kanske är fel ord, bekant blir helt galet och kollega blir inte heller rätt.
Men under många var hen en klippa, mitt stöd och framförallt någon att kasta några ord med under korta ( ibland långa ) ögonblick/stunder.
Hur som helst var det ett härligt återseende, en varm kram och orden som viskades ( skvallrades ) i mitt numera trötta vänster öra kändes magiska. Ja, de fem minutrarna kommer jag leva länge på var så säkra!!
Problem har uppstått.
På morgonen är det bitande kallt, så fortfarande åker vinterjacka, vinterskor och vantar på. När jag blir utsläppt på lunchen är det varmt, men inte tillräckligt varmt för att inte sätta på sig en jacka och vantarna ( skorna har jag på hela dagen ) men det är för varmt. Åh, det kan göra mig galen!
Det andra problemet är påslakanen som vi köpte i helgen. Var inte de för dyra för att användas egentligen? Men dom köptes för användas...Men när?!
Ett tredje problem blev inget problem och det var skönt. Ett telefonsamtal och saken var kirrad. Det är skönt när man kommer överens på en gång ( jag hade inte trott annat men ändå )
När jag sa till sonen ikväll att även om solen lyser i morgon eftermiddag, är det inte okej att gå hem i kortbyxorna. Blängde han på mig, väste lite och sa sedan; "Och hur ska du kunna hindra mig?"
Skit också tänkte jag. Ett noll till honom igen!!
Nu är det dags att sova för i morgon väntar ytterligare en spännande, utmanande och rolig dag...=)
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar