Jag lovade för mycket tidigare idag...

...därför sitter jag nu här med skrivkramp eller något liknade?!
Kylan gör märkliga saker med människor, maskiner och kanske djur också.
Minus 18 grader är inte okej...Men tydligen så finns det massor av människor som inte stoppas av det.
De som tar på sig lager på lager + mössor och vantar för att bege sig ut till behövande. När de kommer in är de härligt rödkindade, svettiga i nacken och några har till och med grova svordomar på tungan. Och det var här jag nu skulle få till något ironiskt dräpande om att kalla en medmänniska som inte fyllt 30 år för k....g-j...l men kylan har tydligen fryst sönder några tänkar celler, därför får det vara som det var...
Jag tror dock att glimten fanns i ögat, orden och att det nog var kylans fel där också.

Min son då??
Ni vet han som valde att gå hem i kortbyxor förra veckan??
Han är sjuk nu!!
Och jag är ordentligt kluven till om hans sjukdom berodde på att han blev kall eller om lördagens äventyr i konserthuset bland alla över 69 år är orsaken. ( Men jisses vad bra föreställningen var, mer sånt åt folket tack! )
Eller är det så enkelt att det var hans tur att bli sjuk??
Ja, vem vet...?!!?
Nu är det inte så farligt utan mera det klassiska; en näsa som rinner ( han påstår att den sitter fast ), ett hamrande huvud ( inte hans uttryck heller ) och allmän sjukdomskänsla ( som i hans fall beskrivs som gummiarmar/ben som svider och att kisset bränner ).
På onsdag är han nog i farten igen, för aptiten är god och ögonen var lite klarare idag när jag kom hem än igår kväll.

Rent allmänt tas det ett steg i taget och hur är det man säger;
Även små bäckar blir en flod till slut.
Rent allmänt blir det en vinst här och där och då brukar man säga;
Även småpengar kan göra en till miljonär.
Men rent allmänt bör man inte kasta sten i glashuset eller sprida dynga på vardagsrumsgolvet.

/vink vink