Ficktjuvarna...

...lyste med sin frånvaro mitt på dagen idag och tänk vilken tur för mig!
En mycket dyrbar, attraktiv och användbar last fraktades på bussen från stan, från bussen till min bil och sedan i min bil till jobbet.
40 stycken redo-att-användas saker!
Att det dessutom är halt fläckvis, moddigt i högvis och jag så påpälsad med kläder att jag knappt kunde röra mig, gjorde mig till ett lätt byte.
Ett litet ryck, en pekfingerknäpp eller bara en lätt ut-andning hade lätt fått mig att lämna ifrån mig de tre påsarna med 40 st fina, nya och olåsta saker.
Men kanske ficktjuvarna var fastfrusna, bortlurade eller helt enkelt inte vaksamma, för jag kom fram helskinnad ( dock svetttig ) till alla destinationer.
Nu ska bara tiden trollas fram till att få dessa 40 saker att komma till användning...

Att åka stadsbuss är förresten som att spela rysk roulette fast utan pistol, kulor och kostymer.
Än far bussen hit, än sladdar den dit och till slut kör den nästan fast i snön.
Suckarna på bussen studsar mellan sätena, händer vitnar när de hårt håller sig fast och chauffören ökar volymen på radion.
Någon plingar fel, skriker det högt varpå någon annan svarar att den ska av. Ja, tio minuter på en stadsbuss gör mig nervös, orolig och stressad förmodligen i onödan men det där med att inte ha egen kontroll är jobbigt.

Dagens ( kanske veckans ) fundering är;
Vilket kommer att vara värst?
Snökanoner i Stockholm torsdag natt eller att jag tror att jag har fattat men inte har fattat. Och även om jag fattat inte hinner fatta färdigt?

En annan fråga har ställts;
Hur jag sover?
Ja, ibland på rygg, ibland på sidan men oftast på magen. Om jag sedan sparkar, snarkar eller pratar under sömnen har jag ingen aning om får därför återkomma med det svaret. Idag tänker jag att det är tur att jag inte svarar det jag tänker och vill säga, utan att jag har fler personligheter som vet när de ska agera...

/vink vink