Att bo i Stockholm...

...och behöva pendla med buss, tunnelbana eller taxi varje dag är absolut inget för mig.
Att göra det någon gång om året utan stress, inga måsten och för att målet är något trevligt är däremot helt okej.
Att stå på tunnelbane-perrongen och kolla in alla kufiska, konstiga och annorlunda människor samtidigt som det på olika skärmar rullar budskap som; Varning för ficktjuvar och Var observanta på mellanrummet mellan tåget och perrongen, kan också vara underhållande men max en gång om året.
Å andra sidan det där med annorlunda människor...I en storstad finns det så extremt många individer med s k annorlunda utseende och märklig kostymering att det blev jag i mina vanliga svarta jeans, svart täckjacka och rosa väska som kändes udda i all min enkelhet.

Hursomhelst bibehölls tålamodet nästan i bilköerna till Hovet, bilen puttades sedan in på en oplogad, gratis parkering innan Drottninggatan intogs i yrande snö och bitande vindar.
Lite små shopping, makalös buffe med både sushi, dumplings och "vanlig" kina-mat, lite gott och dricka innan fötterna fick småspringa tillbaka till förbandet.
Sedan plötsligt stod de där på scenen!! Jag klappade, sjöng med och njöt i fulla drag ända tills ljuset tändes i taket och det var slut...

Bilen rullade sedan snällt över lite snömodd och stadigt vidare hemåt i natten. Som pricken över en fantastisk dag såg vi stjärnfall eller stjärnfall från den klara, mörka himlen innan vi trötta och med sus och brus i öronen däckade i respektive hem och säng.

Kan inte påstå att jag under dagen varit pigg, men tvätten, disken och snart ( kanske ) lite mat har jag lyckats med i alla fall.
Och dessutom är det inom kort tillåtet att krascha rakt ner i soffan igen.
För helgen är här och bara en veckas arbete kvar detta år, vilket känns väldigt, väldigt skönt.

/vink vink