Karusellen snurrar vidare...

...och inte kan jag tycka att det är okej med snabba, ogenomtänkta nödlösningar hela tiden¡
Först in, sen upp och ner igen.
Upp igen, ner och åt sidan.
Ut, in, upp.
Ner, ut, upp.
Avslutar med några ner, upp, upp och ner innan det är dags att gå ut.
Det måste finnas enklare sätt¿¿¿

En vecka kvar av mörker, sedan är det dags att lysa upp både inne och ute. Denna vecka är hel, nästa likaså men efter det är det en kort och en hel innan lång ledigt...me like!!

Som ni märker är det torka...eller kanske det kallas munkavel??
Hur som helst är det inte illa när det finns de som saknar att jag kommer ut från ett håll, att jag kliver över en tröskel eller kanske bara finns. Vissa dagar [ oftare och oftare ] känner jag lika...Jag vill verkligen vara den som äger dörrhållet, men jag har ingen önskan att vilja hålla i pärmen, om ni förstår vad jag menar?!!?

Nu är i alla fall måndagen över, jag överlevde. Sonen har struttat runt i morgonrock hela dagen och mannen studerar snö. Att ordna sin tid är svårt och efter otaliga försök ger jag nu upp och hoppas att det fungerar ändå.

Ps! Detta är skrivet på "plattan" och då syns inte texten, så är det nu felstavat eller hel tokigt är det inte mitt fel utan konstruktionen på tangentbordet...men den är fantastisk att läsa på! Vilket jag tror att jag har nämt tidigare...:-)