...är att utsätta min son för oro...
Kan låta elakt, ologiskt och kanske lite irriterande för andra men jag är helt övertygad om att det är där vi är nu. Att vi måste lämna säkerhetszonen, det ofelbara och det enkla.
Så idag sa jag till sonen fem minuter innan det var dags att åka till trum-lektionen;
"Oj, jag har inga mynt att betala i parkeringsautomaten med"
Sonen tvärnitar i hallen, vänder sig om och tokstirrar på mig.
"Har du inga alls?"
"Nix"
"Men jag kanske har"
"Näe, vi struntar i det och provar att betala med kortet"
Sonen sätter sig ner på kistan i hallen med ögon stora som tefat.
"Men, någon krona har du väl?"
"Nix"
"Men hur mycket kostar det då?"
"Ibland sex, ibland sju spänn"
"Va!!! vet du inte exakt?"
"Nix, för det beror på hur tidigt du måste åka"
Sonen börjar trampa runt i hallen, glor på mig och blåser på handlederna.
"Vi måste åka nu"
"Okej, då åker vi och provar med kortet"
"Men, jag har tre kronor och har du verkligen inte fyra kronor?"
"Nix"
Sonen rotar nu som galning överallt, lyckas hitta sju kronor som han stolt ger till mig och fortsätter sätta på sig skorna nu betydligt lugnare.
När bilen är parkerad går jag till automaten, betalar med kortet och följer med sonen över gatan, samtidigt som jag säger;
"Jag betalade med kortet"
"Va!!! kunde du?"
"Näe, egentligen inte men jag chansade, provade och det fungerade"
"Men Åh, det är bättre med mynt"
"Nix, i morgon är det kortet som gäller igen ( då är det keyboard-lektion )"
Sonen blänger på mig, fortsätter sin monotona promenad och pratar inte mer med mig förräns lite drygt två timmar senare hemma och då säger han;
"Jag har bestämt att lita på att du vet vad du gör mamma"
Varpå jag slog en frivolt i hallen, jublade så Skåne skakade och fårens ull på Gotland trillade av.
Japp, nu kör vi med lite mindre rutiner utan hängslen och livrem!!
PS! Jag tycker inte heller om att betala med kort eller telefon i automater, men gör det om jag måste...Och visst har det hänt att det blivit tok, vilket sonen vet och ogillar skarpt!
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar