Ånej...

...inte nu igen!
Det är svårt att fatta vart åren tar vägen?
Jag minns tretton…arton…tjugo… tjugofem…och fyrtio, sedan är det inte säkert att jag minns fler, vill eller inte det spelar ingen roll. Det går på tok för fort!

I ungdomsår handlade det om kartonger fyllda med sand och diverse småsaker, det handlade om gräddtårtor och morsans goda bullar med hederlig saft, sedan hägrade körkort, bolaget och vips var jag morsa själv. Numera kommer jag bättre ihåg hela världens katastrof-dagar som Estonia, tsunami och Palme. Berlin-murens fall och Oslo-dådens dagar finns inetsade i skallen. Att i jämförelse hålla koll på mina egna år på marken känns så banalt, så futtigt och ändå ganska coolt om sanningen ska fram. För när man var ung ( typ tonåring ) trodde man aldrig att man skulle bli lika ”gammal” som mattanten, grannhäxan och alla andras ”päron”.

Men nu är man där och fortsätter stadigt mot käpp, tena och larmknapp..=)

/vink vink