Ordinationen var...

...att gå långpromenader utan musik i öronen.
Rekommendationen var att lyssna på naturen, se nya saker och få puls i rask takt.
Minst en gång i veckan och helst på morgonen.
Sagt och gjort, i morse när sonen gått bytte jag om och med positivt sinne började jag gå...
Jag kan konstatera att naturen inte alltid låter vackert, vissa fåglar skriker istället för att sjunga och vansinniga hundar är inte att leka med.
Att se en man daska till en liten pojke och en gammal dam utan skor är inte speciellt upplyftande.
Så puls fick jag och en riktigt hög sådan och det var inte p g a dålig kondition denna gången.
Därför är det nu ganska skönt att landa hemma, med en kaffekopp och radion på alldeles för högt.

Igår kväll kom jag tio minuter försent och fick ett varnande finger och en huvudskakning som tack av den strikta vita människan.
Idag ger någon upp och åker hem...men det är världens bästa friskhetstecken, så det gör inget att jag missade den lilla besökstiden som fanns, för året har många dagar kvar =)

Ikväll är det musikskole-avslutning och filminspelning i smyg är beställd, i morgon är det skolavslutning och det verkar som om jag tycker det är mest vemodigt. Därför har jag krävt, hotat och mutat att få vara med och efter att ha gjort upp om reglerna;
Stå inte bredvid sonen.
Prata inte med sonen.
Visa inte ens att du känner sonen.
Ha normala kläder.
Får jag nu gå på avslutningen och säga tack och farväl till underbar personal. Det känns otroligt sorgligt för mig som mamma. Sonen började där som 6 åring och är nu en bestämd tonåring.
Men enligt ryktet som går blir det bra för sonen till hösten också och förresten ska man inte oroa sig i förväg, utan ta en dag i taget.
Så nu ska garderoben gås igenom efter lämpliga kläder inför morgondagen...

/vink vink