Slottsfru...

...tänker jag inte utbilda mig till...
Tänk att varje dag gå runt i stora, enormt stora salar med knarrande golv och porträtt på fula människor hela dagarna.
Att behöva äta av all mat som tillagas flera gånger om dagen.
Få grus i skorna under promenaderna på de perfekt krattade gångarna.
Höra ekot av sin egen andning.

Tänk att inte ens vara säker på att få ha sin egen död ifred, eller att kanske inte ens få dö på riktigt utan tvingas vandra runt näst intill osynlig i flera hundra år.
Nä...fy för den lede, slottsfru vill jag inte bli...

Men att under en eftermiddag få hälsa på, titta sig omkring och fylla magen till bristningsgränsen är helt okej. Till och med faktiskt väldigt avkopplande.
Chauffören tog oss med säker hand och tung fot både dit och hem, allt enligt tidsplan. Tack för det R =)
Att man dessutom hinner prata med de som man tidigare inte pratat så mycket med under en möteseftermiddag gör inte saken sämre och vissa överraskade, andra inte. Några ( eller egentligen alla, men som svensk får man inte skryta ) "fördomar" stämde riktigt bra. Konstigaste försöket till kontakt/uppmärksamhet var nog ändå frågan; "Är det någon gris i kladdkakan?"

PS! Ja, det finns två HAGA-slott och där vi var fanns det bara en bebis som var inmurad i väggen, så någon kronprinsessa fanns inte i närheten...Kan vara bra att förtydliga eller??!!

Nu väntar två vanliga dagar innan vi kan se fram emot en kort vecka igen...detta både med ett leende och en suck!!

/vink vink