Och så var det...

...gubben med flinten och den gröna cykeln som inte såg mig när jag stod helt stilla på trottoaren, utan tyckte det var helt okej att dundra rätt in i mig bakifrån så jag vinglade till och mitt cykelstyre for rakt in i magen!! Att han dessutom bara fortsatte sin färd utan att stanna, utan att fråga hur det gick och utan att ens se sig om är för mig helt obegripligt!!
Det var bara en av många knölar den sista tiden som kommit i min väg och numera finns det bara en knöl som jag gillar och det är potatisen...

Att idag bli jämförd med en lastbil var hur konstigt det än kan låta riktigt positivt i sammanhanget som blir för svårt att skriva ner här och egentligen har jag glömt halva diskussionen, men vad gör det när solens strålar värmer luften till ca 18 grader och man äntligen kan snegla på sommar skorna och den utsökt vackra kappan jag nyss fått av snälla mannen.
När dessa fina dagar knackar på är kanske inte favorit samtalsämnet "När kommer jorden att gå under?" eller "Vad händer med alla själar som finns i himlen om himlen inte längre existerar?", men är det viktiga frågor för någon så är det så.
Att erbjuda en anmälan till konfirmation till hösten var däremot inte populärt, trots att man där kan prata om just existentiella frågor.

Nu blir kvällen lugn, kanske en vinst?!

I morgon blir det kalas i skogen för minsta spöket som snart inte är liten längre...men mysigt ska det bli att få träffa hela The Family som alltid finns där...=)

/vink vink