Har idag upptäckt...

...det fina, underbara och härliga med att bli äldre!

Benskörheten gör att jag inte längre kan springa fortare.
De vassa kommentarerna fastnar inte i den numera slappa, hängande huden.
Synen försvagas och jag måste därför läsa sakta, leta efter rätt knapp och kanske ibland förstora vissa delar.
Hjärnans impulser går långsammare, så lager på lager med information fungerar inte utan några lager tappas lätt bort.
Förståelsen för tid blir däremot större, ett dygn har 24 timmar varav 8 timmar är jobb resten fritid och det går inte att ändra på. Så jag har slutat att försöka manipulera klockan, den får ticka på som den alltid har gjort och när det är dags att sova, sover jag. Är det dags att gå hem, går jag hem o s v
Till sist är det ett rent faktum att jag har hört det och allt annat också förrut, så jag vet att det inte spelar någon roll längre att vrida sig utochin för att vara alla till lags. Därför följer jag direktiv ( nästan jämnt ), håller mig till spelreglerna ( nästan jämnt ) och har rätt fokus för resultatet ( nästan jämnt ).
Lite bus, egna tankar och testkörningar i smyg kommer givetvis fortfarande att finnas med, men enbart för att bevara en liten gnutta barnasinne in i ålderdomen ( och idag var/är inget undantag ) och kanske också för att bevisa för mig själv att jag har rätt fortfarande trots att jag inte längre ödslar min energi på striden.

Så den berömda åldersnojan kanske man snarare ska välkomna, omfamna och glädjas åt.

/vink vink