Hej, jag heter...

...Marie och jag försov mig i morse!!

När klockan ringde stängde jag av den och tyckte jag var konstigt pigg, vilket jag aldrig är på morgnar.
Jag satte mig på sängkanten, sträckte mig efter glasögonen och hittade dom bredvid kudden ( som tur var helt oskadda ). Tittade till på klockan och fick mer än hicka, snarare var det panik med stort P som landade rätt i huvudet.
Sedan tillbringade jag 20 minuter med att hitta badrummet, kläderna och kaffet samtidigt som jag svor ve och förbannelse eftersom jag för andra gången bara skulle vara ensam vid rodret idag.

Sonen vaknar, kommer upp med blod i hela ansiktet när jag står med skor och jacka redo att spränga ljudvallen. Med så lugn röst jag kunde uppbringa sa jag;
"Jag har sovit för länge, jag är sen och du har blod i ansiktet"
Sonen svarar;
"Jaha"
"Snälla, snälla du glöm inte att tvätta bort blodet, du kan inte gå så till skolan och nu åker jag"
Halvvägs till jobbet slår det mig att jag kanske skulle ha kollat varför han hade blod i ansiktet...

Fem minuter före utsatt tid satt jag vid skrivbordet, lugnade pulsen och bad till högre makter att ingen skulle vara sjuk. Slog fel lösenord två gånger, satte mig på saxen men ingen annan märkte något och strax efter kl 8.00 var lokalen tom på människor och jag hängde upp jackan ordentligt, tog en mugg kaffe och återfick kontrollen.

Framemot 11.00 var urinblåsan sprängfylld och toalett uppsöktes och där kom nästa attack. Strumpbyxorna var bakofram och utåin, kjolen var blå ( inte svart ) med trasig söm och i håret hade jag en tandkrämsklutt.
Nu kunde jag inget annat än asgarva och känna lättnad över att ingen bett mig blåsa för alko-test eller liknande. Strumpbyxorna fixade jag till på den minimala toaletten med lite besvär, kjolen fick lov att vara blå hela dagen och tandkrämen gnuggade jag bort.

Vid lunch tid var det dags igen...med hysteriska fniss-hehe-aha-skratt avbrott, där kontrollen totalt seglade iväg till ett varmare klimat. För det var osäkra klick här, mindre lyckade flytt där och en förväntad sur min anlände direkt.
Att jag överlevde eftermiddagen är ett mindre mirakel, då jag kanske inte känner att vi dansar samma dans, går på samma lina och äger jag hela paketet blir det lättare.

"Utloggad" och stående vid bilen innan hemfärd repeterade jag dagen, konstaterade att den hade kunnat vara sämre, värre och ganska nöjd sitter jag nu hemma med förberedelserna inför söndagens stora fest!!

/Vink vink