...blev till slut hårda hammardunkar!
Några dagar och med mycket vilja kan man ignorera, mota bort eller stå ut men till slut är det nog. När förståndet segrar och man till slut säger; "Jag är sjuk" då blir man helt plötsligt katastrofalt dålig.
Hammarslagen slår liksom fortare, snoret blir grönare och rösten spricker varje ord istället för varannan mening.
Feberdropparna blir större, sprider sig från enbart under armen till rygg, fötter och framsidan av låren.
BeHån skaver, strumporna klämmer över tårna och tandköttet skriker efter salt, gärna i form av chips ( men vem orkar stanna vid affären när man äntligen fattat att man måste åka hem )
Att vara sjuk och hemma är lite grann som att svika och idag kändes det absolut skitdåligt att åka hem...men Mr Virus är stark och Mrs engagemang kanske var lite för svag idag...
Hur som helst är det varm buljong, sängen och nattinatt som gäller en stund, så kanske benen bär mig i morgon!
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar