I mitten på oktober 1993...

...stod jag nervös, orolig och halv förvirrad vid svarta plan och nu efter nästan 19 år ( mammaledig ett år, skola ett år och ett trasigt knä i ett halvår ) är det dags att pröva mina kunskaper, erfarenheter och möjligheter på annan enhet.

Efter nästan 19 år av skratt, tårar och svettningar flyttar jag mina pennor, listor och förslag till nya medarbetare och kollegor. Till handlingarna lägger jag allt roligt, jobbigt och onödigt som genom åren passerat både med mycket smärta och även mycket glädje. När perspektivet kommer ikapp kommer förhoppningsvis endast de glada stunderna finnas kvar som ljuva och lärorika minnen.

Det är med blandande känslor som jag byter chef, kontor och förutsättningar efter att ha gått i samma korridorer, öppnat samma dörrar och sett "kunder" komma och gå i nästan 19 år. Rutiner har förändrats och kollegor har börjat och slutat och alla minns man inte.

Känslorna är många i kroppen när jag nu ska säga hejdå till vänner jag har fått, fiender som jag kommer att glömma för att lära känna nya människor utan fördomar och förutfattade meningar. Att få vara nyfiken igen och bli överraskad över att det finns fler att bli vän med.

Sista tidens ( tid är relativt ) vågor, cirklar och punkter puttade mig till slut att ta det lilla steget som blev till några kliv för att till sist ge mig modet att ta språnget ( som kanske fler behöver ta ) Ett hopp som är nödvändigt för min existens efter nästan 19 år på samma arbete.

Till de som är mina vänner säger jag inte "Hejdå" utan "Vi ses" för jag avsked är inte mitt favoritord.
Till er övriga önskar jag ett fortsatt bra liv!

Nu när hemlighetsmakeriet är över ska jag fira genom att shoppa lite nytt snyggt och onödigt, vilket kommer att kännas underbart.

PS! Krya på dig mor hälsar alla vi från V-ås

/vink vink