I år har jag...

...tackat nej, ett bestämt och kanske hårt nej.
Det händer alldeles för mycket runt omkring här hemma för att jag skulle kunna koppla av hos frisören i fyra timmar, sminkösen i tre timmar och hos påkläderskan i två timmar för att sedan ha blivit så strålande snygg och glammig att de andra skulle se ut som nedfallna meteoriter, vilket inte heller alltid är så roligt för alla tv-tittare.
Den otroligt vackra himmelsblå duchess-klänning i siden, diamanter och med vecken på rätt ställen får hänga kvar i rummet där de andra festkläderna hänger med perfekt rumstemperatur, lagom ljussättning och utan att trängas med svettiga träningskläder, vanliga jeans och trasiga tröjor tills nästa år, för då gör jag stilig entre igen med någon gammal, ströplig och rik gubbe i sin svart-vita frack.
Skorna, även de i siden men med odlade pärlor och guld-stilett-klack luktar jag på en liten stund innan de ställs in i kassaskåpet med okrossbart glas ( så att jag kan se dom varje dag ) och med en låskombination som endast jag kan så klart.
Till sist plockar jag ur pudret, småpengarna och camel-paketet från den lilla mörkblåa kuvert väskan med det kungliga spännet och ställer på väskhyllan i det perfekta klädrummet med en sista blick på den innan jag stänger dörren och vandrar ut i mitt gröna kök där dammråttorna leker tafatt, smutsdisken finns kvar från hela veckan och kylskåpet ekar tomt.

I år har jag tackat nej, för mina sinnen kommer ändå inte att kunna njuta av att bli serverad underbar mat av stiliga servitörer, fantastiska samtal med oerhört intelligenta människor på världens alla språk och dansen skulle förmodligen kännas stressad även om Ers Majestät tillhör kategorin långsam-dansare, eftersom jag har alldeles för mycket omkring mig här hemma.
Pepparkakshusen måste bli klara, det tredje ljuset ska tändas i morgon med icke-darriga-händer och inköp av tejp är ett måste.

Så i år får Nobeldeltagarna klara sig utan mig, för jag har inte tid för glamour, flärd och umgänge...

/vink vink