Vilken himla tur...

...att jag disponerar min egen tid ( nästan ) ett tag till.
Huvudvärken jag vaknade med i morse var inte att leka med, svarta prickar dansade ( troligen en tango ) runt framför ögonen, öronen klafsade ( i marschtakt ) varje gång jag svalde och själva huvudet roterade, dunkade och smällde värre än fem flipperspel.
Så när sonen stängde dörren ( inte försiktigt ) for mina ben rakt mot sovrummet och sömnen omslöt mig innan kudden kändes mot kinden. Drygt en timme, nästan en och en halv timme senare ( om jag ska vara ärlig ) vaknade jag och, och med en normal syn, fungerande öron och ett icke tidsinställt huvud.
Hungrig som en svältande varg glufsade jag i mig en stadig frukost, löste ett korsord och slängde iväg ett ord i WF. Läste VLT, dödade några Zombies och struntade i att fixa mig innan jag nu har placerat mig vid datorn, i arbetsrummet och i den annars så genomdammiga lägenheten. Men städa är inte prioritet just nu, kanske nästa vecka eller?!

Det här med att vänta är inte riktigt min grej upptäcker jag oftare och oftare. Fast egentligen undrar jag om jag någonsin varit duktig på det.
Eller om jag helt enkelt bara gett upp tidigare om svar inte levererats tillräckligt snabbt?
Att sitta och bearbeta, småjustera och finfixa är inte heller något som jag är bra på.
Jag har aldrig suttit tiden ut på ett prov t ex ( gjorde i och för sig inte många överhuvudtaget )
För mig passar det bättre att få en ide, göra den klar och leverera direkt utan att titta bakåt, vilket innebär att det blir lite improvisationer ibland men det blir å andra sidan själva utmaningen för mig...
Häftigt när självinsikten slår en i ansiktet, sparkar en i röven och sopar bort hindren!

Men nu sitter jag här och måste vänta, tvingad till en olidlig ovisshet och kan inte ens påverka det...*lipar*
Fast i ärlighetens namn tror jag att svaret blir positivt och sedan är det bara för ångvälten att ladda batterierna och köra på...*asg*

PS! Deadlines är det bästa som finns, förutom chipsen ( som jag längtar efter ) och skaldjur förståss. Jaja, familjen är viktig också men det är så sliskigt att alltid skriva det som är så självklart.

/vink vink