En seg dag...

...startar i uppförsbacke, fortsätter i sirap och känns evighetslång, så blir denna dag.

Kan det vara jobb-tarmen som börjar aktivera sig?
Att tristess-hinnan breder ut sig över mig?
Njae...inte riktigt än säger min man...Vad nu han kan veta om saken?

Kollade nyss min mail - tomt på meddelanden...
Blängde på telefon - inga ord lagda...
Öppnade FB - samma vanliga, inget nytt...
Drack lite kaffe och kände mig lite bortglömd, onödig och förträngd...
Startade mina dokument och tänkte "skriv då!, skriv då!" men inget hände...

Då ( precis när jag behövde det som mest ) skrek telefonen, jag rusade, snubblade på en icke befintlig tröskel ( antagligen var mina tår i vägen för hälen ), slet åt mig telefonen och läste samtidigt som mungiporna började peka upp, stramas åt och till slut stanna pekandes mot taket.
Där stod det igen, det jag redan vet men ack så viktigt för mig att få bekräftat om och om igen...
Där stod det som får min energiboost att fyllas på, min elaka sida kickas igång och jag tänker att denna kola-siraps-klet-uppförsbacke-dag kan jag lätt ta mig igenom, för i morgon är en annan dag.
En spännande dag ( kanske ), en tisdag och början eller slutet på något nytt, annat och olikt tidigare...Är ni me´?

Men nu precis när gången är på on, måste jag pausa för skolskjutsen måste komma i tid och se respektabel ut sa sonen barskt i morse innan dörren smälldes igen efter att jag retat upp honom...hehe

/vink vink