Så var det dags igen!

Det bor mer fördomar i oss än vad vi kanske vill erkänna, för gårdagskvällen fick mitt huvud att börja brinna...

För hur ska en trumlärare se ut?

Sonen har under de år han gått på trumkurs avverkat ett gäng olika lärare, och varför de slutar kan vi bara spekulera i...

Nummer ett - Var en ca 35-åring som troligtvis önskade att han var 20 år fortfarande. Med stripigt otvättat hår pratade han luddigt och otydligt, som om mungiporna var ihop sydda. Trasig bag-byxor med kedjor hängandes överallt och den största nyckelknippa jag skådat.De första åtta lektionerna pratade ( av det vi hörde ) han sig varm om en fantatiskt trumbok. Hade man den räckte det med att sitta hemma och öva, öva och åter öva. Gärna med annan musik i öronen.

Nummer två - Här kom herr Fjällräven som pyntade lokalen med blommor, stjärnor och röda lampor. Plyschbyxbenen instoppade i vita tubsockor och håret halvt kortklippt men aldrig borstat. Här var det inte tal om att gå vidare i boken ( japp, han gillade oxå den ) utan att öva samma takt om och om och om igen. Han slutade när han kom på att han var pappa till en snart treårig liten kille.

Nummer tre - Så var det tonårsgrabben i svarta strumpor, röda jeans och portfölj, som knappt vågade säga hej och läxor var det inte tal om. Ungarna spelade huller om buller medans han gjorde klart sina egna skolarbeten. Han blev kortvarig.

Nummer fyra - Har vi nyss träffat, men är en medelålders man med gråsprängt stylat hår. Rutiga golfbyxor, vit skjorta och kavaj. Anteckningar skall göras under lektionen ( vilket innebär att de måste släppa stockarna ) och upprop sker varje gång ( de är tre ungar ). Att spatsera i korridoren mellan lektionerna i spetsiga krokodilskor och en kaffemugg skapar kanske förtroende för några. Själv fick jag bita mig hårt i kinden!

Nummer fem - har vi inte träffat än...men kan det bli värre, konstigare eller mer skrattretande?

PS! Pappan med "bokad" stol stannar inte kvar längre och väntar, men det gör jag...

/vink vink