Fortsätter fundera...

...på hur det fungerar i huvudet/hjärtat på en förälder som får veta att deras son/dotter är en massmördare, terrorist eller pedofil?
Hur tänker en mor eller far när de upptäcker att den där fasansfulla "nyheten" i alla medier handlar om att mord har begåtts av ens barn, ens eget kött och blod.
Att deras lilla knatte har vuxit upp utan respekt för andra människors liv.
Att det söta, rara och förhoppningsvis efterlängtade lilla barnet är helt svart inuti, helt utan moraliskt tänkande eller helt likgiltigt inför andra.

Jag undrar om man fortsätter älska sitt barn...no matter what?!
Flyttar man familjekalasen till fängelset och firar som vanligt?!
Kan man någonsin mer titta in i sitt barns ögon och känna glädje, stolthet eller lycka?!

Eller är det ovanstående som är problemet...Att dessa ( oftast ) vuxna män aldrig har varit omtyckta, planerade eller harmoniska?!
Har de saknat socialt skyddsnät, har de valt bort det själva eller har andra valt bort dem?!

Vad är det som får en nyfödd, oskyldig liten bebis att växa upp och bli hatisk, mordiskt och fullständigt galen vuxen människa?!
För människor är de...
Jag fattar inte...på riktigt så förstår jag inte...och det är svårt att släppa tankarna på Norge, Mattias Flink och Hitler...

Men vardagen går vidare och tvättstugan ropar...;)

/vink vink