…till och från jobbet. Lummiga parker, vackra blommor och på morgonen en fantastiskt tystnad. Ser en kvarglömd barn-cykel, några utslocknande marschaller och rester från grill kvällar på altaner. Flaggor som vajar från balkonger, öppna fönster och några harar som rusar runt och jagar sina svansar.
Vägarbetarna har startat upp dagen, hemtjänst-bilarna börjar rulla och några få andra cyklister som liksom jag är på väg till jobbet en helt vanlig fredag.
Plötsligt passerar en blå, gammal volvo och det smäller till, hjärtat far upp i halsgropen och cykeln vinglar. Tankarna börjar virvla runt i huvudet innan jag förstår att det var ett avgasrör på bilen som small och att det trots allt är ganska vanligt.
Fortsätter trampa och ser att idyllen är kvar, men funderingarna på hur länge det ska få vara så biter sig fast i huvudet. Stänger av musiken i öronen, trampar lite långsammare och tittar extra mycket runt omkring för vem vet hur länge vi kan få njuta av lugnet, den färggranna naturen och att kunna ha fönstren öppna på natten. På ett ögonblick kan allt raseras, bli ett kaotiskt inferno och sedan vara borta.
När jag slutar idag kanske jag till och med ska gå med cykeln vissa delar av vägen hem, för att riktigt insupa atmosfären, njuta av att det är fredag och önska att det får fortsätta bara vara som det alltid har varit…
/vink vink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar